Kupan i Hemse – Luciaminnen

Mörkt var det när klockan ringde i morse, men när det ljusnade så såg det ut att bli en fin dag och det har det varit. Solen har lyst hela dagen och även om det blåst, så har det varit skönt ute. Det påstod i alla fall de kunder som kom in på Kupan i Hemse idag. Det var första gången jag var där och jobbade i det nya huset och det var lite ovant, men väldigt trevligt! Det kommer säkert att bli ett populärt ställe. Jag stod i kassa idag och det var en jämn ström av kunder hela tiden.

Hyllan med julprydnader var alldeles full, så den som vill utöka sina samling av tomtar till ett billigt pris har ett gyllene tillfälle. Det är ju Lucia i helgen och det var flera som kom in med sina barn och köpte lucialinnen och dräkter till pepparkaksgubbar och en liten tös berättade att hon varit på ett luciatåg i kyrkan idag. Hon hade inte varit Lucia utan tärna, men det hade varit lite nervöst, för lillebror, som var med i kyrkan, hade suttit och pratat.

Jag kan precis förstå hur hon kände sig, för jag var också med i Luciatåg när jag var barn. Jag fick aldrig vara Lucia, för på den tiden skulle en sådan vara lång och helst ha långt ljust hår och jag var kortväxt och svarthårig, så jag platsade inte alls, men jag sjöng bra, så tärna fick jag vara. Visst var det nervöst när man stod inför klasskompisarna, eller församlingen om det var i kyrkan, och skulle komma ihåg sångtexterna och så var det den där versen man skulle läsa utantill. Den var uppskriven på manschetten till ljuset man hade i handen, men det hjälpte ju inte så mycket. Ja, det var tider det!

Trevlig fredagskväll!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Nostalgi, Röda Korset. Bokmärk permalänken.

21 kommentarer till Kupan i Hemse – Luciaminnen

  1. Ulla Anderstedt skriver:

    Här finns det många jultomtar kvar! Jag förstår att det är trevligt att arbeta på kuoan. Visst var det kallt idag men så fint då solen sken en stund. Visst var man nervös att uppträda till Lucia, liksom eleverna jag såg idag i luciatåget. De hade ett fint program med en del gammalt och en del nytt också. Jag hann med en promenad också innan solen gick ned. Ska dammsuga klart hallen, men i morgon blir det födelsedagsmiddag hos äldsta dottern (49 år) och då kommer också y dotter (som fyllde 45 den 9 dec, dålig planering!) med man och ”pojkarna”. Kul att träffa dem alla för i jul far dotter och firar med hans föräldrar o syster i Hamburg, dit föräldrarna reser från Sydfrankrike och de har där en egen lägenhet. Nu hoppas jag att du får en skön Tredje advent! Kanske ska jag lägga in min ljusstake med tredje ljuset också.

  2. Znogge skriver:

    Själv var jag knubbig, mörkhårig och sjöng som en kratta! Ingen kometkarriär för mig som Lucia alltså 😉

    Trevlig kväll!

  3. Nej, inte 17 fick man vara Lucia inte! Men däremot hade jag en väninna och jobbakompis när jag jobbade på apoteket i Stockholm. Vi var väl i 17/18-årsåldern och jag anmälde henne till Stockholmslucia.
    Hon var lång och slank och blond – och hon blev 2:a. Det betydde en massa åtagande och dessutom nån vecka nere i Europa (förmodligen Italien) där hon bl.a. träffade en mycket känd filmskådis som ville ”prassla” med henne. Men det ville inte hon, han var ju redan då en gammal gubbe!
    KRAM
    Susie

  4. Lambergsfrua skriver:

    Det där med val av Lucia var ungefär som val av brännbollslag – man måste se ut eller vara på ett särskilt sätt för att duga. Jag var visserligen blond, mediumlång men försedd med glasögon och det kunde ju inte en Lucia ha. Trots det blev jag faktiskt vald till Lucia en endaste gång. På lanthushållskskolan valdes jag till ”skolans bästa kamrat” – och blev då automatiskt årets Lucia, för så var bestämmelserna där. Ja, jag måste erkänna att jag njöt!
    Vad gäller brännboll blev jag alltid och jag menar alltid vald sist för jag var usel på både att slå, att fånga lyror och på att springa fort…
    Varm kram,
    Lambergsfrua 🙂

    • Ingrid skriver:

      Det är tur att det är annorlunda nu för tiden, för det var ingen höjdare att stå där bland de sista som blev valda.
      Så trevligt att bli vald till ”skolans bästa kamrat” och så få bli Lucia därtill. Inte undra på att du njöt av det.
      Kram

  5. Så var det när vi var unga – val till Lucia, val till gymnastiklag -så mycket ångest det skapade. Så är det gudskelov inte idag. Nu får alla som vill vara Lucia eller pepparkaksgubbe eller vad man vill!
    Men det förekommer nog fortfarande när barnen är lite äldre…
    Gråmulet här idag också men fortfarande milt. Skönt, tycker jag!
    Glad tredje advent, ber jag att få önska dig!
    Kram, Monica

    • Ingrid skriver:

      Visst var det trist att stå där och bli vald bland de sista på gympan o annat. Det är tur att det har ändrat sig.
      Min yngste son var Lucia när han gick i Lekis och det var inget konstigt med det.
      Ha en fin helg!
      Kram

  6. Veronika skriver:

    Det såg väldigt mysigt ut.
    Bägge sönerna har köpt fina enkla kontorsstolar på kupan här i piteå, själv donerade jag 5 påsar varierande böcker till dem. Var tvungen att göra plats och valde att skänka till dem istället för att kasta, det sliter i hjärtat av att kasta böcker så det här var ett bra val, det kommer till användning.

    Luciatåg har alltid varit speciellt. Har bild i ett fotoalbum där jag är med i ett luciatåg, har för mig att det hänt två gånger men är osäker. Det var ingenting jag längtade till precis och jag var tärna eftersom min hårfärg är cendré. Vad jag minns så var det konkurrens bland tjejerna om vem som skulle vara lucia. (haha)

    Visst skulle hon vara blond men det strider mot den kvinna som fått stå som startskott för lucia, hon var nämligen svarthårig! Så galet det blivit genom åren.

    När Herrarna gick i åk. 5 och hade lucia så sjöng R ett solo som fick alla i kyrkan att häpna. Han har en makalös röst, tonsäker och taktfast. Då bekom det honom inte att sjunga för full kyrka, idag vill han inte göra det, inte heller vill han ta sånglektioner på fritiden vilket är synd för den gossen kan verkligen sjunga. Men vi har lämnat det hän, inget bra kommer av tvång.

    Önskar dig en fin dag min vän.

    Ha det gott
    Kramar

    • Ingrid skriver:

      Du har så rätt Veronika, inget gott kommer av tvång. Det är bara att hoppas att han kommer på andra tankar när han blir äldre. Det vore ju synd att inte använda en sådan gåva som en vacker röst kan vara.
      Hoppas att ni får en härlig helg!
      Kram

  7. Gunnel skriver:

    Du fick mig att tänka tillbaka på skolans luciatåg. Så nervös man var! Jag hade också verstexten uppskriven på ljusmanschetten även om jag pluggat på den hemma. När man stod där var det tryggt och kunna läsa innantill. Ha en trevlig lördag.

  8. Veronika skriver:

    Det råkade bli fel adress tidigare Ingrid, det är den här som gäller – förlåt villervallan.

  9. wiolettan skriver:

    Nej, jag var inte heller Lucia, men jag ville inte. Rödhårig Lucia passar ju lika dåligt i så fall som en mörkhårig, av någon konstig anledning, men så var det förr. Blond var det bästa.
    Mycket med julsaker, förstår att de går åt.
    Hoppas att du får en finfin helg, med sol och ingen blåst.
    Kram!

  10. Leva-Kerstin skriver:

    Långt ljust hår hade jag och fick vara Lucia ett år, men Gud vad nervöst. De andra åren var jag alltid tärna. Ett starkt positivt minne från de gångerna är att vi fick klippa ljusmanschetten själv, det var tydligt roligt.
    Ha en härlig helg

  11. Folk kanske köper julprydnader fortfarande – fastän jag själv inte gör det, dvs. traditionella tomtar och sånt. Gillar levande ljus, kanske någon enkel virkad snöflinga, ängel av ståltråd och sånt. Men känns som att jag inte vill skaffa mig så många prylar.
    Men alla är vi olika och så ska det vara!

Lämna ett svar till Carita Liljendahl Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *