Kupan och Korpen

Jag ligger verkligen efter nu! Ingen blogg igår och en försenad i dag, men så kan det bli ibland. Gårdagen började med molnigt väder och jag undrade i mitt stilla sinne hur SMHI kunnat utlova sol och värme, men det blev helt underbart fram på dagen och just den dagen skulle jag jobba på Kupan, men det var bara att gå dit och se glad ut.

Jag tror att kunderna också gillade vädret, för vi hade många kaffegäster och sålde mycket kläder och då är det roligt att jobba, men jag var lite mör i kroppen när jag kom hem och däckade i soffan framför tv:n, medan jag tittade på Richard Olsson och Vem vet mest. Det tar på 77 år gamla ben att stå och stampa bakom disken i nästan fem timmar och jag slumrade nästan till ett tag där i soffan, men det var ju en trevlig tv-kväll med Vår tid är nu och så den galna Doctor Foster, så jag piggnade snabbt till igen.

På förmiddagen i dag hade jag tänkt plantera pelargonskott, men hoppas kunna göra det utomhus i morgon, så mårbackorna fick anstånd en dag till.

I dag har det varit mulet med små glimtar av sol då och då och jag har varit i Visby, för det var sista gången på Osteoporosskolan på Korpen. När jag körde in var det väldigt dimmigt, så där så att man nästan inte såg framförvarande bil och jag hörde nu på radion att man tror att det kan bero på stora skogsbränder på kontinenten. När jag körde hem var dimman borta, men jag var nästan på gång att gå ur bilen, för att se om jag kunde ta en bild på solen, för den lyste som ett stort rött klot i ett rosa dimmoln.

Nu är skolan slut och det återstår bara ett möte med sjukgymnasten i nästa vecka och jag tycker att det varit bra även om jag missade två gånger. Framför allt har det varit upplyftande att få träffa andra i samma situation och höra vad de har haft för erfarenheter av hur läkarna hanterar sjukdomen. I dag var Maria Sääf föredragshållare. Hon är specialist i endokrinologi vid Institutionen för molekylär medicin och kirurgi på Karolinska Institutet och överläkare vid Bentäthetsmottagningen på Visby lasarett och hon är min stora hjälte just nu. Så engagerad, så kunnig och så duktig på att informera! När jag nu har fått den här eländiga sjukdomen, som långsamt håller på att bryta ner mitt skelett, är jag tacksam över att jag får vara hennes patient.

Trevlig tisdagskväll!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Läkarbesök, Röda Korset, Visby. Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Kupan och Korpen

  1. Znogge skriver:

    Det brukar vara givande att träffa personer som är i samma situation som man själv är. Kunna diskutera och utbyta erfarenheter. Gott dessutom att vara i trygga händer när det gäller läkaren.

    Kram och god kväll!

  2. Kraft´n skriver:

    Var med syrran åt andra hållet, sydost, i dag och det var skapligt väder hela tiden. när vi kom in mot staden vid ettiden var det dimma. Så vädret var verkligen beroende av var man var i dag.
    Kram Anders

  3. Gunnel skriver:

    Måste kännas tryggt med en kunnig läkare. Någon dimma har inte synts till här. Vi har haft klart och soligt hela dagen. Kram

  4. Ja, jag började faktiskt undra vart du tagit vägen, när det inte kom något inlägg igår och hela dagen idag… Du har skämt bort oss med att få njuta av inlägg varje dag! Men nu känns det bra igen! 😀
    Visst njuter man av dagarna med sol lite extra så här års?
    Jag tyckte också att solen hade en väldigt intensiv, röd färg i förmiddags! Skogsbränder på kontinenten, aha!
    Skönt att du gillar din läkare, det är viktigt!
    Kram, Monica

  5. Kicki skriver:

    Åh så fint de blommar än dina mårbackor. Mina pelargoner blir alltid bara spjångliga.
    Du är en aktiv kvinna, dina 77 år till trots. Jag tror på detta att hålla igång så länge man bara kan.
    Men att stå och gå på ett hårt golv i 5 timmar skulle jag aldrig klara.
    Kram/Kicki

    • Ingrid skriver:

      Nu blommar de inte längre, för idag har jag knipit av lämpliga skott och planterat dem och skrotat plantorna. Det sved i hjärtat, men man måste vara hård emot dem.
      Kram

  6. Geddfish skriver:

    Inte undra på att det känns i benen, 5 timmar!
    Och jag har svårt att sitta still i 5 timmar. Jag måste röra på mig hela tiden. Och är nu botad för tillfället.
    Härligt att du fått tillgång till en så bra läkare, då vet du att allt görs, som går att göra, tryggt. Och alltid bra att träffa människor med samma bekymmer, man stärker varandra.
    Solig lidköpingskram, Gerd

  7. Elisabeth skriver:

    Så skönt att du känner förtroende för läkaren. Hoppas hon hjälper dig på ett bra sätt över tid. Kramar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *