Kusin Evy har gått bort

Igår hade vi bouppteckningen efter Åke. Det var väl inte speciellt komplicerat, men det ska dock göras. Ungdomarna var med och när bouppteckningen var färdig åt vi en bit mat, innan de åkte var och en till sitt.

Jag hade inte mer än satt mig i soffan framför TV:n, så ringde telefonen. Det var ett kusinbarn till Åke som berättade att Åkes kusin Evy från Alstäde i Fröjel avlidit. Jag visste att hon var dålig och hon var ju gammal, men ett dödsbud kommer alltid som en obehaglig överraskning. Jag pratade med Evy strax före Åkes begravning och då var hos så pigg och trodde att nog skulle orka vara med på den, men hon kom inte, för hon hade blivit förkyld. Sedan tillstötte ytterligare något och nu är även hon borta.


Här sitter Evy och Åke på hennes 90-årsdag nyårsafton 2011. Nu, bara några månader senare, finns de bara i våra minnen.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Åke, Sorg och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

32 kommentarer till Kusin Evy har gått bort

  1. Krister skriver:

    Märkligt. Så fort det går. Väldigt fint kort på dem bägge dock!

  2. Lena skriver:

    Så fin din Åke är på bilden! Nu har han sällskap av Evy, där på andra sidan.

  3. Ann-charlott skriver:

    Hej vännen. Det går fort ibland när våra nära och kära går bort. Hoppas hon slapp lida min vän. Vilken fin bild du fick på dom och det är gott att ha dom när dom inte finns i livet mera. Men ibland tycker jag det är svårt att kolla på kort. Men ju mer tiden går så blir det ju lättare. Sorgen är jobbig ibland. Här har vi ett underbart gott väder och jag har varit i skogen i morse och gått och det var så härligt att få komma ut och röra på sig. Finns inget härligare en skogspromenader. Ha nu en fin dag min vän. Kram Ac

  4. Visst är det egendomligt, hela alltihopa.

    Det måste finnas något runt hörnan, kan ju inte bara ta slut.
    Din Åke ser ju inte alls så sliten ut och inte så gammal heller.
    Då ser Evy, kusinen mycket äldre ut.

    Det kan Du rama in.

    Du har väl ett foto med både Dig och Åke på som Du också kan rama in.

    Kram Majsan Mi

  5. Jag beklagar sorgen! Man brukar precis som du säga ”att personen var ju så gammal”, men det spelar faktiskt ingen roll hur gamla människor är när dom går bort, dom saknas ändå. Och ibland får jag för mig att dom saknas ännu mer än yngre, för dom har ju alltid funnits där. Fast dom fick ju åtminstone ett helt långt liv – om det nu kan vara till någon tröst!

    • Ingrid skriver:

      Du minns väl vad Mattis i Ronja Rövardotter sa, när Skalle-Per dött:
      ”Han fattas mig, han ar ju alltid funnits!”
      Och nog är det så att en gammal människa lämnar ett väldigt stort tomrum efter sig.
      Men visst får man vara tacksam över att både Åke och Evy fick ett långt liv….

  6. Margit skriver:

    Ja tänk vad livet kan föröndras..från den ena dagen till den andra…. Tur att man INTE vet morrondagn..utan ”som din dag är, kraft skall du få”….Men visst är sorgen och saknaden…efter en kär vän svår. Det gör ont!!!
    Vilken fin bild av Åke och Evy!!! Så fina dom är..och så fint att du får titta på denna fina bild..och minnas dom båda i ditt hjärta!
    När vi alla kommer upp till åren, så kommer vi alla ”närmare slutet”. Sånt är livet..så det gäller för oss att ”fånga dagen”..medans vi har den.
    Sänder dej varma tankar!!! Kram!!!/Margit.

    • Ingrid skriver:

      Visst är det så Margit, att man själv ser att man kommer allt närmare slutet. Jag ser ju hur släkten och bekantskapskretsen tunnar ut. Nu finns bara ett av Åkes syskon, en syster, kvar i livet och alla kusinerna är borta, sen är hela den generationen borta.
      Carpe diem, är verkligen något att ta fasta på!

  7. Marie Rundström skriver:

    Bästa Ingrid, jag läser många bloggar särskild om shabby chic inredning, men din är så trevlig att läsa att jag längtar till den varje dag, du följer allt så fint och delar med dej av vardagliga saker till oss läsare på ett så trevligt sett både av allvar och skämt, tack för att du finns, kram Marie /som faktiskt är släkt med Micke P.)

  8. Skatan skriver:

    Så fina de är båda två.

    De finns som du säger där i ditt minne och om jag tänker på Åke speciellt så finns han förstås starkt i dina barns minne och han lever också kvar i bygdens minne och Stenstugus minne … Hur starkt avtryck en människa gör märker jag när man talar om de som gått bort då och då … min mormor t ex som gick bort redan på 60-talet talade jag om nu i helgen … Hon var en färgstark kvinna.

    Men det är vemodigt och sorgligt att tänka på att man aldrig riktigt kan tala och vara med dom som gått före ”på riktigt” längre.

    Jag säger med Astrid Lindgrens ord i rövarhövdingen Mattis mun om Skalle-Per när han dött: Han fattas mig …

    De fattas oss …

    Kram!

    • Ingrid skriver:

      Vi pratar mycket om Åke, om både roliga och mindre roliga saker. Diskuterar hans egenheter, skrattar vid minnen av roliga saker hans sagt och gjort, men skrattet blandas med tårar av rörelse och längtan.

      Så lever han vidare hos oss, hos mig och barnen, hos grannar och bekanta.

      Och jag kan inte låta bli att nämna honom i bloggen. Han finns ännu med mig, även om han fattas mig.

  9. Eleonora skriver:

    O Ingrid – så stilig din Åke är!!!

  10. Ailas skriver:

    Reagerade också på hur ungdomliga, levnadsglada och kloka de båda ser ut på bilden. Minnen är det som blir kvar av oss alla… tills även de bleks bort när de som minns… Ja, livets gång.
    Beklagar din nya sorg och önskar dig styrka!
    Kram

  11. ingmarie skriver:

    Vilken vacker bild…ja det är många som lämnar oss tyvärr…min pappa har varit borta i 30 år men man lever på minnena…kram

  12. Znogge skriver:

    Vilken fin bild. Ja, tidens gång rår vi inte på medn ett dödsbud är alltid omtumlande poch en sorg.

    Kram

  13. Lambergsfrua skriver:

    Så sorgligt, framför allt när flera dödsfall kommer så nära inpå. Jag kan bara beklaga och skickar mina varmaste kramar,
    Lambergsfrua

  14. Agneta skriver:

    Hej, Ingrid!
    Det fina fotot känner jag igen för jag vill minnas att du visade det här på bloggen då hon fyllde år. Jag skriver nu som då..vad lika dom är, otroligt. Det vara en hög ålder hon nådde, som min mamma, men när sjukdomarna kommer så orkar inte kroppen mer. Så är det, allt har ett slut. Visst var din Åke en riktig ”charmknutte” 😉 Hoppas jag att han visste om 😉
    Jodå, det tunnas ut i leden för oss alla och det är trist som attan, men vad göra? Livets gång. Här är det bara min äldre bror och jag kvar men barn/barnbarn finns ju om än få…
    Begravningarna duggar tätt i bland och förstår att det känns sorgligt för dig även om det var väntat.
    Kram, Agneta

    • Ingrid skriver:

      Hejsan!
      På fotot jag visade efter Evys 90-årsdag var Åkes syster Barbro också med, men hon gillar inte att vara med på bild, så den här gången ”skonade” jag henne.

      Det har varit så många dödsfall nu, så man blir rent rädd. Förutom de här släktingarna är det två gamla fd grannar som gått bort nu efter jul. Men det är väl så, man börjar ju själv bli till åren….

  15. Ann-Marie skriver:

    Så länge man lever så länge lever också minnena av de man mist.
    Så fint att Du tog just det kortet.
    Ann-Marie

  16. mien skriver:

    En så fantastiskt fin bild på kusinerna. Den kan man titta på länge. Jag minns den sedan tidigare. Jag har faktiskt träffat Evy i något sammanhang.

    • Ingrid skriver:

      Evy var ju ute och serverade på Toftagården och andra ställen också och det höll hon på med upp i hög ålder. Så du kanske varit på någon fest där hon serverade?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *