Kvinnfålkis dag

I dag är det Internationella kvinnodagen, som den 8 mars varje år uppmärksammar ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen.

Det första självständiga nationen i världen att införa kvinnlig rösträtt på nationell nivå var Nya Zeeland, som införde kvinnlig rösträtt 1893. Det kan jämföras med Saudiarabien där kvinnorna får rösta för första gången vid valet 2015.

Jag tycker att det gotländska namnet på den här dagen, Kvinnfålkis dag är väldigt bra, för det innebär ju att vi kvinnor är folk/människor vi också, inte bara några obetydliga bihang i männens värd.

Här är ett kollage med några av släktens kvinnor från olika generationer. Det har varit med tidigare i min förra blogg, Livet på Stentugu och året var 2007 och då skrev jag såhär:

Farmor Ebba (nr 1 i övre raden) till exempel, farfar hade järnaffär i Klintehamn och han dog tidigt och lämnade farmor ensam med 5 pojkar. Trots de svårigheter hon måste ha mött, drev farmor järnaffären vidare och fick titeln järnhandelsidkerska.

Mamma Runa (nr 1 i nedre raden med mig i famnen) blev änka bara 44 år gammal och fick ensam ta hand om oss 3 flickor när vi var 13, 15 och 17 år gamla. Hon hade varit hemmafru i alla år och fick, när pappa dog, jobb på ålderdomshemmet i Klintehamn för att kunna försörja oss. Vi gick ännu i skolan, jag på läroverket i Visby, och hur hon lyckades få lön och krafter att räcka till, det kan man fråga sig idag.

Svärmor Rut (nr 5 i nedre raden) utvandrade från Värmland till Amerika som tonåring och där träffade hon sin Adolf, min svärfar. När jag hörde henne berätta om sitt liv och allt slit hon haft här på gården insåg jag vilken oerhört stark människa hon måste ha varit.

De var starka kvinnor alla tre, väl värda att uppmärksamma den här dagen. Vi kvinnor i senare generationer kämpar på vi också och det är bara att hoppas att kvinnor världen över kommer att få det bättre och bättre.

Nu ska det här kvinnfålket fixa till lite lunch och sen ska jag ge mig iväg ut i snålblåsten, om jag inte sätter mig och läser den nya boken av Arnaldur Indridason förstås 😉

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Temadagar och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

44 kommentarer till Kvinnfålkis dag

  1. Kicki skriver:

    Nog har det funnits gott om starka kvinnor, både i din familj, men även i min. Min mamma blev ju också ensam med oss 4 flickor. Vi var bara 17,10,8,7 år gamla då hon blev änka. Min mormor hjälpte min morfar redan i början av 1900-talet att sköta räkenskapen för hans byggfirma,och även göra beräkningar på byggjobben, hon hade samtidigt 9 barn!
    Idag snöar det här, så det är lätt att hålla sig för skratt. Vi vill ju ha VÅR!
    Kram

    • Ingrid skriver:

      Tänk vilket slit äldre tiders kvinnor hade, vare sig de hade någon man vid sin sida eller inte. Tänk vilket arbete med tvätt och byk, matlagning, slakt och bak, sy, lappa och laga, väva och sticka.

      Dagens moderna tjejer har det slitigt de också, men inte på riktigt samma sätt.

      Här blåser snålt som attan, men snön har vi sluppit i alla fall.

  2. Skatan skriver:

    Vi får inte glömma de som banat vägen … det är lätt gjort om man inte ”tänker till”.

    Kram!

  3. Margaretha skriver:

    Ja det finns många starka kvinnor i världen som aldrig uppmärksammas. Min mamma satt ensam med oss sex barn och pappa var inkallad i kriget. Ingen lätt uppgift. Vi har blivit sex välartade barn och känner en enorm tacksamhet för båda våra föräldrar som fixade det här.
    Hoppas du har det så bra det nu går Ingrid. Att jag inte skrivit så mycket på din blogg beror faktiskt på det faktum att när jag ska skriva (lite sent på dagen visserligen) har det redan varit 25-30 personer före mig och då känns det lite som man svarar likadant.
    Men jag tänker på dig väldigt ofta, vet ju vad du går igenom.
    Kramar

    • Ingrid skriver:

      Tack för att du tittar in här Margaretha, inte behöver du känna att du ska kommentera varenda gång. Även om jag ju tycker att det är roligt 😉
      Tack för att du tänker på mig!

  4. Ailas skriver:

    Så trevligt du har uppmärksammat de kvinnor som kämpat före oss. Vi har så mycket att tacka dem för, inte bara för att vi själva finns… utan för så mycket annat.
    Skickar en medsysterlig kram på denna kvinnodag!

  5. Gunnar skriver:

    Ja vi har mycket att tacka alla starka kvinnor för. Det gäller nog många av oss. Egentligen synd att det ska behövas en kvinnodag för att peka på det självklara att män och kvinnor är lika värda.

    • Ingrid skriver:

      Visst är det lite tragiskt att den här dagen fortfarande har ett berättigande, men så är det ju. Även om vi i den här delen av världen anser oss vara hyfsat jämställda, så är det riktigt illa ställt på andra håll.

  6. Gunnel skriver:

    Egentligen är det konstigt att man kallar kvinnor för det svaga könet. Inget kan väl vara mer missvisande? Jag vaknade upp till snö i morse, men nu är allt borta igen. Hurra! Ha det så bra i snålblåsten. Kram

  7. Sofia skriver:

    Va fint du skriver om ”dina” starka kvinnor! Jag önskar att jag vore lika stark och uthållig som kvinnorna (och männen!) var förr. Tror och tycker att dagens ungdom (hit räknar jag mig själv fortfarande) är för lata och ger upp för fort – i det mesta. Men det kanske är orättvist att dra alla över en kam, så jag får ta o ändra mig och skriva i ”jag”-form istället.
    Tack för ditt mailsvar! Jag ringer dig nån dag när jag tillfrisknat från min förkylning, så kanske vi kan ta en promenad i Klinte. Behöver lite guidning, hittar ju ingenstans.

    Tills dess, kram på dig!

  8. Kia skriver:

    Så fint du beskriver dessa starka kvinnor…att dom orkade klara av allt.
    Vilken fin tavla!
    Skickar en hälsning från ett riktigt vinterlandskap, men jag slipper gå ut i kylan.
    Sängen är skön när influensan slagit till och vilken tur att jag kan kolla intressanta bloggar bl.a din. Det förgyller dagen!
    Kram Kia

  9. Agneta skriver:

    Hejsan, Ingrid!
    Bakom varje framgångsrik man står vem? Qvinnan 🙂
    Klart att det var slit o släp förr liksom även i dag för de som är ensamstående och så lär det förbli tror jag tyvärr…eller?
    Mamma blev ju änka vid 45 års ålder och var jämngammal med pappa, så jag vet vad det innebär, liksom du, att ha en mamma som jämt arbetade för att få lite mat på bordet. Jag har en äldre bror och ”killar” skulle studera på den tiden och bli nå´t och det var svindyrt. Som tjej fick man vara nöjd med Realen men jag klagar inte, bara jämför! Och det är då inte såååå längesedan alls!
    Nåja, tiderna har förändrats men fattigdom är alltid densamma!
    Tror också att det beror lite på var/hur man bor. I en lägenhet är man anonym och hjälp fr. grannar är mindre vanligt numer. Obefintligt rent utav i en storstad. Kanske det är bättre på landet?
    Visst har vi det ”bra” i Sverige, förutsatt att vi jämför med sämre ställda länder samt U-länder och det är många politiker som gärna gör. Saudiarabien är ett bra exempel på vad man kan göra i ”religionens” namn som på så många andra ställen i vår värld.
    Trist att det ska behövas en kvinnodag och dessutom EN gång/år….vi kräver åtgärder året runt! Regeringen har nu sagt att det ska utredas…..om kvinnors sits på arbetsmarknaden….under 3 år!
    Trevligt att läsa om ”dina kvinnor” fr. svunna tider! Härliga foton och så bekanta på något sätt 🙂
    Kram på dig vännen och nu ska jag kika in i din bokhylla som är uppdaterad…..härligt att vara där 🙂
    /Agneta

    • Ingrid skriver:

      Ja i dag har det skrivits och debatterats kvinnorfrågor i alla medier. Det är synd bara att det koncentrerats till en dag om året.

      Jag förstår att du känner igen en del av kvinnorna på min bild.

      Kul att du gillar min bokhylla!

      Kram och trevlig kväll!

  10. Rigmor skriver:

    Vilken vacker skildring!! Å faktiskt, här i Närke, där vi mest pratar på iiii så säger de äldre också kvinnfålket, och jag tycker det låter vackert. Sen känner man en väldigt ödmjukhet mot alla dessa kvinnor som förr i tiden stretade och drog lasset. Tyngre än man kunde ana. Det är som torpet vi bor i, undantagsstuga blev det, 1895. Änka blev hon, och mannens bröder tog tillbaka gården, tydligen ganska självklart på den tiden, å här i vårt lilla torp satt hon sen ensam med sina barn…hu så hemskt!!
    Det här med höns…det griper tag i mej lite starkare för varje (v)år, och än så länge finner jag mej i att vi inte har ett hönshus här på tomten…men…jag säger men…inte vore det väl så svårt att ordna med lite spik och hammare…?? Kanske skulle skrida till verket idag när det kvinnodagen och allt!! Fast tittar jag ut genom fönstret så drar jag mej nog tillbaka, grått och snö…det beslutet får nog mogna ett tag till!!
    Ha det så gott!!
    kram kram

    • Ingrid skriver:

      Det har tydligen kommit en hel del snö på sina håll i landet, men vi har varit förskonade.

      Klart att du ska snickra dig ett hönshus, men vänta tills det är trevligare att vara ute 🙂

  11. Suss skriver:

    Det är bra att det finns en kvinnodag, men alla dagar borde vara kvinnodagar, för oftast är det vi som ”bär” det mesta.
    Min far var en otrolig människa, jättemusikalisk, konstnärlig, intelligent var aktiv överallt där det hände intressanta saker. Han var en profil i sammhället där de levde. Min mor var också en otrolig männsika, jättemusikalisk, en fantastisk kalaskocka, bakade sagolika tårtor, kakor, vävde, sydde mm, men det var hon som höll ihop oss alla, både vår familj, generationen före och efter. Hon hann med en massa ändå och både mor och far arbetade dessutom heltid. Hur orkade hon/de? Jag orkar en massa jag också, men när jag blir trött ”pinar” jag mig inte, det gjorde min strävsamma mor och även mormor. Jaja, detta kan man skriva mycket om känner jag. Ha det bra på ”vår” dag Ingrid. KRAM!

    • Ingrid skriver:

      Nog är det ofta så att det är kvinnan som håller ihop familjen och ser till att allting fungerar. Förr var det definitivt så, men nu kanske det har ändrats lite.
      Men visst var de fantastiska våra föregångare!

  12. Lisbeth skriver:

    Vilket fint namn på kvinnor. Det låter så mjukt och behagligt. ordet kvinnor har som jag tycker en lite negativ klang. Det påminner för mycket om kamp och inte för vad ordet kvinna egentligen syftar till
    Kram

  13. Raija skriver:

    Tänk så många starka kvinnor det fanns förr. Livet var inte lätt då och bli ensam med många barn var väldigt slitsamt. Idag har vi maskiner som hjälper oss med tvätt och bak och ändå orkar vi inte på långa vägar allt de gjorde. Men så blev de också utslitna.

    Kvinnodagen är verkligen bra att den uppmärksammas, för det finns fortfarande mycket orättvisor mellan könen, även i Sverige.

    • Ingrid skriver:

      Visst blev de utslitna och om man ser på gamla kort kan man tro att en 40-åring är minst 70 år gammal.

      De for verkligen illa och det gäller nog inte bara kvinnorna utan även männen.

      Tänk så många tunga arbeten det fanns, arbeten som idag sköts av maskiner.

      Visst finns det fortfarande orättvisor även i Sverige – lika lön för lika arbete – det har vi ännu inte uppnått!

  14. Fin historia med dessa starka kvinnor.

    Undrar varför i kallades det svaga könet förr i tiden ?
    Behandlades som porslinsdockor, sköra.

    Det stämmer ju inte alls.
    De var nog sjuka de där sköra kvinnorna.
    Och likbleka.
    Som de där gamla porslinsdockorna med målat på.

    kram Majsan Mi

    • Ingrid skriver:

      Det var nog de lite ”finare” damerna som kunde kosta på sig att vara bleka och sköra. De andra fick kämpa på för att få familjen att fungera och hann nog inte med att känna så noga efter hur de mådde 😉

  15. Åsa! skriver:

    Så islänningen har skrivit en ny bok? Då får du berätta hur den var när du läst klart Ingrid!

  16. elisabet skriver:

    Jukebox hyrde ju Morbror Sven ut (Tom och Monikas pappa) ur på 50-talet och jag var med ibland när han bytte skivor på Redners.

  17. Znogge skriver:

    Så fint och personligt du sammanfattar denna viktiga dag. Än har vi en bit att vandra även om framsteg gjorts…

    Kram

  18. Lambergsfrua skriver:

    Det finns många starka kvinnor som är värda uppmärksamhet idag – och alla andra dagar också för den delen. Du ger tre beundransvärda exempel. I mina ögon är du en av dem också, som jobbat med din Åke på gården med mark och djur och fostrat tre barn dessutom.
    Varm kram,
    Lambergsfrua

    Din kommentar

  19. Elisabeth skriver:

    Sån tur att det finns starka kvinnor som vi haft som förebilder och där vi förhoppningsvis i vår tur kan vara förebilder för andra. Vi måste fortsätta kämpa för allas lika värde! Ha dé bra!

  20. Bettan skriver:

    Hoppas att du har haft en underbar dag & likaså kväll vännen.
    Själv är jag trött som bara den just nu, men imorgon är det dax att ta tag i lite av hushållets alla måsten. Då min stora son fyller 20 år. Wow… vart har alla de åren tagit vägen ???
    Önskar dig en god natts sömn. Kramis

  21. Anita Brehlin skriver:

    Vad vore världen utan oss starka kvinnor som puttas ner och puttas ner men reser oss igen precis som en sån där stågubbe man hade när man var liten.

  22. Beppan skriver:

    Intressant läsning – och ett fin collage över släktens starka kvinnor.
    Så många fick slita förr. Stora barnaskaror – och tidigt änkor.
    I Sverige har vi ju kommit rätt långt när det gäller jämställdhet – utom på lönesidan förstås där vi ligger långt efter männen.
    Frågan är hur våra ”nya Svenskar” tar till sig detta när de blir bosatta här i landet. Hur stor andel lever kvar i sitt gamla tänk och har kvinnan som en ägodel???
    Och hur länge ska det ta för dessa kvinnor att vägra vara bihang???

    • Ingrid skriver:

      Våra ”nya svenskar” upplever nog en stor kulturkrock, men så är det ju även när vi svenskar förflyttar oss på det här jordklotet.
      Alla måste vi försöka anpassa oss och acceptera nya förhållandena.
      Kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *