Mamma Runa

Måndag 7 juli 2008 | 09:15 | (7mm totalt sedan igår) 14&#176

Idag är det 6 år sedan mamma lämnade oss och saknaden är fortfarande stor. Åke säger varje gång vi är på kyrkogården -”Jag kan inte finna mig i att hon inte finns hos oss längre”. Jag var nästan 62 år när mamma dog och visst får man vara tacksam när man fått behålla sin mor så länge. Mamma var gammal, hon skulle fyllt 89 år i september det år hon dog, och hade levt ett strävsamt liv, så det var nog skönt för henne att komma till ro.

Pappa dog 1957 och mamma blev änka bara 44 år gammal och lämnad med ansvaret för oss tre flickor, 13, 15, och 17 år gamla. Alla som har haft tonårsdöttrar kan nog tänka sig hur tufft det var. Mamma, som varit hemmafru, fick nu söka ett arbete för att försörja oss och hon fick då en tjänst på Åvallegården, ett pensionärshem i Klintehamn, där hon arbetade som vårdbiträde fram till sin pensionering.

När mamma efter ett lårbensbrott inte längre kunde bo kvar i sin lägenhet, fick hon ett rum på just Åvallegården, där hon själv arbetat under så många år. Hon bodde där sina sista 5 år och hon blev under de åren alltmer dement.

Jag försökte att vara hos henne så mycket som möjligt och se till att hon fick komma ut lite, men när man jobbar heltid, så vill inte tiden räcka till riktigt. Hon hade bara mig, för mina båda systrar bor på fastlandet. Först när hon gått bort förstod jag hur mycket hon egentligen betytt för mig även de här sista åren, som ibland kändes tunga. Nu kunde jag inte längre säga -”Jag åker ner till mamma ett tag” eller -”Jag tar en promenad och så går jag och hälsar på mamma”. Jag saknar att inte längre ha henne att ha tanke på!

Här är mamma och jag


Mamma var så glad och spontan och hon hade en massa roliga uttryck, som vi flitigt använder. Hur ofta säger jag inte “……. sa mamma”! Jag har tänkt, att jag någon gång ska samla ihop mig och skriva ner några av hennes talesätt. Men när jag sätter mig ner och börjar fundera på det, så hittar jag dem inte. Jag får väl ha ett anteckningsblock i närheten, så att jag kan skriva ner dem när de kommer uppdykande ur minnet.

Hon dog i sommarens tid
med ens var en livsdag förliden
Då världen var havsblå och vid
och luften som balsam och siden

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Nostalgi. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *