….vid minsta halmstrå, men i dag känns det som om Åke har blivit lite bättre, som om han tagit sig igenom krisen. Jag blev så glad när jag möttes av en klar blick och några försök till kommunikation, när jag kom i förmiddags. Visserligen var det bara en stund, men ändå! Han sover mest hela tiden, men jag sitter där och håller handen de stunder han är vaken och en av sköterskorna sa att hon varit inne och klappat honom.
-Det är så synd om honom och han verkar så snäll, sa hon.
Igår kom en ny madrass som de beställt, en växeltrycksmadrass, som ska göra att risken för tryckskador och liggsår ska minska. Den har en motor som med jämna mellanrum ändrar trycket i olika luftkanaler i madrassen.
Lungröntgen är gjord och visar att han har haft flera proppar i lungorna, så det är inte att undra på att han haft andningsbesvär. Nu har han behandlats med propplösande medel i flera dagar och andas utan några problem igen och nu slipper han syrgasen också.
På lunchen gick jag ner i restaurangen och åt en flottig och god rödspätta med remouladsås, potatis och sallad och för första gången på många dagar smakade maten riktigt bra.
Tack för all omtanke som möter oss här i bloggen!
/ Kram på di!
Sak samma när jag var hos mamma varje dag, personalen var så glada såååå för dom hade att göra i överflöd. Känner säkert Åke också att det är du som finns vid hans sida och då sover han lugnt och gott. Tror det är viktigt för er båda att du är där när han vaknar, oavsett hur utgången blir.
Svar av:Ingrid februari 7th, 2012 kl 17:42
Jag tror att Åke känner trygghet när jag sitter där
[Svar]