Mig äger ingen – Boken

Regnet öste ner på förmiddagen och jag tog helt sonika och lånade den här boken som e-bok och satte mig och började läsa den och jag har försonats, till en del i alla fall, med mammans sätt att lämna sin fyraåriga dotter kvar hos en alkoholiserad man, som hon inte själv orkade med.

I boken får man en lite annan bild av förhållandet än i filmen. Jag har läst ungefär en tredjedel, men något som inte framgick i filmen är att flickan bodde hos sin mamma under helgerna och på somrarna, så helt övergiven var hon trots allt inte. Mamman fanns där för henne när hon behövdes, men ändå…..

Jag hade en pappa med alkoholproblem och det är väl kanske därför den här filmen tog mig så hårt. Tänk om inte mamma hade funnits där för oss, vilken mardröm det hade varit! Pappa var lika snäll och kärleksfull som Mikael Persbrandts rollkaraktär i filmen, men spriten kom i första hand även för honom. Det är verkligen en djävulsk sjukdom.

Jag ska fortsätta att läsa boken, för den är bra och det ska bli spännande att se hur den utvecklas när man har filmen att jämföra med. Jag läste någonstans att Åsa Linderborg inte var helt nöjd med filmmanuset.

Efter lunch klarnade det upp och jag tog på mig regnjackan och gick ut på en promenad. Jag hajade nästan till när jag fick se den här bilen. Snö ❓ – nej äppelblom förstås. Det klarnade upp mer och mer och blev riktigt varmt och jag fick ta av mig min jacka och bära den på armen.

På hemvägen hade jag tur och passerade en granne som var sugen på en pratstund och lite sällskap vid köksbordet, så jag blev inbjuden på kaffe med saffranspannkaka och grädde till. Mums, mums! När jag gick hem därifrån kunde jag inte låta bli att ta ett foto av de vackra paradisäppelträden här på Odvalds, som dignar av blommor just nu.

Trevlig fortsättning på måndagen!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Böcker, Nostalgi. Bokmärk permalänken.

18 kommentarer till Mig äger ingen – Boken

  1. Christina skriver:

    Härliga lässtunder i dåligt väder är njutbara, lika skönt som en pratstund med goda vänner eller grannar.
    Har just läst Sophies historia av Jojo Moye som e-bok kan rekommenderas
    Christina

  2. Skogsnuvan skriver:

    Så fina träd hos dig. När jag ser bilen men det vita på så kan jag tala om att brorsan och jag var borta en helg och när vi kom tillbaka hade trasten förmodligen utkämpat en låsaskamp med speglarna på brorsans bil så hela bilen var totalt nerskiten. Svordomar kom ur hans mun!

    • Ingrid skriver:

      Och jag ställde min vita golf under ett fläderträd fullt med mogna bär. Sen hade fåglarna kalas. Jag fick kara av framrutan så att jag kunde se och sen var det bara att köra hem och tvätta min blålila bil. 😉

  3. Gerd skriver:

    Jag har läst den boken för ett tag sedan. MYCKET läsvärd. Min förste man, hade dessa problem, så jag har fått vara den kärleksfulla mamman. Undra på att jag fick ett himmelrike med min andre man, som jag är änka efter, här fanns inga såna problem, bara glädje med ett glas rött till maten ibland.
    Vilken underbar dag som jag har haft idag! Solsken så gott som hela tiden!
    Ha det gott, kram, Gerd

  4. Bibbis blandning skriver:

    Pappan och jag kommer från samma stadsdel och gick i samma skola. Dessvärre hade vi också samma tandläkare som han skriver om i boken. Han gick aldrig mer till tandläkaren. Det var fasansfullt att som barn besöka hennes mottagning. Man kommer aldrig aldrig över det. Undrar hur många barn hon förstörde.

    • Ingrid skriver:

      Jag har inte kommit så långt i boken ännu, men kan tänka mig det. Vi är nog många som tillhör den äldre generationen som har hemska minnen från tandvården när vi var barn/ungdomar.

  5. Charlotte skriver:

    Så trevligt med ”go fika” med grannen och en pratstund. Det är sånt man behöver. Kram

  6. wiolettan skriver:

    Jaa, det är en hemsk sjukdom, detta begär. Mycket med tragik följer i dess spår. Jag har sett en hel del på nära håll, som jag inte ens vill eller orkar bearbeta.
    Fina bilder, vackra på olika sätt. Bilen är ju bara så härlig och nr fick du bort. Sån´t vet jag aldrig hur jag ska göra.
    Det är som skönast och vackrast nu ute i naturen. Jag som inte tycker om då det är för varmt, njuter fullt ut på tidiga mornar.

  7. Rigmor skriver:

    När jag kommer in i en läsperiod igen ska jag greppa den boken…Nu har jag haft turen att inte levt med missbrukarföräldrar, men mannen här i huset hade en far som nog kan beskrivas ungefär som i boken efter vad jag förstår. När jag kom in i bilden och träffade min svärfar, ja då var han en gammal nykter alkoholist svårt sjuk i cancer, och med en ånger som berörde oss alla. Sen ska min söta lilla svärmor ha en stor eloge, trots att de gick skilda vägar på grund av missbruket så aldrig att svärfar vart utesluten ur familjen. Han var alltid med på alla högtider, så någonstans i botten fanns det ju något som band dom tillsammans. Men utan svärmor hade aldrig barnen blivit det de är idag, trygga stabila människor med fötterna på jorden. En kvinna med skinn på näsan, klok som få och ett hjärta av guld, ja jag älskar henne verkligen.
    Underbar tid nu, jag funderar på att bli skomakare, så jag kan ha semester nu…men något paradisäpple, det har jag inte…suck.
    Kram kram

    • Ingrid skriver:

      Det är tur när det bara är en förälder som är missbrukare av vad det nu än är. Annars blir det nog väldigt tufft för barnen. Vi hade tur som hade en duktigt och stark mamma som tog hand om oss.
      När jag jobbade tog jag alltid en veckas semester den här tiden. Ibland var jag bara hemma, men ofta åkte vi till Sicilien, för där är det också som vackrast så här på våren.
      Kram

  8. Eleonora skriver:

    Underbart – sådana grannar ska man ha!
    Trädet är ju magnifikt – roligt att få se det.

    Boken Mig äger ingen – läste jag förra året och den tyckte jag mycket om. Lättläst och med tankar varje dag om handlingen. Det där med sprit-sjukdom är en otrygg, eländig och onödig sjuka. Tänk så många i omgivningen som blir drabbade. Min far drack aldrig alkohol – inte förrän han var över 60 år och hälsade på min syster som bodde i Italien – då blev det vin med vatten i glaset.

    Hoppas du får en skön försommar.
    Solkram från
    Eleonora

    • Ingrid skriver:

      Ja spriten har ställer till mycket elände. Nog är det märkligt att människan i all tid och i alla former av liv har ett behov av att berusa sig.
      Kram!

  9. Raija skriver:

    Kul att bli inbjuden på saffranspannkaka av en granne. Och vilket fantastiskt vackert blommande träd.

    Jag har läst boken, men inte sett filmen. Tyckte inte alls om boken, men det kan bero på att jag har haft missbrukande föräldrar. Det ligger nog för nära och väcker känslor för att det ska vara trevligt att läsa. Nu hade jag absolut inte lika illa som i boken, för det gick i perioder med missbruket och blev värre när jag hade flyttat hemifrån.

    • Ingrid skriver:

      Jag tycker inte att boken var svårläst även om jag också har erfarenhet av problemen. Filmen speglade bara det sentimentala och tragiska, men i boken får man en helt annan bild av Åsa och hennes pappa.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *