Min barndoms Vallekvior

Varmt och skönt är det idag också, men lite halvmulet. Vi har varit en vända på Stenstugu och efter lunch tog vi oss en promenad. Nu var kameran med och jag tog några nostalgifoton från min barndoms Vallekvior.

Egentligen bodde vi inte där så hemskt många år, men det är den tiden jag minns bäst från barndoms- och ungdomsåren.

De små låga stugorna som ligger på höger sida av vägen, om man kommer från Klintehamn, står idag öde eller är sommarstugor, men när jag var barn bodde det folk i allihop. Nu är mitt minne med åldern lätt avtrubbat, så jag är inte riktigt säker på vem som bodde var, men husen är väldigt charmiga.


          
Samtliga bilder är givetvis klickbara!


Här bodde vi. Huset är inte speciellt vackert, men bra mycket finare idag än när vi bodde där. Staketet är utbytt, vi hade gunnebonät och på det slingrade sig vildvin. Vårt runda badrumsfönster är utbytt mot ett vanligt fyrkantigt och den häftiga garagenerfarten är tillfylld.

Mamma anlade med hjälp av en duktig trädgårdsmästare en jättefin trädgård med stenparti, vindruvor längs söderväggen och med massor av fruktträd, bärbuskar och ett stort trädgårdsland. På baksidan av huset var det en uteplats stenlagd med gotländsk kalksten. Och så fanns ju vedboden, där pappa och mamma byggde om en del till hönshus.


          

I huset till vänster bodde vår närmaste granne. Det var en argsint tant och om vi stimmade och stojade för mycket, kom hon ut och gapade på oss. Snett över vägen i det gula huset bodde Dora och till henne gick vi ofta på besök och tiggde till oss karameller. En liten bit längre bort bodde ett par som arbetade på Klintebys konservfabrik. De hade en stor schäfertik och till henne sprang vår lille tax Ruff och friade när det begav sig.

          

Här bodde vår lekkamrat Jippole/Bengt, tillsammans med sin pappa Ole/Henrik och hans hushållerska/svägerska Hillan. Bengts mamma hade dött tidigt, men Hillan tog väl hand om familjen. Här var vi ständigt och lekte, för här var det ingen som brydde sig om vad ungar höll på med.

Vi klättrade i de stora träden och det gällde att komma så högt upp som möjligt och så hänga sig i knävecken på någon gren. Den som kom högst upp och kunde hänga kvar längst vann.

I Oles verkstad var det fritt fram att snida båtar eller snickra andra spännande grejor och hammare, hyvlar, yxor, sågar och stämjärn var i flitigt bruk. Båtarna seglade vi sedan med i ån, till mammas stora förargelse när vi kom in med stövlarna fulla av vatten.

Lite extrapengar tjänade vi också här i verkstaden på somrarna, genom att hjälpa Hillan snoppa bönor. Hon tog emot säckar med bönor från Klintebys konservfabrik och vi satt ute i verkstaden och hjäpte henne ibland.

Längre bort i den stora trädgården stod det flera skrotbilar och där lekte vi också. Nu är huset obebott och förfallet, trädgården är tillvuxen och en del av den har nu blivit bostadsområde för pensionärsbostäder, men skrotbilar finns det där fortfarande, även om de är av annan årsmodell.

Det var en lycklig barndom och fina år vi fick uppleva där i Vallekvior.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Klintehamn, Nostalgi och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

28 svar på Min barndoms Vallekvior

  1. Gunnel skriver:

    Så mysigt det ser ut. Det är kul att besöka trakterna där man växt upp och se hur mycket som finns kvar. Först fattade jag inte vad Vallekvior var. Skulle jag översätta det till skånska så blev det nog kvigor som man ledde iväg..till bete kanske. Kram

  2. elisabeth skriver:

    Vilken stor grej känslomässigt att sammanställa korten och texten, vad roligt att du har så fina minnen av tiden där. Jag tycker det känns som om huset redan då var speciellt, jag tycker om den stilrena formen idag fast det måste ha varit mycket mera trivsammare med allt du berättar om träd och trädgårdsland och slingrande vildvin. Tack för berättelsen, det var roligt !

  3. Birgitta skriver:

    Vilken snickarglädje vissa av husen uppvisar! Jag har själv tillbringat min barndom i Hittarp. Och när jag åkte dit i vuxen ålder, så hade den enorma trädgården plötsligt blivit en relativt liten trädgård. Men gränserna runtom var desamma. Märkligt.

    Det där med kvior fattade inte jag heller förrän du förklarade i svaret här ovan.

    Ha en fin dag och hoppas din rygg börjar bli bättre.

    Kram

  4. Margaretha skriver:

    Tack för de fina bilderna på husen. Jag älskar hus och tar gärna kort på dem när jag är ute och går (kanske ni sett …)
    När man, som du, även vet historierna bakom är det ju förstås ännu roligare med dem.
    Ska ta en kik igen på dem, lite noggrannare.

  5. Ama de casa skriver:

    Vilka härliga barndomsminnen som du delar av dig med 🙂

  6. Agneta skriver:

    Hej, Ingrid!
    Det ser verlkligen trevligt ut med alla vackra hus men fy katten så trist att många är obebodda! Men om sommaren lär det vara gott om folk i de trakterna.
    Härliga barndomsminnen du delar med dig av.
    Kram, Agneta

    • Ingrid skriver:

      Det är tur för oss gotlänningar att det finns turister som tar vara på och håller alla tomma hus i skick. De får fungera några månader på året i alla fall.

      Hoppas du har fina sensommardagar i Göteborg också!
      Kram Ingrid

  7. Znogge skriver:

    Tack för att du delade med dig av dina barndomsminnen! Vilken snickarglädje det fanns på vissa hus. Verkligen helt underbart!

    Kram

  8. Hejsan Ingrid !

    Härligt med barndomsminnen. Både Du och jag fick växa upp i stort fint hus med trädgård .En funkis-kåk ser det ut att vara.Och med källare, tänk så mycket att städa.
    Vilken skillnad på då och nu.
    Vad vi minns då.

    Vad lite jag hinner när jag far till stan.

    Imorgon ska jag ta prover Kl.8.30, hade ju för högt blodtryck.Vill helst slippa äta piller för det.Ska beställa tid för koll på benskörheten.Men jag har ju tagit kalktabl.m.D3 i flera år år.

    Babbi fixade min blogg så jag fick en favikon på båda.Jag fick dit en blåsippa på Händelser i vard.livet.längst ner.och alldeles för stor.
    Men det fanns ju utrymme för den.

    Kram Majsan

    • Ingrid skriver:

      Huset är nog byggt någon gång i mitten av 40-talet. Det finns några till i närheten som ser ungefär likadana ut.
      Hoppas ditt blodtryck var bra så att du slipper äta medicin. Det är lite underligt att alla ska ha blodtryck som en 20-åring hur gammal man än är?

  9. Inger Maryissa skriver:

    Så fina foton från din barndoms trakter, och kan tänka mig det var speciellt att besöka den
    och se huset ni bodde i
    och kan tänka mig att många minnen kom
    och ja, det är verkligen charmiga hus där
    kram

  10. Mien skriver:

    Det var mysig läsning om husen i Klinte, hus jag gått förbi många gånger.

  11. Gunnar skriver:

    Vilken härlig nostalgitrip! Kul att såpass mycket av miljön finns kvar. Det är nåt särkilt med området som man växte upp i som barn.

  12. Sylvia skriver:

    Vilken härlig stund det blev här. Jag älskar gamla hus och byggnader. Fantasin sätter igång om hur det kan ha varit där en gång i tiden. Roligt att husen finns kvar även om det bara blir som sommarbostäder. Tack för du delar med dig av dina barndomsminnen.
    Kram

  13. Eleonora skriver:

    Vilka härliga barndomsminnen du har därifrån. Det ser så idylliskt ut och även mycket välskött. Roligt när du kommer ihåg att ta med kameran, så du kan berätta för oss alla fina minnen och upplevelser. Tack för det! Kram på dig du rara

  14. Corina skriver:

    Många härliga bilder och minnen 🙂 Här är det soligt men det blåser …som vanligt 🙂 Kram

  15. Doris skriver:

    Trevligt att läsa om dina barndomsminnen !
    Önskar dig en skön vecka,kram.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *