Mitt första ”riktiga” jobb

Solen lyser och egentligen borde jag ha passat på att gå ut, men fastnade vid datorn, där jag förgäves har försökt skriva ut avier på årets medlemsavgifter för SPF. Jag fick ge mig till slut och väntar nu på svar från supporten.

Nu börjar det mulna till, så vi får väl se om det blir någon Klinterunda lite senare. I eftermiddag ska jag åka med Claudio till Visby, för den nybildade italienska vänföreningen Amici dellÍtalia – Italiens vänner Gotland, ska ha sitt första möte. Det ska bli spännande! Jag är dessutom deras medlem nr 1, eller jag var i alla fall den första som betalade in medlemsavgiften, så Eva hävdade att jag måste vara med. Länken går till deras facebooksida, men det ska bli en hemsida också, som är under uppbyggnad (av Gaetano).


På en annan facebooksida fick jag se den här bilden häromdagen och har fått tillstånd att lägga ut den även i bloggen. Där i den lilla Pressbyrån hade jag min första riktiga anställning. Förut hade det bara rört sig om sommar- helg- och kvällsjobb förutom ett år som hembiträde.

Jag fick anställning där efter att jag gått en ett-årig kontorskurs och på våren 1960 installerade jag mig i den lilla kuren. Min chef, Anna Nilsson, finns inte med oss längre, men hon var trots sin ganska barska framtoning, som till en början skrämde mig, en väldigt snäll och duktig läromästare. 15 år senare var hon till och med och hushållade för min familj när jag var ute och reste tillsammans med min mamma.

Till vänster om kiosken ligger det som i dag är Gymmet, fd Färghandeln och huset till höger är en vanlig villa/fritidshus. Bakom själva kiosken fanns det även telefonhytter där folk kunde gå in och ringa. Jag måtte inte varit så pjåkig som kioskbiträde, för ett halvår senare köpte Pressbyrån en liten kiosk som låg på Norra Kustvägen, rev den och byggde det som i dag är Klinte Kiosk o Spel och när den var klar fick jag anställning som föreståndare där. Nu blev min karriär som kioskföreståndare ganska kort, för jag slutade när Eva skulle födas och sen var det gården och korna som gällde.

Trevlig fredag!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Klintehamn, Nostalgi. Bokmärk permalänken.

22 kommentarer till Mitt första ”riktiga” jobb

  1. znogge skriver:

    Vilken ära att få bli medlem nummer 1! Nästan som en hedersmedlem liksom 😀

    Kram

  2. Gunnel skriver:

    Roligt att få se bild på din första arbetsplats. Jag trodde du hade jobbat på kontor innan du gifte dig. Kram

  3. Nummer 1! Förstår att det blir spännande – vi får en uppdatering!? 😆
    Mitt första jobb var på jourapoteket Lokatten i Stockholm. Trevliga jobbarkompisar, c:a 30 kvinnor och 3 män – dom senare var dock inte lika trevliga. Dom fick man inte säga du till. Att jag inte fick göra det var helt OK, jag var ju bara 16. Men kvinnorna som jobbat på apoteket i 30 år fick det inte heller. Jo, om du var en ung utexaminerad och skulle bli apotekare efter 1 års praktik! Hatade det!! 👿
    Jobbet var dock rätt kul och jag v ar riktigt duktig, speciellt när man fick jobba lite i labbet – men att prata med kunder var jobbigt. Man fick aldrig rekommendera något på den tiden!! 🙄
    KRAM
    Susie

    • Ingrid skriver:

      Du får mig att tänka på en historia:
      En tjej blev anställd på ett läkarhus och strängt tillsagd att hon inte fick rekommendera någon speciell läkare och tog gjorde som stolle sa.
      En dag ringde det en dam och bad att få boka tid hos en läkare och undrade om det fanns flera att välja på.
      – Visst det gör det, sa receptionisten, men jag kan inte rekommendera någon av dem.
      Kram

  4. Spännande att höra om ditt första jobb! Mitt första jobb var en sexmånaders praktiktjänst på ett laboratorium, som man var tvungen att ha, för att komma in på Teknis på den tiden. Sin lön fick man varje vecka i ett kuvert – riktiga pengar!!! Det var tider, det!
    Så roligt med en italiensk-svensk förening! Gissar att din familj kommer att delta med liv och lust!
    Kram, Monica

    • Ingrid skriver:

      Visst hade jag många jobb innan den där anställningen i kiosken, mest var det på olika restauranger och pensionat. Det var aldrig några problem för en 15-16-åring att få sommarjobb på den tiden. En sommar jobbade jag på restaurangen på Stora Karlsö.
      Visst är familjen engagerade i föreningen och Eva är med i styrelsen.
      Kram

  5. Gunnar skriver:

    Kul att du blev uppskattad! Det betyder mycket hur man klarar de första jobben. Mitt första riktiga jobb var på en revisionsbyrå meningsmotståndare dess hade jag provat på att var springpojke och tidningsbud.
    Du verkar ha sinne för ordning och reda och skulle säkert kunna fått många olika chanser till jobb. Jag hoppas och tror att du ändå sen valde lantbruket. Och det är verkligen ett viktigt jobb!

    • Ingrid skriver:

      Visst blev det lantbruket sedan – i 27 år närmare bestämt, sen började jag plugga ekonomi och redovisning och när det var klart jobbade jag som kontorist i 15 år innan jag gick i pension.

  6. Skogsnuvan skriver:

    Så spännande med en Italiens grupp Finns det så många på Gotland som är från Italien? Det trodde jag inte. Du måste berätta om det för mig sedan. Vilken gullig liten kiosk. I Kälarne fanns det en mysig sådan en gång dit man gick på rasterna och köpte karameller och tanten som stod där hade oändligt tålamod när man stod och pekade på smågodis i all evcinnerlighet

    • Ingrid skriver:

      Det finns ett 50-tal italienare på Gotland och många, många italienvänner. Föreningen har redan fått ett 65-tal medlemmar och eldsjälen är en italienare från Milano som jobbar på Säve som lärare i italienska.
      Det var verkligen en liten kiosk. En arbetsplats i miniatyr!
      Kram

  7. Geddfish skriver:

    Första arbetsplatsen och första medlemmen i den nystartade vänföreningen 😀 Härligt!
    Det var säkert spännande att jobba i kiosk.
    Nej, nu drar det i ögonen, så god natt, kram, Gerd

  8. Musikanta skriver:

    Måste ha varit kul att jobba i en kiosk och kunna äta godis och läsa veckotidningar när man ville! Och dessutom få betalt. Antar att du träffade en hel del trevliga människor också.
    Önskar dig en skön och trevligt helg!
    Kram!

    • Ingrid skriver:

      Äta godis kunde man absolut inte göra, men mindre än att man betalade för det. Varje månadsslut var det inventering och då skulle allting stämma. Det kanske var där mitt intresse för redovisning väcktes??
      Kram

  9. Charlotte skriver:

    Skrattade gått åt läkar historien du skrev på här över. Fint att se en äldre bild av Klinte, det är på foto man ser att stads bilden förändrar sig, hus och vägar man glömt sedan länge väcker minnen när man ser ett foto. Trevlig helg ! // Charlotte

    • Ingrid skriver:

      Det är väldigt roligt med alla gamla foton och nu ett tag har det haglat in massor av dem på facebook. Det finns en grupp som heter Gamla/Nya bilder/filmer från Klintehamn/Klintebor, där kan man hitta dem.
      Kram

  10. anna/notonmusic skriver:

    Vilken charmerande liten kiosk! Det var bra gjort att bli föreståndare på direkten sedan! Tänk vad många kiosker det fanns förr egentligen, och smågodis som man stod och valde en i taget, omsorgsfullt för att få med sig en liten papperspåse med ”snask” (som mina föräldrar benämnde godis när jag var var barn.) Här omkring har mackarna tagit över funktionen. Det finns inte många traditionella kiosker kvar.

    • Ingrid skriver:

      Visst var det en fin liten kiosk. Nu finns det inte många av den sorten kvar. Det har funnits två stycken i Visby, men jag vet faktiskt inte om de finns kvar fortfarande.
      Kram

  11. Hillevi skriver:

    Tänk, så såg även min barndoms kiosk ut. Så typiskt med tidningarna hängandes i framkant… Hos oss var det ”Gerda i Kiosken” som huserade. Visste allt och det var alltid henne man anvisade till vid frågor om platser, vägar etc. Och ja, detta viktiga, viktiga smågodis som man stod och valde i evigheter. Småglassarna kostade 50 öre och Storstruten blev orimligt dyr när priset gick upp till två kronor… 😯
    Det är så roligt när du berättar om ditt liv på den tiden och inte undra på att du har ordning på allt vad räkenskaper heter.
    Grattis till att du blev hedrande Medlem no 1 i den italienska vänföreningen!

    • Ingrid skriver:

      Visst är det kul med minnen från förr. Från min kiosktid minns jag en liten tant som köpte jordgubbsglass och den skulle hon ha i en påse.
      -För se, jag äter den i påsen, sa hon alltid.
      Jag känner mig nästan som en hedersmedlem i föreningen. 😉
      Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *