Möte med ett ”buldabrak”

Vid åtta-tiden idag satte det i 😉 gång att regna och som det har vräkt ner! Poolen är fylld till brädden och där är det sjögång i den hårda blåsten. Mig går det ingen nöd på i alla fall. Jag har det varmt och skönt och har just ätit frukost medan jag lyssnar på radio Gotlands förmiddagsprogram. Jag sitter och tittar ut på gården och ser hur folk tacklar det här vädret – en del är försedda med regnkläder och paraplyn, medan andra väljer att ge sig iväg ut i badbyxor och med bara fötter. En gemensam sak har de – de har bråttom. 😉

Igår kväll när det slutat regna gick jag ut för att se på den där helgonprocessionen, men inte fick jag syn på den, så då gick jag till La Conchiglia och slog mig ner där och beställde tagliatelle, som visade sig smaka mycket bra.

Efter en stund kom det ett par i min ålder och slog sig ner vid bordet intill och de visade sig vara från Landskrona. Frun sa inte så mycket, men maken visade sig vara ett riktigt buldabrak. Han var född i Trieste i Italien och hade bott i Sverige i femtio år. Inte nog med att han berättade om sig själv, han ville veta allt om mig också och om jag inte svarade petade han till mig, så att jag skulle lyssna på honom. Ja, du milde tid! Det slutade med att han sjöng en italiensk sång för mig och när han sjungit färdigt tittade han sig omkring och sa: ”Ingen applåderar?”, varpå alla de andra gästerna givetvis applåderade. Jag såg på restaurangens ägare att hon var lite tveksam över hur hon skulle hantera honom, men hon höll god min. Själv kontaterade han att om vi befunnit oss i Sverige hade han nog blvit utkastad. Sen talade han om att de bodde på Villa Giardini och att det var så liten bit dit, kunde jag kanske vara intresserad av att följa med dit och dricka kaffe? Det avböjde jag dock, betalade min mat och gick hem. Sen såg jag paret när de kom hem en timme senare.

Jag satt ute och väntade på att det skulle bli fyrverkeri för det där helgonet och vid tio-tiden bröt det loss. Jag har aldrig sett maken! Nog har jag varit i Gaggi några gånger när de firar sitt byhelgon, men det här var bra mycket häftigare. Under tiden fyrverkeriet pågick spelades det musik och som allt tystnade och jag trodde att det var slut startade det igen. Tre omgångar höll det på. Det måste ha kostat många hundratusen och jag kunde inte låta bli att tänka på hur många flyktingar som kunnat fått hjälp för de pengarna, för det är ju trots allt bara några minuters ögonfröjd.

Och det regnar……

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i 2015. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Möte med ett ”buldabrak”

  1. znogge skriver:

    Men vilken gräslig människa! Hoppas han inte upptäcker att ni bor på samma hotell 😉 Visst är fyrverkerier vackra men det är mycket pengar som bokstavligt talat går upp i rök!

    Hoppas det är bättre väder nu!

    Kram

  2. Kraka skriver:

    Buldabrak finns det tyvärr många av och de verkar oftast vara män. Jag som är belägen på den introverta delen av personlighetsskalan vill ju helst vara ifred, eller i vart fall välja själv när jag vill ha ”sällskap”. Jag skulle nog haft behov av återhämtning i flera dagar efter ett sådant möte. Hoppas du slipper träffa dem igen.
    Kram

  3. Musikanta skriver:

    Det måste vara hemskt att vara gift med en sådan man. Var han påverkad av narkotika tror du? Då brukar ju folk bli väldigt pratsamma. Håller helt med dig om kostnaderna för fyrverkeriet. Det gäller väl också här hemma i Sverige också tycker jag.
    Kram från Ingrid

  4. Buldabrak – vilket roligt ord! Är det typiskt gotländskt! Jag har aldrig hört det förut, men det var ett väldigt talande ord, vilket ju passar förträffligt på ditt tillfälliga (tack och lov…) herrsällskap!
    Vilken kväll du fick – alltid händer det något!
    Kram, Monica

  5. Lambergsfrua skriver:

    Buldabrak!! Underbart ord för en riktig gåpåig pratkvarn 🙂 Jag förstår att du gärna drog tillbaka till ditt rum utan att göra en mellanlandning hos honom och hans fru.

    Vilket busväder det blev, men det kan vara rätt mysigt att betrakta, när man själv sitter inomhus torrskodd i värmen.

    Lite synd att du inte fick se det där helgonet, men fyrverkeriet var tydligen en bra kompensation.
    Varm kram,
    Lambergsfrua 🙂

Lämna ett svar till Monica Lindström Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *