Någon blev trött…

…och gjorde sig en stol.

Jag tog mig en promenad efter lunch i akt och mening att plocka kajpar. När jag gick genom hagen för att ta mig till Källingmyr fick jag se den här stolen.

Det måste ha varit en trött skogshuggare som tillverkat den för att ha något trevligt att sitta på när han höll kafferast.

Bitvis var det svårt att ta sig fram, för stigen var väldigt söndertrampad av hästar. Det är tråkigt att fina promenadstigar ska bli så sönderridna, så att det nästan inte går att gå där. Man skulle önska att ryttarna kunde avvakta med att rida tills det fick torka upp, så att hästarna inte förstörde så mycket.

Jag tänkte först vända och ta en annan väg. Men jag hade ju kommit ganska långt när det började bli besvärligt att ta sig fram. Envis som jag är stapplade jag fram mellan groparna efter hästhovar och lyckades ta mig igenom hagen någorlunda torrskodd i alla fall och ut på landsvägen mitt emot Källingmyr. Tur att jag inte drattade omkull mitt i leran!

Precis när jag kom ut på stora vägen och skulle korsa den kom det ett rådjur springande emot mig på åkern. Det var nästan uppe vid vägen då det fick se mig, stannade och sedan tvärvände och innan jag fick upp kameran hade det redan skuttat iväg och var det alldeles för långt borta för att det skulle bli något bra kort, men ett bildbevis fick jag i alla fall. Det rapporteras om rådjursolyckor nästan varje dag nu, så jag kanske räddade det här från att bli överkört av någon bil. Senast igår var det ett rådjur som blev påkört och dödat i Levide.

Kajpar hittade jag på åkerrenen nere på Källingmyr, så i kväll blir det kajpsoppa igen och nu är det dags för eftermiddagskaffet.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Djur, Promenader. Bokmärk permalänken.

24 kommentarer till Någon blev trött…

  1. Gunnel skriver:

    Vi har tack och lov speciella ridstigar i skogen, så vi slipper ifrån att stigarna blir fördärvade av hästar. Så bra att du troligtvis räddade livet på rådjuret. Kram

  2. Åsa! skriver:

    Ja du Ingrid, en gång tillhörde jag dom som svor över ryttare som inte kunde lugna sig tills det torkat upp i skogen, och egentligen så tycker jag så ännu, trots att jag nog råkar vara en bidragande orsak att det blir upptrampat nu för tiden.
    Men jag försöker se till att jag inte rider hur som helst, om det är lerigt försöker jag gå i samma spår som hästen framför så vi åtminstone lämnar halva vägen oförstörd.
    Men jag håller med dig, absolut!

  3. Vilken fantastiskt rolig stol mitt ute i skogen! 😀 Den gillar jag – och såna skulle behövas lite här och där just nu, för kroppen har börjat klaga; Det är för mycket HÅRT trädgårdsjobb!! 😥

  4. Margaretha skriver:

    Ibland när du beskriver vad du gör, vad du plockar i skog och mark och vad du äter, känns det som om du bor i ett helt annat land. Vilken du ”nästan” gör, Gotland är som inget annat landskap. Så eget, så exotiskt och helt fantastiskt. Och, som det verkar, allt verkar så bevarat. Ni som bor där har kvar lusten att hålla gamla traditioner vid liv vilket är så underbart.
    Alltid lika roligt att läsa din blogg, en fläkt från ett litet svunnet Sverige.

    • Ingrid skriver:

      Så roligt att du tycker om att läsa om hur vi har det här på ön. Jag tror att det är lite annorlunda här än i övriga landet. Nu lever vi ju inte på något sätt isolerat, men det har ju varit så en gång i tiden och det kanske påverkar utan att vi tänker på det. 😀

  5. Elisabeth skriver:

    Kajpar är inget jag känner igen, men det låter väldigt gott (när jag följer länken till din soppa). Ha dé!

  6. Znogge skriver:

    Hos oss får man inte rida var som helst och på några ställen finns ridstigar intill gångstigar. Det tycker jag är bra.

    Ha en fin kväll!
    Kram

  7. Rigmor skriver:

    Ibland läser jag för fort…KAJpar tyckte jag det stod och såg framför mej hur det ryckte fjädrarna av kajorna…hualigen!! Men vad är då kajp?? För mej något nytt…
    Synd det där med att folk rider lite hur som helst. Man borde tänka på alla andra som också vill ut i naturen, det tar lång tid innan det blir ”gångbart” igen. Här tycker jag det kommer opp allt mer skyltar som det står ridning förbjuden på, och det är ju också synd att det ska behövas.
    Ha en fin helg vännen!!
    Kram kram

    • Ingrid skriver:

      Kajp är en vildväxande purjolök som är som finast nu i maj. Den växer ofta i dikesrenarna vid vägen, men där vill man ju inte plocka, så det gäller att hitta andra ställen.

      Det är väl hänsynslösa ryttare som gör att de där skyltarna kommer upp.
      Kram!

  8. elisabet skriver:

    Kajpsoppa är ju bara för gott
    maken lagade en som var onödigt god.
    Och fler skall det bli 😀

  9. Kraft´n skriver:

    Blir nog kajpsoppa för min del med i helgen, tänkte överraska broderen med det.
    Gott !/Anders

  10. Gunnar skriver:

    Jag gjorde först samma misstag som Rigmor- Kaj-par. Det låter som en intressant växt. Tror aldrig att jag har hört talas om den.
    Önskar dig en fin Kristi Himmelfärdshelg!

    • Ingrid skriver:

      Jag får väl sluta att vara slarvig och säga ”kajpar”, det heter ju egentligen kajp. Jag tror inte att det finns någon pluralform 😉
      Hoppas din helg också blir fin!

  11. Raija skriver:

    Kajpar har jag aldrig hört talas om tidigare, men soppan ser väldigt god ut.

    Tråkigt att hästarna förstör gångvägarna där. Här har vi mycket hästar också, men vi har bra vägar och i skogen har de gjort hästvägar som fungerar för både dem och oss som hundpromenerar.

    • Ingrid skriver:

      Den är väldigt god och ett par gånger under våren brukar jag alltid koka den. Den brukar dessutom finnas med på menyerna på krogarna den här tiden på året. 😛

  12. Eleonora skriver:

    Du fick en härlig promenad hör jag och synintrycken var väl också fina. Synd att så många rådjur stryker med i trafiken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *