Nog är det ett under

Ännu har inte alla starar flyttat söderut, det upptäckte jag när jag gick ut på en promenad i eftermiddags. Först var det en stor flock i parken vid Vårdcentralen och sedan en i ett träd vid den före detta elaffären.

En stor flock starar i ett träd vid Donnersgatan idag på eftermiddagen

Nog är det lite märkligt att föräldrarna ger sig iväg och lämnar åt ungarna att själva avgöra när det ska ge sig iväg och vart de ska flyga. Det tycker jag är ett av naturens oförklarliga under.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Djur, Klintehamn. Bokmärk permalänken.

24 kommentarer till Nog är det ett under

  1. Astrid skriver:

    Men kanske inte flygförmågan är utvecklad än. Här är starar sällsynta nu

  2. Gunilla skriver:

    Det är mycket i naturen man kan fundera över. Fin bild med stararna på de kala grenarna. Inga helikopterföräldrar här inte som hovrar över barnen. Ha en riktigt skön lördag och somriga kramar 🙂

  3. Musikanta skriver:

    Barnen brukar klara sig bra fast man inte tror det…
    Trevlig fortsättning på helgen och
    Kram från Ingrid

  4. Agneta skriver:

    Hej, Ingrid!
    Ja du, det kan man undra! Kanske dom behöver ”lägga på hullet” innan dom ger sig iväg?
    Förrädiskt för många djur nu med denna värmen vi har med runt +20 i solen på dagarna.
    Men så trist att läsa f.d. elaffären 🙁 Finns det ingen som överlever längre på de mindre orterna?

    Men åh så söt den lilla byttan är med blommorna på. Liknar min stora Höganäskruka som jag ärvt, till formen i alla fall för i färgen är det blyertsgrå…

    Ska faktiskt se reprisen med Henning Mankell i kväll efter ”Det blodröda fältet” ( om jag nu orkar se den) för han berättade så mycket intressant så jag har glömt hälften 😐
    Åldern? Eller är det dags för Kaliumpiller…?
    Ha det så bra! Kram, Agneta

  5. GeddFish skriver:

    Jättefin bild! Nä, nu packar jag ihop mig och knyter ner mig i sängen, ska iväg i morgon.
    Kram, Gerd

  6. Agneta skriver:

    Djurlivet är fantastiskt och Thor Heyerdahl skrev en gång att när djuren gör saker som inte vetenskapsmännen kan förklara, ja, det är då vi kallar det instinkt! Bra formulerat tycker jag!
    Ja, skräppost, får se nu om jag slipper den, jag fick många tips.
    Du skrev: PS Nu går det inte att lägga in namn/url DS, vad menade du då, tro? Var det något med min blogg som krånglat till sig, jag är nyfiken och vill gärna rätta till om det går!
    Stor kram, trevlig helg
    Agneta

    • Ingrid skriver:

      Skräppost är ett elände!
      Jag menade att det inte längre går att ange sitt namn och bloggadress som avsändare när man kommenterar. För visst har man kunnat göra det hos dig också?
      Kram

  7. Skogsnuvan skriver:

    Så konstigt. Svalorna tar ju med sina ungar när dom ger sig iväg. Av någon anledning så har det inte funnits starar här på många år och det var väldigt gott om dom när jag var liten. Koltrastarna är faktiskt kvar här ännu men hösten har ju varit fin och det finns massor av rönnbär att mumsa på. Nu är det dags för mig att börja mata fåglarna åtminstone med lite bröd varje dag. Nu måste jag börja elda i vedspisen på mornarna också och det känns ju lite trist men det är kallt på nätterna nu.

  8. Gunnar skriver:

    Det är verkligen fascinerande hur fåglar kan flytta så långt och orientera sig. Dom verkar ha en inbyggd gps. Att dom lämnar ungarna är väl den grymma urvalsprincipen som gäller bland djuren. Bara dom starka klarar sig.
    Inga starar kvar här i Karlstad och vi ser dessutom färre starar nu än förr om åren. Synd för det är en så fin fågel med skimrande fjädrar.

  9. Lambergsfrua skriver:

    Tänk, jag trodde att de redan hade flyttat – jo de har de nog härifrån Karlstad i alla fall. VI bor ju lite lägre norrut än du. Men visst är det knepigt att föräldrarna lämnar sina ungar vind för våg att klara navigeringen söderut helt på egen hand. I stararnas värld är curlingföräldrar ett okänt begrepp. 🙂
    Varm höstkram
    Lambergsfrua 🙂

  10. Det ligger nog något i det som Musikanta skrev; ”Barnen brukar klara sig bra fast man inte tror det.” 😉
    Min mamma – som var 35 när hon fick mig – hade en otroligt skön inställning till sånt här. Hon sparkade inte ut mig, men hon överdaltade inte heller utan lärde mig ta ansvar för mitt liv, mina beslut och min ekonomi. Däremot var pappa en riktig ”hönsmamma”, så klemad med blev jag i alla fall! *fniss* 🙄
    Såg att du inte tittar längre på grund av att gotlänningen blev – med rätta – utröstad. Han var otroligt ”jobbig” och inte sjöng han bra heller! Stor besvikelse!! 👿
    Men det finns ju några otroligt bra tjejer kvar som man kan hålla på, så det är klart att du ska titta! 😆
    KRAM
    Susie

  11. Vonna skriver:

    Tycker mamma stare o pappa stare ska skämmas

  12. Margaretha skriver:

    Känns nästan som filmen ”Fåglarna” när man ser dem sitta där … Tänk att den filmen är fortfarande lika otäck, såg den för inte så länge sedan. Lite gammalmodig kanske men den otäcka känslan fanns kvar. 😕

    • Ingrid skriver:

      När jag hör kajorna tänker jag alltid på ”Fåglarna”! Filmen såg jag första gången tillsammans med mamma och pappa när vi var i Stockholm. Biografen låg vid Berzelii Park har jag för mig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *