Efter en härlig förmiddag i solstolen i Villa Giardinis trädgård gick jag och snyggade till mig lite, för Eva och jag skulle gå ut och äta lunch.
På Recanati såg man en del spår av vad gårdagens oväder ställt till med. Det var hål i vägen lite varstans där locken till gatubrunnarna farit upp på grund av trycket från havet utanför.
När vi ätit färdigt skiljdes vi åt, för jag ville ta mig en promenad efter gårdagens stillasittande. Jag fortsatte längre bort på Recanati där vi bott många gånger.
Jag började med att gå och titta på Holiday club, mest för att se om den gula hibiscusen som jag tagit kort av så många gånger fortfarande levde och det gjorde den minsann. Annars såg det ganska ödsligt ut där. Butiken var stängd, vid poolen var det helt öde, häckar och buskar var oklippta och det såg inte ut att bo speciellt många gäster där. Vi har bott på Holiday club två gånger tillsammans med Carina o Bosse och en gång med Åkes syster och hennes man och många gånger bara Åke och jag. Det var lite sorgligt att se att anläggningen chanserat så.
Chanserat hade också Villa Patrizia där vi bodde första gången vi var på Sicilien. Det var 1979 och hela familjen var med, så vi hade en stor fin lägenhet. Frukost ingick och det innebar att det levererades färskt bröd med tillbehör i en påse på dörrhandtaget varje morgon. Lunch fixade jag i köket, så det gick vi inte ut och åt, men på kvällen gick vi på restaurang och vi blev alltid snabbt serverade, för servitörerna hade tanke på att Krister, som bara var sju år, behövde hem och sova.
På väg till nästa hotell, som vi bott på, passerade jag det här vackra trädet. Jag vet inte vad det heter, men det hade ganska stora gröna frukter. Det måste ha varit enormt vackert när stod i sitt flor.
Det sista hotellet var Villa Nettuno, som Åke och jag bodde på en gång. Det var också ett trevligt ställe med stranden precis nedanför, en restaurang på hörnan av gränden och bara några hundra meter till en liten livsmedelsaffär.
Hemma på Villa Giardini igen har jag varit i receptionen och betalat för mig, så nu är det bara att lämna in nycklarna i morgon. Sju ska vi åka härifrån.
I kväll blir det en sista Spaghetti vongole på La Spelonca.
Minnenas kavalkad minsann. Det skär i hjärtat när man ser att allt inte är lika som det var kan jag förstå. Välkommen hem till Sverige i alla fall Jag hoppas att det är lika fint väder på Gotland som här. 26 grader och jag har faktiskt legat bar på bryggan flera timmar idag.
Igår lär det ska ha varit en kanonfin dag här på ön, men idag är det mera höstlikt, men solen tittar fram då och då i alla fall.
Kram
Klart man vill göra en nostalgipromenad, men oftast blir man besviken, för mycket är nedlagt och förfallet.
Det kommer alltid nya tider och nya giver och då ska det vara på det och det viset.
Trevlig resa hem! Kram, Gerd
Visst måste man acceptera förändringar, men lite vemodigt känns det alltid när minnet och det man ser idag inte riktigt överensstämmer.
Kram
Det är alltid intressant att vandra i gamla fotspår och se hur saker och ting har förändrats. Vi var nöjda med Villa Giardini så det skulle jag nog välja att återvända. Hoppas det blev en god och trevlig sista kväll!
Kram
Det är trevligt på Villa Giardini och vi känner ju till ägaren sedan lång tid tillbaka. Birgitta, som hon heter jobbade förr i tiden för Fritidsresor.
Kram
Haha, ytterligare ett sammanträffande! Vi bodde på Villa Patricia 1989! Kände igen din bild men var tvungen att titta efter i ett gammalt fotoalbum, och minsann, det var det hotellet!
Vi bodde högst upp, delade en enorm takterrass med en annan lägenhet.
Hotellet låg ju nära La Spelonca.
Välkommen hem till ett höstlikt Sverige i morgon!
Kram, Monica
Takterrassen frodas fortfarande, det såg jag från gatan. Där var det fint!
Kram
En rejäl minnesrunda du gjorde där. Såna stunder är sköna att ha. Mycket minnen och känslor som kommer fram. Kram Elisabeth
Visst är det många minnen och känslor som kommer fram efter så där 30-35 år …
Kram
Lite vemodigt när allt inte ser ut som man upplevt det i en annan tid. Men hibiscusen ståtade i all sin forna glans!
Jaså, det åt ni… Scallopine al limone. Tur att Google finns! 😀
Välkommen hem till fina Gotland efter härlig omväxling i tillvaron! 🙂
Visst blir man lite vemodig, men åren går ju och ett område utvecklas på en del sätt och avvecklas på andra.
Kram
Husen står i alla fall kvar. När vi kom tillbaka till Peking efter ett år och Kent skulle gå och klippa sig hos den frisör som han brukade göra när vi bodde där en sommar, var huset och hela kvarteret borta.
Konstigt att säsongen är så kort – det brukar väl vara ganska fullt av turister i september. Åtminstone var det det på Rivieran när vi var där för några år sen.
Kram från Ingrid som önska dig en lycklig hemresa.
Jag vet inte om jag givit en felaktig bild av Giardini Naxos,, men det är alldeles fullt av turister fortfarande. De har ju varmt och skönt ett bra tag till och Sicilien är en semesterö inte bara för skandinaver utan också också för tyskar, fransmän och kanske framför allt för italienarna själva.
Kram
Ögnade genom dina inlägg om resan, det verkar ha varit en fin resa, minnen och nyheter och varierande väder. Vädret kan man ju inget åt, så det är bara att acceptera. Här har vi haft några soliga dagar, och några till är på kommande. Finns att göra, och trots min lilla invaliditet (läs mitt senaste inlägg) skall jag nu ut och rada in den torra veden i lidret. Sen vidtar kulturen igen…