Nu är det för sent…

…att tar reda på vilka de här personerna är. Tänk om jag varit så klok att jag tagit reda på det, medan ännu den äldre generationen, som kände till dem, levde. Vi har flera gamla vackra fotoalbum med foton av personer, som vi inte har en aning om vilka de är. Det kanske inte spelar någon större roll, men ändå hade det varit bra roligt veta och det hade gjort albumen ännu värdefullare för oss.

Vi fick besök av goda vänner på förmiddagen och när vi satt där vid köksbordet och drack kaffe och åt lussekatter, så kom vi just att prata om det här. Vi var rörande eniga om att när man var ung och i farten hade man inte tid och engagemang nog att lägga på minnet vad de äldre berättade. Man kanske rent av tyckte att de ältade om ”förr i tiden” och helt enkelt slog dövörat till. Nu när man börjar bli till åren har intresset för hur den äldre generationen levde ökat allt mera, men nu är det för sent, nu finns det ingen att fråga. Våra goda vänner ska åka utomlands i sex veckor efter nyår och nu har ”I” bestämt sig för att ge sig tid till att teckna ner minnen från sin barndom och uppväxt. Att helt enkelt göra ett dokument, en självbiografi som hon sedan kan lämna till sina barn och det är nog ingen dum idé.

Om jag tänker på allt som hänt under de sjuttio år jag levat, så inser jag att det måste vara svårt för den yngre generationen att förstå hur vi hade det som barn utan TV, utan datorer, utan mobiler mm mm. Jag borde berätta om hur vi samlades runt radion på lördagskvällarna och lyssnade på Hyland och om hur radioprogrammen varje kväll avslutades med att man spelade ”Du gamla du fria”. Hur märkvärdigt det var när TV:n kom till Klintehamn och om hur vi stod på gatan och kikade in genom fönstret till det första huset där man skaffat en apparat och försökte få en skymt av det fladdrande ljuset från TV:n där det för det mesta bara ”snöade”.

Mammas fotoalbum från 1940 och framåt borde jag gå igenom och göra anteckningar vid de gamla svartvita korten vilka personerna är. Det borde göras omgående, medan jag kommer ihåg deras namn. Jag borde också försöka ta mig tid att skanna in en del av fotona. Jag äger tiden, det ska bara bli av. Och jag borde göra anteckningar i mina egna fotoalbum, för en dag kanske någon sitter där med dem och ställer samma slags frågor som jag gör nu när jag ser i de gamla albumen som ligger i en låda i salen och det vore ju synd.

Och allt det här bara för att ”I” berättade om sina semesterplaner!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Nostalgi och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

36 kommentarer till Nu är det för sent…

  1. skogsnuvan skriver:

    Det är det som är så bra med studiecirkeln vi har där vi samlar våra gamla kort. Vi har med en del äldre människor som känner igen människor på dom gamla fotona och till och med berättar anekdoter och hisorier om dessa människor. Det är verkligen kul och som du säger man önskar att man frågat när det fanns dom som var kvar och visste.

  2. Astrid skriver:

    Ja tänka att jag känner igen det där .Jag började ju också släktforska en period
    Men som du säger man borde skirva namn i sina egna album för kommande generation

    • Ingrid skriver:

      Jag har vår yngste son och kusin Göran som släktforskar en del, men just det där med gamla foton är knepigt.

      • Kusin Göran skriver:

        Skriv Ingrid! Jag har mormors gamla dagböcker att läsa i och en del intressant finns det att läsa, men tyvärr handlar det mest om vädret och kafferep.
        Jag har också farmors och morfars fotoalbum fyllda med herrar och damer som jag inte har en aning om vem de är. Jag hann få mormor att berätta om en del av sina foton, men för sent tyvärr. Många av personerna hade hon glömt vilka de var, fast kanske var de av mindre intresse.
        /Göran

        • Ingrid skriver:

          Så ser mina gamla 10årskalendrar också ut – fulla av anteckningar om väder och vind, fast medan vi var aktiva lantbrukare finns det en del att följa om sådd och skörd också.
          ”Mommo” minns jag med glädje och tacksamhet, hon var en fantastisk människa.

  3. Ia skriver:

    Oj, det var en del att läsa ikapp efter min bloggsemifrånvaro 😉

    Även Eva har fyllt år ser jag…GRATTIS i efterskott!!!!

    Jag har också en massa foton liggande som jag inte har koll på men jag brukar ta moster till hjälp lite då och då…för nu är både mamma och pappa borta så de kan inte bidra med nåt! Så smart av Dig att försöka sätta Dig ner och skriva…heja på!!!

  4. Margaretha skriver:

    Jag har tänkt mycket på det där med att man inte frågade sina föräldrar lite mer om hur allting var när de var unga m m. Och även när vi var små.
    Därför har jag börjat skriva på ett dokument kallat Mitt liv. Jag går ständigt in och ändrar, lägger till och ibland drar ifrån. Mina döttrar vet att jag skriver på det här och uppmuntrar mig hela tiden. Skriv lite om det och det kommer de på då och då. Och eftersom jag har fem syskon, varav fyra äldre har jag ju en enorm källa att ösa ur.
    Vet inte om jag någonsin blir riktigt klar med dokumentet. Klart är det ju definitivt den dagen jag inte finns längre. Tills dess är jag och petar i det så ofta jag kommer ihåg något nytt.

    • Ingrid skriver:

      Så klokt Margaretha! Jag har börjat samla ihop lite av mina blogginlägg som jag skrivit om händelser och erfarenheter från mitt liv. Få se om jag kanske ska utveckla det lite mera.

  5. Znogge skriver:

    Gamla album med så vacra foton är alltid fint att ha kvar. Men visst blir det extra intressant när man vet vilka personerna är. Kanske se eventuella likheter och så…

    Kram

  6. Ailas skriver:

    Inte utan att jag känner igen mig… Älskar också gamla bilder NU, men var inte så intresserad tidigare.

    När det gäller mina äldre bilder så tänkte jag stämma i bäcken; jag har skrivit tydligt namn på alla bilderna… om nu någon skulle, någon gång, får för sig att titta. Har också en idé om att skriva små berättelser som hör ihop med åtminstone vissa av bilderna. Tror att det kan bli rätt kul!

    Hoppas att du har en trevlig kväll!
    Kram

    • Ingrid skriver:

      Jag ska nog som jag skrev, försöka skanna in en del gamla foton där jag har en historia att berätta. Det kan bli både blogginlägg och grunden för en berättelse om mitt liv.

  7. Hejsan Ingrid !

    Samma här. Har ett album efter Mamma, innan hon gifte sig med min Pappa.Ska skriva i namnen en dag.Bra att Du påminner oss om sånt som vi skjuter fram, för annat är roligare.

    Nu ska jag lösa gåtor.

    Kram Majsan

  8. Eva skriver:

    Medan min svàrmor ànnu levde sà kunde jag sitta i timmar och lyssna pà henne nàr hon beràttade om hennes liv under kriget och jag tyckte alltid att det var sà synd att hon och pappa inte kunde komunicera med varandra fòr jag tror nog att pappa ochsà hade uppskattat att lyssna pà hennes erfarenheter. Nu beràttar fortfarande min svàgerska en del, hon àr ju 74 àr.
    I dag har vi soligt och varm, nu skall jag gà och hànga tvàtta sedan blir det nog lite stadning och lite julpynt, hàr àr det helgdag i dag och i alla italienska hem klàr dom julgranen i DAG – FUSK sàger jag.
    Kramar till er alla och tack IA fòr grattishàlsningarna

  9. Kicki skriver:

    Men visst är det precis som du säger, att vi tagit reda på alldeles för lite medan vi kunde. Min mamma var iofs väldigt tystlåten om det privataste, Men på äldre dar pratade hon gärna om det gamla som varit.
    Jag satt faktiskt häromdagen och skannade in gamla svartvita foton som jag mailade till min äldsta syster för att få lite hjälp att datera. Jag har ett längre tag tänkt skriva lite på bloggen om min mamma, men jag ska samla lite mer data först, men sista inlagda bilden i min gamla dagbok (innan jag gick över till blogg), där finns ett foto på mormor och morfar och deras barn, taget 1924(tror jag).
    Kram

    • Ingrid skriver:

      Det är härligt med de gamla svartvita fotona, de är fortfarande fina fast de kan vara nästan hundra år gamla. Färgfotona från 60-talet är fullkomligt förstörda och ser hemska ut.
      Vi har ett inramat foto av farfars hästar, Bella och Viveka, och där är motivet nästan helt bortbleknat.

  10. Skatan skriver:

    Ja detta var verkligen intressant … och just de här spörsmålen blir intressantare … precis som du säger … ju äldre man blir. Jag har ”kassar” med brev och foton från pappas och mammas liv tillsammans men inte så mycket från mitt eget sen jag flyttat hemifrån.

    Men nu skall jag nog anmäla mig till en kurs som finns lite här och var där man ”lär sig” skriva sin ”egen historia”.

    Vad härligt det kan vara att titta tillbaka … 🙂

    Kram!

  11. anki skriver:

    ja det är alltid kul att veta vilka som är på bilderna, jag har som tur var pappa kvar i livet och det finns många gamla bilder på min farmors sida, henne som barn med sina syskon.. 🙂 super kul att ha.. och att dom hade råd att fota så mycket är för mej en liten gåta.

    -21 grader här idag och nu börjar det mörkna på, klockan är inte tre än..

    ha en skön kväll

  12. Suss skriver:

    Det där känner jag igen! Jag skriver dagbok och har gjort det nästan hela mitt liv, men jag vet inte om jag tänker lämna dem efter mig.
    Vad det gäller all den nya tekniken minns jag när jag fick min första mobil med ett sim-kort. Då sa jag, att om morfar kunnat komma tillbaka och jag skulle visat honom, att på den där lilla cm-stora plastbiten har jag telefonnumret till alla mina bekanta. Då skulle han ha tittat på mig, GAPSKRATTAT och sagt att nu hade jag allt (och sedan några kraftuttryck) blivet skvatt galen. Det måste jag väl begripa själv att det var omöjligt. Jag fattar knappt själv ibland och ändå är jag mitt upp i det.
    Korten jag inte skrivit på, på baksidan ska jag åtgärda snarast, hoppas jag. Kram!

    • Ingrid skriver:

      Jag kommer ihåg hur förundrad mamma var, när hon för första gången såg att jag tog ut pengar ur en bankomat.

      Hon ringde sedan till min syster och frågade om hon hört talas om någonting sånt förut. ”Ingrid bara sticker in ett kort och så kommer det ut pengar!”

      Jag kan inte säga att jag skrivit dagbok, men jag har alltid gjort lite daglig noteringar om väder och vind, om sådd och skört, om kalvningar och om när vi släppt ut korna osv. Nu nöjer jag mig med bloggen 😉

  13. Sylvia skriver:

    Så roligt att läsa alla trevliga inlägg. Detta ämne som ligger oss äldre väldigt nära hjärtat. Min äldre syster som nu gått bort lämnade efter sig massor av gamla kort på släkt och vänner. En del kort av gubbar och tanter känner jag igen men många har jag inte den blekaste aning om och inget skrivet på baksidan tråkigt nog. Jag har samlat i album det lilla jag vet om släkten men det är inte så mycket. Min man därimot har album av sin släkt i flera led tillbaka med namn, platser och lite information som kan vara spännade att läsa för efterlevande riktigt prydligt. Om vi ser tillbaka så är det en helt annan värld vi lever i dag.

    Tänk vad ett trevligt kaffebesök kan få tankarna att skena iväg.
    Ha det gott!
    Kram Sylvia

  14. Inger Maryissa skriver:

    Jag är lite yngre än dig, men mycket var även annorlunda när jag växte upp på 50 och 60 talet.
    Kommer ihåg när vi fick första TV´n och det var bara två kanaler…om jag inte minns fel.
    Och det var inte många timmar på dygnet det var sändningar…och vi barn tyckte t.om det var roligt att titta på pausbilden 😉
    Innan var det bara radion som gällde och som blev en samlingspunkt precis som du berättar.
    Jo, det måste nog vara ganska svårt för den yngre generationen att förstå hur annorlunda mycket var förr.
    om vi då hört något om datorer eller mobiltelefoner eller andra tekniska avancerade saker som finns nu, så hade det nog känts som science fiction 😉

    Jag har också några album och en hel del foton som jag hittade i min mammas lägenhet.
    och borde nog också tänka på att göra anteckninar, scanna, sortera osv.
    Men samma som du berättar så finns det en hel del foton av personer som jag inte vet vilka de är.
    Kram

    • Ingrid skriver:

      Visst har det varit en fantastisk utveckling både på gott och ont. Mycket har blivit lättare och bättre, men tillvaron har på samma gång blivit bra mycket tuffare och hårdare, speciellt för de som lever i utanförskap.

  15. Agneta skriver:

    Hej, Ingrid!
    Jag kan bara hålla med föregående!
    Men sitter här och funderar lite över ditt gamla album med underbara foton och tänker på att ni har ju släktforskat och det måste ju gå att få fram vilka personer du har på fotona då .
    Om du ha några avlägsna släktignar, kanske som jag, i USA eller i Sverige.
    Eftersom albumet finns hemma hos dig verkar det ju troligt att det är Åkes släkt, om det tillhör hans familj?
    Kyrkan brukar var en väldigr bra källa.
    Via släktforskning kanske det finns någon notering om vad någon jobbat med och via den vägen kans du säkert få fram ett gammalt foto.
    Ack ja, det gäller att skriva en notering när man framkallat korten och inte tänka att ”det gör jag en annan dag”…suck!

    Jag har skrivt på alla kort jag har nu och är äntligen klar. Ett digert jobb som jag hoppas någon har intresse av…
    Har även sorterat in mängder med vykort i prämar, som jag skickat hem till min salig mor när jag varit ute och rest eller bott utomlands och nu är allt på plats. Det var en liten resa i sig 😉

    Men det vore fantastiskt att släktforska på riktigt, om mina föregångare, vad dom sysslade med och lite om hur dom levde, inte bara när dom föddes och dog.

    Som tur är kan man ju tala in på kasettband, CD/DVD allteftersom man kommer ihåg ,för att sedan skriva rent…
    Nattiskram och lycka till!
    /Agneta

    • Ingrid skriver:

      Släktforskning är en fascinerande sysselsättning och det blir ju lättare och lättare att få fram fakta nu när det finns så mycket information på nätet, men den där djupare bakgrundet till släktträdet är det svårare att få fram.

      De äldsta albumen jag har har tillhört en avlägsen släkting, så dem lär det nog bli ganska svårt att få någon reda i.

      När jag gick i pension tog jag mig några dagar och satte jag mig ner och gick igenom alla mina egna album, sorterade och skrev åtminstone ledord så att det framgår var och när fotona är tagna, men det finns mycket kvar ännu att göra.

  16. >Kia skriver:

    Här är en som tänker liknande tankar men men det skall bli av också
    fast ibland så undrar man är det någon som kommer ge sig tid med de där korten

    • Ingrid skriver:

      Hejsan Kia!
      Kul att du hörde av dig 🙂
      Ja det där med alla gamla kort som ligger är ett kapitel för sig. Jag har tänkt att skanna in en del, men ännu har det inte blivit av 🙁

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *