Nu är jag färdig…

…med dagens beting – att baka bullar till Medeltidsveckan. Nu får de ligga till sig så att de går att packa i påsar och i eftermiddag blir de hämtade.

Nu står alla dörrar öppna för att jag ska få in lite frisk luft och få bort bakdoften. Det är soligt och varmt, just nu har vi 25°.

I eftermiddag är det ett möte vid Barlastkajen, det gamla badet där flera generationer Klintebarn lärt sig simma, jag och mina barn också. Då var det ett litet fiskeläge med ett par fiskebodar, en kaj med badstege och badhytter och en liten sandstrand.

Min simlärare hette Ingrid hon också och vi fick börja med torrsim på land innan vi fick bada. Simskolan började alltid precis när skolan slutat och då var det kallt i vattnet och det var inte alla gånger det kändes roligt att gå dit, men jag var rätt duktig och tog många simmärken. Jag hade en röd sköld där jag satte upp dem och den var jag väldigt stolt över, men så kom det märken där man måste dyka för att bli godkänd och då sprack det, för jag har aldrig gillat att hoppa i med huvudet före.

Nu är allt borta och det enda som avslöjar hur det sett ut är resterna av kajen. Nu vill föreningen Klintetraktens Framtid anlägga en brygga, ett soldäck och en liten strand där, så att Klinteborna kan få ett eget bad igen. Jag ska nog gå ut dit och se vad de har att säga.

Namnet Barlastkajen kommer sig av att förr, när de små skutorna gick tomma över Östersjön, så hade de sand som barlast för stabilitetens skull. Den sanden lastade de av vid Barlastkajen och kom de till Klintehamn med last och skulle gå tomma tillbaka hämtade de sand där.

Trevlig lördag!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Klintehamn, Nostalgi, Odvalds, Tänkt och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

18 kommentarer till Nu är jag färdig…

  1. Skatan skriver:

    De ser delikata ut … önskar jag var i närheten och kunde få ett smakprov 🙂

    Du påminner mig om det kalla vattnet i ”min” simskola i Småland i Bunn (Vättern var alldeles för kall) och torrsimmet. Jag ser fortfarande det hela helt klart framför mig … hur vi frös. För övrigt lärde jag mig aldrig simma där utan på västkusten där saltvattnet gjorde sitt till … 🙂

    Kram från en som inte besökt dig på sååå länge …

  2. Gunnel skriver:

    Oj, det måste vara extra varmt hos dig nu….solen skiner och ugnen går för högtryck. Men bullar kan man äta hur varmt det än är. Kram

  3. Karin på Pettas skriver:

    Så läckra bullarna ser ut! Du snor ihop dem på ett särskilt sätt som inte
    är vanligt här hos oss. Snyggt!

    Ha det skönt i värmen!
    Karin som aldrig lärde sig dyka, hon heller:)

  4. Din blogg är som balsam för min sargade själ. Man ser att livet går vidare, att det kan vara innehållsrikt och fint också fastän man mist en kär person.

    Men oj oj, det är nog varmt att baka så här mitt i högsommarvärmen!
    Kramar!

  5. Znogge skriver:

    Bullarna ser verkligen perfekta ut så jag misstänker att de är mycket goda 🙂 Nog vore det trevligt om där blev en badplats igen. Men det är väl en kostnadsfråga som med mycket annat…

    Kram

  6. Hillevi skriver:

    Vilka otroligt proffsiga saffransbullar! Nog för att saffran för mig är december, men ett och annat har jag ju lärt mig på vägen på den här sidan! 😀

  7. Charlotte skriver:

    Vilka fina bullar! Här hänger regnet i luften och det skulle inte förvåna mig om det blir åska.
    Kikade in på din sida bokhyllan, vad fint upplagd den var.
    Kram

  8. Ewa skriver:

    Åhh! De goda bullarna! Vi köpte av dem förra året och var bara ”tvugna” att äta dem direkt på stående fot, så goda! Hoppas att de finns kvar när vi kommer i år också.

  9. Ulla skriver:

    Vilka fina bullor! Om du bodde närmare, så skulle jag beställa några av dej till mitt födelsedagskalas! Jag är ingen bagare o mina bullor blir av varierande storlek o utseende. Nu ska jag titta in på din bokhylla.

    Jag fick inget kandidatmärke i simskolan. Jag gjorde allt, utom hoppade från tre m. Bodde på landet o simmade i havet. Inte fanns där nån hoppställning, så jag fick åka till simhallen i stan o skulle hoppa där. Men att första gången i sitt liv klättra upp i hopptornet o se ner i bassängen. Rena rama fasan. Man såg ju bottnet. Huh! Jag klättrade ner igen o märket fick bli. Har inte ännu i denna dag (nu 62 år) hoppat från nåt hopptorn! Men simmat, dykt o snorklat massor! 🙂

    • Ingrid skriver:

      Så roligt att du tycker att mina bullar ser goda ut.
      Hoppas att du hittar något matnyttigt i min bokhylla. Den behöver nog en uppdatering, men det får vara till hösten.
      Kram

Lämna ett svar till Ingrid Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *