Nu får jag väl skämmas

Det har varit en solig och fin förmiddag idag, men nu börjar det mulna till och det ska visst bli regn.

På förmiddagen har jag haft Alessia och Edoardo här och vi har pluggat svenska. De är riktigt duktiga och uppgifterna kräver verkligen sin man/kvinna. Speciellt Alessias läxa satte myror i huvudet inte bara på henne utan på mig också. Det är inte helt lätt att förklara på ett begripligt sätt varför vi talar som vi gör. Varför ska till exempel ordet inte stå framför verbet ibland och efter ibland.

När vi pluggat färdigt och de åkt hem till Stenstugu igen, gick jag ut på en promenad och som vanligt kan jag inte låta bli att använda bondeglasögonen. Det är härligt att se så fint höstsäden kommit upp redan.

Sen kommer vi till det där med rubriken. Jag gick och tittade på en skeppssättning från bronsåldern som ligger bara en liten bit härifrån vid Rannarve och där har den legat sedan yngre bronsåldern (ca 1100-550 f Kr). Den restaurerades 1966-67. Jag skäms verkligen att erkänna att det var första gången jag var och tittade på dem. Skeppsättningen vid Gannarve kör man ju förbi så fort man ska söderut, men de här har jag inte tänkt på att besöka. Det är verkligen imponerande, speciellt de fyra stora skeppen i rad och så det enorma röset.

Tänk vilket arbete vår förfäder la ner för att hedra sina avlidna.

Trevlig fortsättning på dagen!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Klintehamn, Promenader, Seder o bruk, Tänkt och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

16 kommentarer till Nu får jag väl skämmas

  1. Znogge skriver:

    Men bättre sent än aldrig 😉 Vi har fortfarande inte varit på Ven som ändå ligger så nära oss. Däremot har vi pratat om det många gånger… Vissa saker blir bara liksom inte av!

    Kram

  2. Lambergsfrua skriver:

    Ja du, svenska språket är nog knepigt att lära sig och jag tror att du är till stor hjälpt för ungdomarna med deras studier. Roligt att de är så engagerade och målmedvetna.

    Vad trevligt att du gjorde slag i saken och besökt fornlämningarna. Oftast är det ju intressanta saker i närområdet som man ”missar”. Hur många Stockholmare tror du har varit upp i Stadshustornet till exempel – men däremot varit i Thailand eller på någon av Kanriaeöarna 😉
    Varm kram,
    Lambergsfrua 🙂

    • Ingrid skriver:

      De är jätteduktiga och Alessia som är alldeles ny på svenska är riktigt bra på att göra sig förstådd. Det kommer nog att bli bra.
      Visst är det så att man ger sig iväg långt bort för att gå runt och titta på sevärdheter,men de man har nästgårds missar man.
      Kram

  3. Det är ju alltid så, att man inte ”ser” det som är närmast! När vi bodde i Lund, var vi bara i domkyrkan när vi hade utsocknes gäster…
    Så duktig du är, som läser svenska med barnbarn med sambo! Det är säkert inte lätt!
    Kram, Monica

  4. Hillevi skriver:

    Det svenska språket kan nog tyckas väldigt ologskt allt som oftast. Tänk så självklart det kommer för det lilla barnet och så oändligt besvärligt för den vuxne!

    Så fin fornlämning men ensam är du sannerligen inte med att besöka sevärdigheter i närområdet!

    Höstsådden ser fantastisk ut!

    • Ingrid skriver:

      Svenska är nog ett svårt språk för den som inte är född här, men Edoardo och Gaetano har dock fått med sig lite hemifrån. Det är värre för Alessia, men hon är väldigt ambitiös, så det kommer nog att gå bra för henne också.
      Kram

  5. Geddfish skriver:

    Ja, det var skillnad, det. På begravningar. I nästa vecka ska jag på en begravning med avsked i kyrkan.
    Svenska är ett svårt språk. Det tänker man inte alltid på.
    Kvällskram, Gerd

  6. Lollo skriver:

    Väldigt intressant! Både det om svenska språket och Rannarve.
    Du fick mig att göra en kort minnesresa tillbaka till sommarens Gotlandsvecka. Vi stannade till vid Gannarve, som du också nämner. Även en hel del andra skeppssättningar. Men den här Rannarve missade vi.
    Vet inte om jag tycker att du behöver skämmas. Du är inte den enda som blivit hemmablind … 😉 … Har man nära till en sevärdhet så är det ganska troligt att man inte sett det.

  7. Malin skriver:

    BIF-regeln pratade de om när jag läste nordiska språk Bisats Inte Före (före verbet altså).
    Med exempel som: ”Jag kommer inte imorgon” = huvudsats. Då kommer ”inte” efter verbet.
    ”Jag sa, att jag inte kommer i morgon” = bisats. Då kommer ”inte” före verbet.

    Detta tror jag är rätt unikt för de nordiska språken (kan ha fel).

  8. David skriver:

    Nu har grannen ovanpå också promenerat till Rannarve för första gången! Gick dit idag (2/12) men jag tror att det finns en smidigare väg än den som jag tog!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *