Nu ska hela rasket rivas..

…nu ska hela rasket bort!

Igår när jag gick min promenad kom jag förbi ett hus i Vallekvior där vi lekt som barn, jag och mina systrar. Det har hänt en hel del på den där fastigheten i sommar och nu höll man på att tömma huset och jag fick bekräftat av vår gamla lekkamrat Bengt, att han sålt sitt föräldrahem, att huset ska rivas och att den nya ägaren ska bygga ett nytt hus på tomten.

Samtidigt stannade en äldre man, som också bor här på Odvalds, till utanför på vägen och när han fick se oss kom han in och berättade att han år 1926 för första gången hörde på en radiosändning och det gjorde han i just det där huset. Nog är det fantastiskt när man tänker på vad som har hänt under en mansålder.

Lite vemodigt är det att huset ska rivas, men samtidigt är det roligt att det blir ett nytt hus med en ung familj. På det sättet lever det ju ändå vidare.

          
Här hade Jeppe och vi töisar många glada stunder

Här bodde alltså Bengt/Jeppe med sin pappa Henrik/Ole och Hillan, och här var vi jämt och lekte, för här var det ingen som brydde sig om vad vi ungar höll på med och Hillan var alltid generös och bjöd på saft och bullar och annat godis.

Vi klättrade i de stora träden och det gällde att komma så högt upp som möjligt och så hänga sig i knävecken på någon gren. Den som kom högst upp och kunde hänga kvar längst vann.

Och längre ner i skogen fanns det spännande gamla skrotbilar där vi satt och låtsaskörde till främmande platser,

I Oles verkstad var det fritt fram att snida båtar eller snickra andra spännande grejor och hammare, hyvlar, yxor, sågar och stämjärn var i flitigt bruk. Båtarna seglade vi sedan med i ån, som gick i gränsen mellan vårt och Jeppes, till mammas stora förargelse när vi kom in med stövlarna fulla av vatten. Lillasyster försökte skylla på fotsvett, men det gick mamma inte på!

Lite extrapengar tjänade vi också här i verkstaden på somrarna, genom att hjälpa Hillan snoppa bönor. Hon tog emot säckar med bönor från Klintebys konservfabrik och vi satt ute i verkstaden och hjäpte henne ibland. Och så hade Hillan en stickmaskin, den var jag imponerad av, men jag såg den aldrig i aktion.

Jeppe hade en kusin, Gittan, som jag beundrade oerhört. Gittan hade stora bröst och jag försökt få till det jag också, genom att stoppa bomull i den BH jag lyckats övertala mamma att köpa till mig.

Oj, oj vilka minnen!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Nostalgi. Bokmärk permalänken.

42 svar på Nu ska hela rasket rivas..

  1. Lambergsfrua skriver:

    Det är så roligt att försjunka i gamla minnen. Konstigt nog var det nästan alltid fint väder i minnena;) Det ska bli spännande att se det nya hus som ska byggas där, när minneshuset har rivits.
    Varm kram,
    Lambergsfrua 🙂

  2. Mormor skriver:

    Deilige minner å ha 🙂
    Og mange barn får ikke slike minner i dag 🙂
    Ha en nydelig dag 🙂

  3. Hejsan Ingrid !

    Oh så trevligt med lite nostalgi. Påminner precis om sådant som jag var med om.

    Alltid roligare hos någon annan att leka än hemma.Lustigt
    Samma det där med BH:n jag tog vita ankelsockor + bomull. hihihi
    Minns grabbarna retade mig i badhuset för ett par av sockorna rullade ut ur båset.

    Härliga tider som aldrig kommer tillbaka.

    Kram Majsan

  4. Kia skriver:

    Vilka härliga minnen!
    Så kul att träffa nån barndomskamrat och påminnas om alla roliga upplevelser tillsammans.
    Känner igen en del med iläggen i Bh-n

  5. Kia skriver:

    Oj, halva mitt inlägg försvann!
    Du fick iaf igång så många nostalgitankar hos mej

  6. Ett sådant fint inlägg! Hembygdshistoria helt enkelt, mera sådant här borde tecknas ner!
    Synd att det gamla huset rivs, var det i så dåligt skick att det inte kunde renoveras? Så att allt gammalt kunnat bibehållas. Rätt mycket sånt görs i Lovisa.

    Tack för bokbeställningen också! Postar den i morgon!
    Kram!

  7. Gunnar skriver:

    Det är vemodigt när hus som man har minnen kring rivs. Det går väl inte alltid att behålla dom men det är trist när dom inte får vara kvar. Särskilt miljöer som man har upplevt som barn…

  8. ☆ Fru Eriksson skriver:

    Så härligt inlägg med goa minnen 🙂
    Ha en fin eftermiddag/kväll säger jag som smitit in via ~ Bloggnytt~

  9. Susan skriver:

    Å vad det är mysigt med glada barndomsminnen! Fotsvett i stövlarna…Jo ja tackar ja:)))

  10. Laila Östergren skriver:

    Härlig berättelse om det gamla huset. När jag fick för mig att köpa hus 1975 var jag faktiskt och tittade på ett i Valle kvior men jag valde ett där jag bor nu. Tyvärr var det så litet och lågt i tak så när jag träffat min man och det blev aktuellt att han och hans son skulle flytta till mig så rev vi mitt gamla hus och byggde ett nytt. Tur var det för herrarna i huset hade bara kunnat gå upprätt i vardagsrummet.

  11. Astrid skriver:

    Javisst är det vemodigt när hus rivs. Speciellt när det finns så mycket minnen. Fotsvett :0) gav mig dagens skratt

  12. Znogge skriver:

    Ja, det var verkligen härliga minnen! Lite synd att huset ska rivas men som du säger är det bra att det blir hem till en ung familj. Liv och rörelse med barn igen…

    Kram

  13. Karlavagnen skriver:

    Kul! Synd att huset ska rivas men du ser det positiva i det vilket jag beundrar. När jag är ute och kör i Sverige ser jag olika renoveringsobjekt och tänker att hmm, tänk om jag ägde det… Å så gör jag en kalkyl i skallen över vad det skulle kosta ungefär att renovera medan jag susar vidare. Ödehus (nu är ju inte det du berättar om ett sådant, men i alla fall) får det att knipa i min hjärterot.

  14. Gunnel skriver:

    Vilka härliga minnen du berättar. Det är kul att tänka tillbaka på tokigheter man gjorde förr. Undrar vad dagens ungdomar kommer att ha för minnen att tänka tillbaka på. Hoppas det blir trevliga sådana. Kram

  15. Beppan skriver:

    Härligt att det fanns plats för lek och stoj i det där huset! Var det så att de vuxna inte brydde sig – eller kanske de tyckte att ni skulle få göra era egna erfarenheter utan en massa förmaningar. Kanske höll koll lite diskret?
    Att hänga i knävecken uppe i träden var förstås inte så hälsosamt om det gick fel….

    Synd på det gamla huset att förfallet fått gå så långt. Men skönt att någon tar över och gör något nytt också. Kanske med ett gäng stojande barn… 🙂

    • Ingrid skriver:

      Jag har nog en känsla av att de egentligen inte brydde sig så mycket och mamma visste ju inte vad vi höll på med. Vi var ju bara hos Jeppe och lekte.
      Tänk dig ungar i 6-10 årsåldern som får gå lös i en verkstad med alla vassa och farliga verktyg. Det var ju egentligen helt livsfarligt, men vi överlevde 🙄

  16. Raija skriver:

    Ler stort åt minnen med bröst. Jag ville inte ha stora bröst, för jag tyckte inte det var snyggt när jag var liten. Mamma hade en väninna som hade stora bröst. När vi var små och tjatade på att få smaka på kaffe, så sa mamma – om ni dricker kaffe får ni lika stora bröst som tant E. Där slutade suget efter kaffe.

  17. Rigmor skriver:

    Vilka underbara minnen!! Å detta lockades fram tack vare ett litet gammalt hus…vore jag som dej skulle jag nog gå tillbaka och ta med en liten fin gammal bräda som minne när de börjat rivningsarbetet…Å det där med stora bröst…det var ju lite spännande när man var liten. Kommer ihåg när jag var med pappa till en bilverkstad, och där på väggen hängde en mycket yppig dam med det mesta utanför BH:n, jag vart alldeles förskräckt. Trodde allas bröst ramlade ur…så jag var livrädd ända tills jag förstod att det fanns olika storlekar på BH…
    Ha en bra onsdag, här är det väldigt grått och blött idag.
    Kram kram

  18. Margaretha skriver:

    Visst är det vemodigt. Ingen gång kommer gamla minnen farande som vid sådana här tillfällen. Men, som du skriver, det är ju inte helt fel med ett nytt och unga människor som ska bo där. Minnena har man ju kvar ändå … 😆

  19. Vilka underbara minnen! Och visst var det så att på den tiden så var vuxna inte så petiga, dom räknade förmodligen med att man skulle lära sig själv – the hard way – och det gjorde man ju!! 😉
    Fast visst hände det ett och annat som dom aldrig fick reda på, men som kunde ha ställt till det ordentligt. Fast konstigt nog hörde man aldrig talas om några ungar som skadade sig allvarligt. 🙂
    Nu för tiden så verkar barn inte kunna göra någonting utan föräldraövervakning, stackarna. 😕

    • Ingrid skriver:

      Visst behöver barnen ses efter, men det går nästan till överdrift nu. 🙁

      Våra barn är uppfödda på ett lantbruk med allt vad det inneburit av faror. Jag tackar min himmelske skapare att de klarat sig utan större skador. 😀

  20. Anita Brehlin skriver:

    Så jag ler igenkännande. Så roligt det var att vara barn när man hade en sådan miljö att leka i. Tänk så mycket man minns när man börjar prata om dittan och dattan. Jag skrev om barnkollo och idag när jag var på macken blev jag omringad av karlar som ville berätta sina minnen från samma barnkoloni. Då mindes jag ännu fler detaljer och vi hade en så trevlig stund där på macken och med gubbarna

  21. Doris skriver:

    Härligt med lyckliga minnen 😉

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *