Nu tar mörkret över

Höstdagjämning är det idag och i fortsättningen kommer vi att gå mot allt mörkare tiden. Det har vi i och för sig gjort länge, men från och med idag blir natten längre än dagen.

Det blåser kalla nordliga vindar idag, men jag tror inte att det blev så farligt med den här första höststormen som befarat och det kom bara ett par mm regn igår kväll, trots att man pratat om stora regnmängder. Idag skiner solen för det mesta, även om molnen drar förbi då och då.

Jag var på kyrkogården på förmiddagen och då stod det en turistbuss på parkeringen och i kyrkan och utanför den var det en massa turister i övre medelåldern, eller kanske snarare pensionärer. De såg lite frusna ut där de strövade runt och läste på gravstenarna. Fast på södersidan om kyrkan var det skapligt lä och där hade en del slagit sig ner på bänkarna i det värmande i solskenet.

Åke skulle ha varit med mig, då hade han säkert tagit hand om dem, tagit reda på varifrån de kom, guidat dem runt på kyrkogården och tagit med dem ut till kastalen också, men de hade förmodligen en guide någonstans även om jag inte såg någon.

Hösten är inte min årstid och det där med att sitta inne och kura och tända värmeljus, som en del tycker är så mysigt, har jag svårt att se charmen i.

Nu känns det bara deprimerande att tänka på att alla blommor ska dö, att alla löv ska ramla av träden och att det är en lång vinter med kyla, snö, is och halka som väntar innan det kommer en ny vår.

Fast kan den här rosenbusken klara den ena vintern efter den andra i snålblåsten på Fröjel kyrkogård ska väl jag också kunna stå ut.

Trevlig tisdag!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Fröjel, Tyckt, Väder och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

14 svar på Nu tar mörkret över

  1. Margaretha skriver:

    Ja, hösten kan verkligen få en vemodig.
    Tack Ingrid för dina fina, tröstande ord på min blogg. Man måste nog tyvärr vara i samma situation för att helt och hållet förstå.Kram

  2. Syster Kerstin skriver:

    Nä nu kära syster, uppryckning anbefalles !
    Tänk bara på höstens alla vackra färger, svamp och mängder med härlig frukt!!!
    Så NJUT ! Klem.

  3. Znogge skriver:

    Då kan du inte vara av sämre virke än den 😉 Den står ganska utsatt minst sagt…

    Kram

  4. Birgitta skriver:

    Tycker också det är deprimerande att tänka sig vintern som kommer, mörkret, regnet som kommer horisontellt. Men när man väl är där så är det liksom bara att acceptera:). Och njuta.
    Kram

  5. Beppan skriver:

    Nä – hösten är verkligen inte min tid. Värmeljus och mys-pys i all ära.
    Färgstark natur och svamp är ju trevligt – men snart är den tiden förbi.
    Då får man kika på härliga sommarbilder och drömma sig bort….

  6. Kyrksyster skriver:

    Man måste få känna sorg, vemod… Det är bara så vi övervintrar.

  7. Tove Olberg skriver:

    Det är höstigt att läsa ditt inlägg. Livet som inte tickar på hela tiden för de kära vi har. Att ha det vemodet är troligen något att acceptera som en del av sig själv i att vara till, eftersom tiden går med de förluster en har. Det är fint läsa om din Åke – och den där rosbusken och du, ni får hålla i varann under hösten. I stället för att ängsligt gå eller springa om sin inre känsla som kan leda oss på sämre vägar, så är det troligen bättre ”att möta det som är som det är”. Så tänker jag, vi är alla olika. Så berikande!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *