Olycko vakar…..

Det har varit en mulen dag, men jag gick ändå ut på en promenad efter lunch. Jag hade ett ärende till Kupan och så skulle jag gå till en bekant och dricka eftermiddagskaffe.

Så här illa kan det gå när man glömmer att släcka ljusen, för det tror man är anledningen till att det här huset i Klintehamn brann ner härom natten och synen av det fick mig att rysa och tänka på vilken tur i oturen vi hade då vi fick en brand på Stenstugu den 2 februari 2010.

2 februari 2010

Utdrag ur bloggen 2 februari 2010:

Sotaren kom på eftermiddagen, var nöjd med hur skorstenen såg ut, jag städade efter henne ( jo vi har en kvinnlig sotare på Gotland) och Åke gjorde eld igen.

Ikväll larmade brandvarnaren när vi satt och såg på Mästarnas Mästare, jag gick för att se vad som stod på och upptäckte att det brann med öppen låga i golvet i rummet ovanför pannrummet! Det var bara att ringa efter brandkåren, vi försökte släcka med brandsläckaren, men den fick vi inte att fungera. Brandkår, ambulans och polis anlände och det var fullt pådrag. Nu har alla gett sig iväg, vi har ett rum med ett stort hål i golvet och massor av vatten och sot att ta hand om och jag har fått ta över ansvaret som brandvakt. Det lär nog bli en orolig natt!

Brandmännen säger att det kan vara så att det är sotaren som fått loss en sten i skorstenen precis i lagom höjd med trossbotten och det har gjort att elden spridit sig den vägen. Vi har ju ett gammalt hus med en gammal skorsten. Vilken tur att brandvarnaren fungerade och att vi var hemma när det hände. Och tur för oss att vi har bergvärmen att knäppa på så att vi slipper frysa för det lär ta ett tag innan det går att elda med ved vid Stenstugu igen.

Det tog lång tid innan allt blev klart efter branden, men det mesta gick att rädda. Till och med fotoalbumen som stod i en hylla i rummet där det brunnit, så vi hade verkligen tur i oturen, för när olycko vakar kan det annars gå riktigt illa.

Trevlig onsdagskväll!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Klintehamn, Nostalgi, Stenstugu. Bokmärk permalänken.

16 kommentarer till Olycko vakar…..

  1. Astrid skriver:

    Ja fy en brand vill man inte ha
    När jag läser nu så minns jag när du skrev om det
    Mycket har hänt under dessa år

  2. Oj, oj, ja när elden kommer lös… Usch så rädda ni måste ha blivit! Brandvarnare är inte dumt att ha, verkligen! Tänk om hela den gamla vackra gården hade brunnit ner…
    Kram, Monica

  3. Gunnel skriver:

    Det måste ha varit en hemsk upplevelse! Jag har tack och lov aldrig råkat ut för något sådant, men jag har kommit på mig själv med att glömma ljusen ibland. Tur det finns brandvarnare, men de kan klart inte rädda allt. Kram

  4. Helena skriver:

    Usch bränder är verkligen skrämmande. Tur ingen blev skadad.

  5. Lambergsfrua skriver:

    Eld kan vara vackert att titta på men brand är bara skrämmande. Så skönt att ingen kom till skada i den här branden i Klintehamn.
    Jag minns, när du berättade på bloggen om branden på Stenstugu. Tänk så lätt det är hänt och vilken tur ni hade mitt i oturen – även om det blir mycket jobb efteråt.
    Varm kram,
    Lambergsfrua 🙂

    • Ingrid skriver:

      Ja där hade vi verkligen tur. Och brandvarnaren var ovärderlig i sammanhanget, för branden var i en annan del av huset än där vi befann oss, så det kunde ha dröjt länge innan vi upptäckt den.
      Kram

  6. Huu, ett sådant hemskt minne!
    Men bra för oss alla att påminnas om att vara försiktiga med levande ljus, att ha en brandvarnare som funkar osv.
    Kramar!

  7. Kicki skriver:

    Den branden minns jag allt. Attans tur hade ni då
    Det måste vara det värsta som kan hända, att ens hem brann ner.
    Usch jag ryser vid blotta tanken.
    Kram

  8. Elisabeth skriver:

    Ja, vilken tur ni hade. Det hade ju inte personerna i den nedbrunna villan. Det är lätt gjort att något kommer över den öppna lågan då ljusen brinner! Hemskt när allt man äger försvinner.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *