Ove fick mig att både skratta och gråta

Nu har jag läst färdigt boken om Ove och jag har skrattat mycket, men också gråtit. Fredrik Backman har skildrat den här frustrerade och osociale gubben på ett fantastiskt sätt. Man känner igen honom, för vi har nog alla mött en sån gubbe. En äldre man som kör SAAB och har en stor verktygslåda och som sätter sig till doms över allt och alla. Speciellt såna idioter som inte kan backa med ett släp och som inte tar hänsyn till att det är bilförbud i bostadsområdet.

Att han på det sättet blir otroligt ensam inser han först när hans älskade hustru dör. Då vill han göra henne sällskap, men det vill sig inte, hur han än försöker med än den ena än den andra metoden. Det kommer alltid någon idiot och stör honom.

Tills slut blir han dock, mot sin vilja charmad av en ful hemlös katt och den stökiga grannfamiljen, han blir nästan social!

Och då dör han!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Böcker. Bokmärk permalänken.

31 svar på Ove fick mig att både skratta och gråta

  1. GeddFish skriver:

    Det är det jag har sagt, boken är underbart härlig! En bok i min smak, helt och hållet. 😉 Och Ove symboliserar inte bara en person, utan flera, jag tror vi känner igen både den och den. Jag känner igen min man bitvis i den 😆 och min svåger kände igen folk som kom till hans affär för att handla och skulle ha ”en kamera” Sort? Nej, en kamera. Så sa ju Ove om datan. En data.
    Ja, jag grät lite också.
    Kramar, Gerd

  2. Suss skriver:

    Vi har ganska lika boksmak du och jag. Ove avverkade jag för ganska längesedan, men jag ler varje gång jag ser den i något sammanhang. Den blir nog snart film den också. Just nu läser jag en s.k. pigroman. Återkommer om jag tycker den är värd att rekommendera till vänner och bekanta. KRAM!

  3. Znogge skriver:

    Men så snopet! Jag har inte läst den och hade inte tänkt att läsa den men får kanske tänka om…

    Kram

  4. Kicki skriver:

    Ja, visst var den bra.
    Idag har jag lyssnat klart på en annan (i mitt tycke) rolig bok. 60+ och singel. En lite burlesk historia.
    Kram/Kicki

  5. Det lät ju som en spännande, tragikomisk bok. Kanske jag tar mig an den nån dag?

  6. Beppan skriver:

    En bok jag sträckläste – kunde inte sluta…
    Kanonbra skrivet!!

  7. Irene skriver:

    Jag har också just läst ut den och hade hört mycket gott om den tidigare. Hade nog satt förväntningarna för högt, tyckte att den ibland blev lite för överdriven och långrandig. Men författaren har varit duktig, född på 80-talet och ändå skildrat en gammal tvärvigg så på kornet!

  8. Nej, är den sorglig så ska inte jag läsa den – jag brukar bli otröstlig och börja stortjuta! 🙄
    Såg att Kicki ovan hade lyssnat på min bloggvänninas bok ”60+ och singel” och gillade den, den gråter man i alla fall inte till även om den inte bara är rolig!! 😆

  9. Birgitta skriver:

    Visst var det en underbar bok? Man kan inte låta bli att tycka om honom :). Jag har fått hem några böcker från Bokus nu. En av dem, Sju jävligt långa dagar, ser jag väldigt mycket fram emot att läsa. När jag väl slutat med den nuvarande, Den andra kvinnan av Douglas Kennedy.

    Kram

  10. Charlotte skriver:

    Gillade boken. Både rolig och sorlig, fälde en tår emellanåt. Trodde inte boken skulle va så fängslande, med vad fel jag hade. Så läs värd.
    Hoppas du fått ordning på bredbandet. kram

  11. Lambergsfrua skriver:

    Den boken måste jag läsa. Jag gillar böcker (och filmer) om gamla griniga guber 😉 JUst nu läser jag ”Ett litet snedsprång” av Denise Rudberg. Jag är inte överdrivet förtjust i hennes stil, men Dottern trodde att jag skulle gilla den här. Vi får väl se.
    Varm kram,
    Lambergsfrua 🙂

  12. Kerstin skriver:

    Den boken ska jag låna på bibblan. Låter lite som min egen gubbe och en del andra som jag känner. Kanske ska ha lite högläsning. Hmmm.
    KRam /Kerstin

  13. Skogsnuvan skriver:

    Jag har också läst den boken och precis som du skrattat och gråtit. Det som är sorgligt är att man känner igen sorten och att dom faktiskt finns i verkligheten.

  14. Bosse Lidén skriver:

    Det är en av de bästa svenska böcker jag läst på de senaste åren. Den är så bra av många orsaker. Liksom du blev jag berörd från tårar till skratt. Först var jag så arg på den sura gubben. Vi har som du skrev alla mött någon Ove i vårt liv. Nästa gång jag möter en liknande person ska jag inte döma ut personen. Då har jag lärt mig något av en skönlitteratur roman. Kram Bosse

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *