På tal om vildsvin

På Stenstugu hade vi inte bara kor utan grisar också. Inte så många, men ett par suggor och deras kultingar och så några slaktsvin.

En vår tyckte Åke att det skulle vara så roligt för smågrisarna att få komma ut, så en solig och fin dag öppnade han en lucka som vätte ut mot gödselstaden och släppte ut dem där. Suggan fick vara inne, så han visst ju att smågrisarna inte skulle gå så långt bort. Det gick bra och småttingarna höll sig där på gödselstaden och bakom ladugården.

Men en söndag när vi varit borta några timmmar och kom hem igen, hade grisarna varit inne i trädgården och plöjt runt. I en rabatt där tulpanerna och andra lökväxter börjat gro såg man inte längre till några blad, för där hade de vänt upp och ner på allting, så jag kan verkligen förstå hur en stor flock vildsvin kan ställa till det när de kommer in i en trädgård, i en potatisåker eller på en golfbana.

Sedan blev det stängsel, så att de små kultingarna inte kunde komma in i trädgården, men de sökte sig längre och längre bort. En dag ringde en granne som bor söder om gården och sa att de hade suttit ute och druckit morgonkaffe när helt plösligt en kull smågrisar dykt upp i trädgården. Det var bara att gå dit och försöka driva hem dem. Det var inte lätt att försöka jaga hem 15-20 grisar genom skogen när de stack iväg åt 15-20 olika håll.

Sedan satte Åke upp elstängsel och då höll de sig på plats. Det var så roligt att se på dem där de grävde och bökade runt i jorden. Det måste ha varit roligt att vara gris under sådana förhållanden.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

I eftermiddag har jag varit på Kupan i Klintehamn och hört på ett föredrag om Gotska Sandön och sett bilder därifrån. Det var ett trevligt föredrag och gott kaffe med nybakade bullar serverades efteråt. 😀

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Nostalgi. Bokmärk permalänken.

28 svar på På tal om vildsvin

  1. Susan skriver:

    Men så söt liten gris:)

  2. Raija skriver:

    Smågrisar som är så söta 🙂 och jag förstår att ni hade lite att pyssla med när ni skulle gå hem dem från grannen.

  3. Freedomtravel skriver:

    Åh, grisar är ju bara sååå söta! 🙂

  4. Kicki skriver:

    Smågrisar är himla söta. Men vildsvinen vill man helst vara utan. Jag läste nyss i vår tidning om den enorma ökningen och utbredningen av dom i landet.
    Här har dom setts dom både i denna by och i grannbyarna. Jag är glad så länge ingen av vildsvinen upptäcker vår trädgård. Det går ju med en jäkla fart för dom att böka upp en hel gräsmatta under en natt.
    Kram/Kicki

  5. Rigmor skriver:

    Underbart med små grisar…om de stannar där de ska!! Är uppvuxen på bondgård, och då hade man om inte annat en hushållsgris. Den åt allt avfall, ja ätbart då, från hushållet, och blev rund och go´lagom till jul…Det tog ganska många år innan jag förstod att det var samma söta gris som bökat runt utanför ladugården som sen låg på julbordet…Kanske därför julskinkan inte är någon favorit. Å vad gjorde man när märkvärdiga vänner från staden kommer ut på landet och skröt om alla dessa lekparker som fanns, med rutschkanor och allt…Jo, man tar med dom till den då nedlagda ladugården och åker rutschkana på spången till gödselstacken…Man kan nästan tro att jag är släkt med Emil i Lönneberga…
    Ha´en fin start på All Helgona!!
    Kram kram

  6. Godmorgon och hejsan Ingrid !

    Oj så söt.De är ju gulliga de små
    men visst kan alla småttingar ställa
    till oreda. Kan tänka mig, men fick ett
    gott fniss det behövde jag denna gråmulna
    Fredag.
    Ha en bra sådan.

    Kram Majsan

  7. Janne skriver:

    Här oppe så har vi ett elände med dessa Vildsvin. Dom bökar sönder och dom utgör en stor fara i trafiken. Så jag gillar dom inte. Ha det bra !

  8. Vilken härlig berättelse! 😆
    Den gjorde att jag direkt mindes den fantastiska sommar jag bodde på en bondgård i Ramkvilla, Småland och där kultingarna smet (och även 7 kalvar) och vi ungar fick hjälpa till att jaga dom. Underbart kul! Speciellt för mig som var storstadsjänta!! 😉
    Har aldrig glömt den sommaren och många gånger önskat att jag var född på landet istället för i Stockholm, eller åtminstone fick bo på landet – och till slut när jag faktiskt givit upp drömmen så blev den sann! 😀

  9. Birgitta skriver:

    Ha ha ha! Skrattade gott när jag såg framför mig när du vallade hem grisarna med käpp i handen. Och alla små kultingarna stack åt precis alla håll, och du flämtande och svettig sprang runt som en yr höna. De där små kan vara jättesnabba ju 😀 .

    Jo, visst kan grisar ställa till det, och jag vet att de ses som ohyra av många många bönder. Inte mycket att säga om det. Jag förstår dom.
    Sköt nu om dig och gläd dig åt att slippa jaga smågrisar.

    Kramis!

  10. Skogsnuvan skriver:

    Vilka perfekta jordberedare grisarna är. Såg om en kille i Skåne som hade flyttbara hagar med grisar som då både plöjde och gödslade och sedan flyttade han dom bit för bit. Häftigt. Min moster hade en gris som rymde och man letade flera dagar i skogen. Det var soligt och varmt och han hittades och då var han solbränd (lös knallröd) över hela kroppen och öronen hade smält och såg ut som stekt bacon. Den grisen blev inte riktigt sig själv mer men rolig såg han ut.

    • Ingrid skriver:

      Jag har också sett det där programmet om bonden som utnyttjade grisarna som jordbearbetare.

      Soleld kan grisarna minsann få och korna också förresten. Det är inte nådigt att mjölka en ko som har soleld på spenarna. Jag brukade smörja dem med kalkpasta. 😉

  11. Znogge skriver:

    Så borde alla djur får växa upp! Då blir det nog glada grisar!

    Kram

  12. Gunnel skriver:

    En sån gullegris! Vi hade vildsvin som bökade runt i trädgårdarna här för ett bra tag sen, men nu verkar det lugnt. Kram

  13. Louise skriver:

    Vilken trevlig anekdot från ditt liv. Och vilken underbart söt liten kulting på bilden. Är det din egen bild?
    Hur länge sedan är det ni hade grisar?

  14. Lisbeth Öhlin-Petersson skriver:

    Oh så söt grisen är. Jag minns ju även våra grisar vid Stenstugu. Men jag kom också ihåg när jag och en jobbarkompis bodde hos Svenne på vår semester och vi hade varit på Borgen o dansat och när vi kom hem o satt i köket så hörde vi kor. Kor i hela trädgården. Monika var också hemma då. Vi gick ut och försökte fösa iväg dom med våra fina dansjeans på oss. Jag minns att ni dök upp och tog hand om korna, Åke o du.

  15. Doris skriver:

    Gullig berättelse, det har varit lyckliga grisar som ni födde upp 😉

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *