På Stenstugu hade vi inte bara kor utan grisar också. Inte så många, men ett par suggor och deras kultingar och så några slaktsvin.
En vår tyckte Åke att det skulle vara så roligt för smågrisarna att få komma ut, så en solig och fin dag öppnade han en lucka som vätte ut mot gödselstaden och släppte ut dem där. Suggan fick vara inne, så han visst ju att smågrisarna inte skulle gå så långt bort. Det gick bra och småttingarna höll sig där på gödselstaden och bakom ladugården.
Men en söndag när vi varit borta några timmmar och kom hem igen, hade grisarna varit inne i trädgården och plöjt runt. I en rabatt där tulpanerna och andra lökväxter börjat gro såg man inte längre till några blad, för där hade de vänt upp och ner på allting, så jag kan verkligen förstå hur en stor flock vildsvin kan ställa till det när de kommer in i en trädgård, i en potatisåker eller på en golfbana.
Sedan blev det stängsel, så att de små kultingarna inte kunde komma in i trädgården, men de sökte sig längre och längre bort. En dag ringde en granne som bor söder om gården och sa att de hade suttit ute och druckit morgonkaffe när helt plösligt en kull smågrisar dykt upp i trädgården. Det var bara att gå dit och försöka driva hem dem. Det var inte lätt att försöka jaga hem 15-20 grisar genom skogen när de stack iväg åt 15-20 olika håll.
Sedan satte Åke upp elstängsel och då höll de sig på plats. Det var så roligt att se på dem där de grävde och bökade runt i jorden. Det måste ha varit roligt att vara gris under sådana förhållanden.
I eftermiddag har jag varit på Kupan i Klintehamn och hört på ett föredrag om Gotska Sandön och sett bilder därifrån. Det var ett trevligt föredrag och gott kaffe med nybakade bullar serverades efteråt. 
och jag förstår att ni hade lite att pyssla med när ni skulle gå hem dem från grannen.
Svar av:Ingrid november 2nd, 2012 kl 08:47
Visst är den!
[Svar]