Helgmillum

Det är grått och milt väder i dag också och vore det inte för att det är förrädiskt halt på vägarna, skulle det egentligen vara väldigt behagligt.

Den här lördagen i helgmillum* har Natalia och Natalie namnsdag och Natalie hette Åkes äldsta syster, som föddes 1918 i Boston USA. Namnet stavades Natalie, men hon kallades Netly.

Netly var så söt och glad och under några år drev hon en matservering i Donnerska huset i  den norra delen som i dag tillhör biblioteket. Vi bodde då i en flygel i samma hus och ibland fick vi gå till ”tant Netly” och låna telefonen när vi skulle ringa till pappa, för hemma hade vi inte någon på de tiden.

Åke, min blivande make, brukade vara och hjälpa sin syster, till exempel när hon skulle göra glass, för då skulle det hämtas is från mejeriet till glassmaskinen och sedan skulle den vevas för hand. Första gången vi fick smaka hemgjord glass var hos tant Netly. Tänk om den där ynglingen kunnat ana att en av Svanborgs töisar skulle bli hans fru en dag.

Vi flyttade sedan från Strands och nästa gång jag träffade Åke, var när hans hund, settern Jocke,  smitit iväg från Stenstugu och tagit sig ända ner till Klintehamn och varit hemma och jagat höns hos oss i Vallekvior. Jag vet inte hur han fick reda på att Jocke var hos oss, men han kom i alla fall och hämtade honom och det är klart att han var arg på hunden. Vi barn grät och bad honom vara snäll mot Jocke, trots att han bitit ihjäl flera höns och det lovade Åke……

Nu ska jag snygga till mig och städa av lite, för i kväll ska jag ha några grannar på julkaffe.

Trevlig lördag!

 *Alla dagar mellan jul och nyår är helgmillum. Det är vardag, men man sätter inte igång med något större arbete, för det är snart helg igen.

Publicerat i Nostalgi | 19 kommentarer

You-maraton

I lördagens GA fick jag se att Netflix skulle släppa en ny serie med namnet You den 26 december och recensionen fick mig  att börja titta på den och det blev fem avsnitt på raken på annandagen och igår eftermiddag/kväll såg jag de fem sista.

Det är en spännande serie, som handlar om  en chef för en bokhandel som blir besatt av en kvinna med författardrömmar och han  tar till extrema åtgärder för att få bli en del av hennes liv. Ett charmigt första möte utvecklas snabbt till något mer ondskefullt, när bokhandlaren Joe blir väldigt förtjust i studenten Beck.

Joe verkar vara så snäll och omtänksam och månar väldigt om grannens son Paco, som har det svårt med en knarkande mamma och hennes alkoholiserade karl och han gör allt för Beck, absolut allt! Men han är onekligen en psykopat och alla undrar vart har hans förra fästmö Candice tagit vägen? Hon bara försvann från alla sociala medier och sina vänner utan att någon vet var hon finns. Joe säger att hon dumpat honom och flyttat till Italien??

Slutscenen var en riktig cliffhanger, så givetvis blir det åtminstone en säsong till och vad jag kan förstå, är det redan bestämt att den ska släppas till hösten 2019. Det ser jag fram emot!

I dag då? Jag har ingenting särskilt på gång, men det lär ska klarna upp lite senare på dagen, så jag ska nog försöka ta mig ut på en promenad efter att ha suttit inne och häckat i två dagar.

Ha en skön fredag!

Publicerat i Film, Netflix, TV | 16 kommentarer

Triddagen eller…..

….Tredjedag jul är det i dag och gråvädret är tillbaka, men ännu är det milt med runt +5º. Många har nog tagit ett par extra lediga dagar, för den här julen är verkligen ”arbetarnas jul”.  Jag har ju varit dagledig länge nu, men när jag jobbade som anställd, brukade jag alltid arbeta i mellandagarna, eftersom jag inte hade några småbarn på de tiden och det var rätt trevligt att jobba då, för även på arbetsplatsen fanns helgkänslan just i juletid.

I helagotland.se kan man läsa en artikel i dag med rubriken  Vintern då Gotland hölls i ett köldgrepp Vintern det gäller var 1987 och det året skulle jag söka arbete efter att ha pluggat ekonomi tre terminer på Komvux. Vi avslutade utbildning med höstterminen 1986 och jag förstod, att nu gällde det att komma ut i arbetslivet illa kvickt, om jag skulle få någon anställning. Jag insåg att en 47-årig före detta bondmora, som inte varit ute på arbetsmarknaden på 25 år, nog inte var så attraktiv precis.

En av mina kurskamrater hade en pappa som drev en redovisningsbyrå i Burgsvik på södra Gotland och hon tipsade mig om att han behövde hjälp när det blev deklarationstider. Jag kontaktade honom och vi kom överens om att träffas. Det är ju lite dryg 4 mil att köra till Burgsvik, det gick ingen buss och vi hade bara en bil, men jag ville trots det göra ett försök. Glad i hågen körde jag dit för att presentera mig. Solen sken, vägen var perfekt – det var väl ingen konst att köra till Burgsvik! Vi kom överens om att jag skulle börja den 12 januari.

I januari 1987 fick vi en riktigt vargavinter. Det var hemskt kallt och det kom massor av snö och dessutom blåste det. 9 januari var det -15º och snöstorm och så fortsatte det dag efter dag. Skolorna var stängda i flera dagar och på Stenstugu kämpade Åke med snöröjning. Vi behövde åka på banken en dag och de blev väldigt förvånade när de fick se oss och frågade om vi åkt skidor till Klintehamn, för de hade hört att vägarna var avstängda.

Måndagen den 12 januari var läget oförändrat och jag skulle till Burgsvik! Och jag försökte, men efter någon mil fick jag ge upp och vände hem igen. Jag vågade helt enkelt inte fortsätta. Det var bara att ringa till min nya arbetsgivare och han var förstående och tyckte att jag varit klok. Lika illa var det på tisdagen, men onsdagen den 14 januari lyckades jag ta mig ut till Burgsvik för första gången sedan intervjun. Sedan blev vädret mera normalt och det var bara en gång till i slutet av januari,  som jag stannade hemma på grund av snöstorm.

Nu blev jag ändå inte så långvarig på min nya arbetsplats och inte fick jag vara med om någon deklarationssäsong,  för tisdagen den 21 april 1987 började jag en ny anställning på Mälarskog i Klintehamn, men det är en annan historia……

Ha en skön tredjedag jul!

Publicerat i Jul, Nostalgi, Väder | 8 kommentarer

Juldagarna 2018

Annandag jul

Jag trodde att det skulle bli en vit jul och på julafton var det en aning vintrigt, för det hade kommit lite snö under natten och det var flera grader kallt. Snön försvann dock kvickt, för igår på juldagen var det första dagen på länge som det var riktigt ljust och solen visade sig och i dag är det soligt och  flera plusgrader.

Donnersgatan annandag jul 2018

Jag gick ut på en promenad i dag på förmiddagen och det var riktigt behagligt, men halkan var förrädisk, för det låg kvar is på sina ställen, så det gällde att se sig för.

Jag gick hem via Djurgårdslundsvägen och Barkan och det var riktigt skönt när man kom in i skogen och kunde
få ta ut stegen igen och slapp tassa fram.

Nu har jag ätit lunch – julskinka och sillsallad och saffranspannkaka till efterrätt. Jag fick risgrynsgröt över när jag gjorde ris á la Malta igår och jag hade saffran hemma, så då gjorde jag en saffranspannkaka. Jag hade ingen salmbärssylt, men det gick precis lika bra med lingonsylt.

Julafton och juldagen firade jag på ett julpyntat Stenstugu tillsammans med barn och barnbarn och det var lika trevligt som vanligt.

Julklappar fick jag också, trots att vi inte skulle ha några. Jag fick doftagott och gott både att äta och dricka, nytt att ta på mig och en bok att läsa, Alex Schulmans Bränn alla mina brev.

Själv chockade jag de tre barnen med min egen utgåva av Bak & Mat

Julafton

Krister vid glöggbrickan

Dags för Kalle Ankas jul
Julklappsutdelningen avklarad och Eva plockar papper
Bosse studerar receptboken han fått i julklapp
Och Claudio spelar och sjunger
Dags för Jansson både med och utan ansjovis

Juldagen 

När vi åkte hem gick solen ner bakom skogen

Ett varmt tack till Eva och Claudio som ordnat allting så trevligt för oss både på julafton och juldagen, för även om vi alla hjälptes åt med en del, var det vi bidrog med det lilla i det stora. ♥  

God fortsättning på helgen!

Publicerat i Jul, Klintehamn, Promenad, Stenstugu, Tradition | 14 kommentarer

Tio små nissar

TIO SMÅ NISSAR
 
 
                            

Midvinternattens köld är svår. Tio små nissar i djupsnö går. Rävsax gömd under skynke vitt, knipsar Nisse av på mitt. Livsandar snart för honom tryter, snart i eget blod han flyter.

                       

Nio små nissar i midnattstimma traskar fram i månljus strimma. Ugglan hoar i sitt näste. Istapp faller tyst från fäste. Nisse spetsas utav tappen, tomten ligger död på trappen.

                     
 
Utanför dörren står gröten och ångar, åtta små nissars intresse den fångar. Under stigande hunger fatet de nalkar, en stackars tomte på kanten halkar. Han sliter, han kämpar, han svettar sig blöt, men sjunker likväl i kvicksandslik gröt.

                 

Många springor stugan har där sju små nissar in sig tar. Katten som bak dörren ruva, slukar Nisse med hull och luva. Resterna av tomtehand suger Misse bort från tand.

             

Sex små nissar mot julbordet ila, snabbt dom uppför bordsben kila. När sista tomten över kanten hasar, han tappar greppet och nedåt rasar, faller nedåt likt ett lod, mattan den blir röd av tomteblod.

              

Fem små tomtar i väldig iver, springer runt ty hungern river. Nisse snubblar på sitt skägg, faller rätt på knivens egg. Lilla Nisse, stackars saten, rinner ut i sillsallaten.

           

Fyra nissar har festat på sill, och nu de törsten sin släcka vill. Mot glöggen de ilar i samlad tropp och tar för sig av drycken i varsin kopp. Ner faller Nisse i glögghett hav. Likt en skållad mandel hans skinn faller av.
    
 Tre små tomtar i granen sig svingar mellan ljus och änglavingar. Nisse sig för nära våga, snart han står i ljusan låga, doftar snart likt vidbränd stek, ångrar då sin ystra lek.

   

Två små tomtar omkring sig tittar då en smällkaramell de hittar. Nisse ner på den då hoppar, men detta den ej stoppar. I tak, på golv, på gardin med frans finns nu Nisses hjärnsubstans.


Husbonn stiger upp i natten för att kasta lite vatten. Under husbonns tunga toffla, Nisse blir till krämig våffla. Snön ligger vit lite här och var, inte en enda tomte finns kvar.

Efter denna hemska historia tar jag jullov några dagar.

Publicerat i Jul | 22 kommentarer

Fjärde söndagen i advent – Svart sundagen

Det är mulet och nollgradigt i dag, men det har kommit ett litet tunt lager snö i natt, så lite hjälper det upp i vintermörkret. Det kunde gärna få komma lite till, så att vi får en vit jul.

I dag är det fritt fram att städa och göra vad man vill trots att det är söndag. Man ska ju helga vilodagen, men på Svart sundagen är det ok att inte följa det budet.  Det fick jag lära mig av mamma, men hon fått det ifrån vet jag inte. Mamma kom  från Stockholm, men kan ju ha lärt sig det här med Svartsöndag när hon kom till Gotland. Min svärmor var värmländska och hon ”köpte” min tolkning när jag kom till Stenstugu och fick på det sättet en extradag i julstöket. Annars var det helt otänkbart för henne att göra något utöver det nödvändiga på en söndag.

Allnakku säger: Det traditionella namnet på den sista söndagen före jul är svart sundagen, svarta söndagen. Till den söndagen städades det inte, men man gjorde julrent i den kommande veckan. 

Den tolkningen stämmer alltså inte helt in med vad jag har fått lära mig och när jag googlar har jag bara hittat ett par artiklar på ämnet. Jämtlands tidning hade en och den överensstämmer med ett inlägg i  en facebooksida som heter Skrivbua:

”Fjärde advent” på svenska – ”Svårttsånn(u)da(gje)n” på jamska. Den sista söndagen före jul kallas på jamska för ”svårttsånndan”, ”Den svarta söndagen”, den sista advent:Svårttsånn(u)da(gje)n, Sorttsånn(u)da(gje)n

Jag har ju bloggvänner och läsare från stora delar av Sverige – Vad säger du som läser det här? Känner du till uttrycket Svartsöndag?  Tycker du att det är bökigt att kommentera i bloggen, så finns det en mejllänk i sidfoten eller använd kontaktformuläret till höger.

När det nu (enligt mig) är tillåtet, så ska jag ta fram strykjärnet och ta hand om en liten hög kläder, trots att det är söndag.

Trevlig Svartsöndag!

Publicerat i Jul, Kultur | 25 kommentarer

Jag hissar flaggan för det tredje decemberbarnet

Tack Bosse!

Det är lite ljusare i dag och jag ska ta en vända med dammtrasan och dammsugaren om en stund, men först ska jag vila ryggen lite här vid datorn. Jag har bäddat rent i sängen och kört i gång en maskin tvätt och sängbäddning gillar inte min rygg, men det går fort över bara jag får sitta ner ett tag.

I dag fyller yngste sonen ”De lille” 46 år. När han föddes var jag 32 år och kände mig jättegammal där på BB bland alla 20-åringar, för då var det fortfarande populärt att skaffa barn tidigt. I dag börjar man inte fundera på det förrän man är i 30-årsålder och kanske ännu lite till.  

Eva och Bosse var 11 respektive 9 år och med den där nya lilla krumeluren trodde jag att jag skulle ha småbarn länge, länge, men ack så fort tiden gick.

När jag fick Eva o Bosse var jag så ung och jag skulle vara så duktig och hinna med och kunna allting och dessutom fanns ju farfar och farmor i huset och de tog så gärna tog hand om barnen. Jag tror väl inte att jag försummade dem, men jobbet i jordbruket och i ladugården gick i första hand och även om de hade oss hemma och fick följa med både på traktorer, i åkrarna och i ladugården, så var det på våra villkor. Det finns en hel del jag ångrar.

När Krister föddes var det helt annat. Jag var äldre och förståndigare och hade lättare att inse vad som var det viktigaste i livet och det var definitivt inte att imponera på släkt och grannar.

Grattis Krister!

Publicerat i Firarvärt, Jul, Nostalgi | 16 kommentarer

Fem en fredag v 51 – Nu är det jul igen

Jag kom upp sent i dag, för igår kväll var jag hos en granne på julkaffe. Det var en väldigt trevlig och välsmakande kväll med glögg och tillbehör till den och sedan kaffe och goda bakverk och ett fat med knäck och ischoklad som avslutning. Det blev ganska sent, men jag satte ändå på tv:n när jag kom hem och satte mig för att koppla av en stund innan jag skulle gå till sängs, men jag började känna mig nervös och konstig och förstod att det var en flimmerattack på gång. Jag gick och tog en extra tablett, men det hjälpte inte.

När klockan var tolv gick jag ändå och la mig och lyckades konstigt nog somna, men sov bara ett par timmar och vaknade svettig och orolig. Jag gick upp en vända, men gick till sängs igen och somnade om och även om jag drömde en massa konstiga saker, så sov jag ändå tills mobilen pep till när klockan var halvåtta. Då var det stilla och lugnt i bröstet igen och jag låg kvar en timme och bara njöt av friden.

Jag köpte mig en amaryllis och några hyacinter igår i Hemse

I dag är allt ok igen och jag har just kommit hem efter att ha varit ute på en promenad i skogen. Nu tänkte jag egentligen fredagsstäda, men man ser ju inte lorten i mörkret, så jag satsar på att det blir ljusare i morgon. Tvättmaskinen är i alla fall igång, så lite nytta gör jag trots allt.

Dagens tema i  Fem en fredag som elisamatilda valt den här veckan är Nu är det jul igen. Fler som grubblat över de här frågorna hittar du bland kommentarerna i elisamatildas inlägg.

1. Vilket är ditt tidigaste julminne?
Jag har över huvud taget inte så många tidiga minnen och det jag tror mig komma ihåg, är nog sådant som mamma har berättat, men julgranen har en särskild plats i mitt hjärta, för jag kommer ihåg hur fantastiskt det var när man kom ner på julaftons morgon och den stod där nyklädd och fin.

2. Hur firade du jul som barn?
Vi firade gemensam jul med de av mina fastrar och farbröder som bodde i Klintehamn. På julafton var vi hemma hos faster Magnhild och farbror Moppe och där fanns även kusin Göran och hans mormor Hildur och så faster Nanny och farbror Knut.
På juldagen var de hemma hos oss och mamma bjöd på inkokt lax och annandagen firades hos faster Nanny och farbror Knut. Det var riktiga släktkalas!
På nyårsafton var vi alltid hos faster Magnhild och farbror Moppe och han smällde av fyrverkerier som, åtminstone en gång, spräckte fönsterrutor hos en del grannar och även en och annan ruta i Donnerska huset sprack.

3. Vad är ett måste på julbordet? 
Skinkan är kungen på julbordet och den åtföljs av sillsalladen Vi äter alltså sillsallad till skinkan och det har förvånat många, men jag tror att vi har omvänt en del tvivlare. Sen är det sillen förstås! Skinka och sillsallad, det är allt man behöver egentligen. Prinskorv, köttbullar, olika laxar och jansson äter man ju året runt.

4. Har du någon tradition kopplat till att klä granen?  
Klä granen och all annan julpyntning ska enligt våra traditioner ske dagen före julafton. Inga juldukar, pinglor och tomtar fick plockas fram innan dess. Nu har det ändrats och nu har jag ingen riktigt gran, utan bara en liten bordsgran i plast och den är redan på plats och julbocken och tomten också..

5. Vad gör du med de julkort du får? 
Alla julkort sparas årsvis i plastpåsar och förvaras i en låda. Jag hade massor när vi flyttade och då kastade jag alla gamla kort, men nu har jag börjat på ny kula igen.

Trevlig fredag!

Publicerat i Fem en fredag, Hälsan, Jul, Nostalgi | 26 kommentarer