***LIVET EFTER 70***

Välkommen hit! Jag som skriver här heter Ingrid och jag bor på Gotland. Min blogg handlar mest om hur livet blev här på Odvalds utan min Åke, som lämnade mig 8 februari 2012. För första gången i livet lever jag nu ensam och det har onekligen sina sidor. I bloggen hittar du också bokrecensioner, recept och foton och så en och annan nyhetskommentar, speciellt om det händer något på Gotland. Jag hoppas att du ska trivas här och vill komma tillbaka och jag blir väldigt glad om du tar dig tid att lämna en kommentar till blogginläggen.

Regnig lördag

20 kommentarer

Det var mörkt i morse, så mörkt att jag tände lampan för att kunna läsa tidningen. Helt klart var det regn på gång och vid niotiden satte det igång och sedan regnade det hela förmiddagen fram till tolv ungefär. Ännu är det mulet men molnen har lättat lite.

Den skarpsynte kan nog se att det är 14 mm i mätaren

I dag blev det ingen Sommar i P1, för jag hade bjudit sonen på lunch och vi skulle äta kl 13.00, men jag knäppte på radion när han gått och då hörde jag en lång, lång monolog. Jag trodde att jag hamnat på helt fel kanal, men det visade sig vara dagens sommarvärd – Linda Boström Knusgaard. Vilket sömnpiller tänkte jag, men när jag sedan läser om henne, inser jag att det här är ett program som jag verkligen ska lyssna på. Jag ber att få återkomma.

Trevlig lördag!

Straffet för otrohet

16 kommentarer

Växlande molnighet, eller kanske snarare mulet, har det varit i dag, men solen har brutit igenom en aning i bland och det har varit varmt och gott väder.

Jag har varit ute och farit nästan hela dagen, för först åkte jag och kollade gravarna både i Klinte och Fröjel. I dag är det 15 år sedan mamma dog, så jag ville sätta en blomma på hennes grav och så skulle jag se om Mårbackorna hos Åke ännu var fina.

På Åkes grav var några blommor i Mårbackabuketten vissna, men den var ännu fin, så det var bara att plocka bort det avblommade. För övrigt kunde jag konstatera samma sak som jag gjorde den 5 juli förra året; det är inte snyggt med paradisblomster till den låga gravstenen. Det är ju synd att minnet är så dåligt, för inte kom jag ihåg det när jag planterade dem. Det måste hur som helst åtgärdas, så jag tog en vända till Hemse.

När jag uträttat det jag skulle där, åkte jag hem och åt lunch och sen for jag iväg igen. Först åkte jag till Fröjel kyrkogård med plantorna som jag köpt i Hemse. Jag var inte helt nöjd med dem (lobelia i olika färger), men det blev i alla fall snyggare än förut. Paradisblomstren tog jag hem och planterade i min rabatt.

Nu börjar dahliorna blomma, först ut är en vit. Jag hade slarvat när jag tog upp knölarna i höstas, så jag vet inte hur färgerna kommer att fördela sig i rabatten.

När jag körde hem igen stannade jag till vid Jörgens Möbler där jag köpte en matta till köksgolvet och sedan åkte jag till Konsum för att handla lite och vem stod där på parkeringsplatsen om inte Jonas från När med massor av fina plantor. Bland annat låga och buskiga rosenskära, precis såna som jag letade efter i Hemse, men inte hittade varken i blomsteraffären eller hos Granngården. De hade varit perfekta till graven i Fröjel!

Så retlig! Förmodligen är det straffet för att jag varit otrogen mot Suderviljan. :wink:

Trevlig fredag!

Sommar i P1 med Cherrie

12 kommentarer

Igår kväll började det regna helt oförhappandes och i morse hade jag 4 mm i regnmätare, men regnmolnen hade dragit förbi och det var en solig och fin morgon och solen ha lyst hela dagen.

Trädgårdsansning tar en hel del tid

Egentligen vet jag inte riktigt vad jag pysslade med på förmiddagen, men när klockan blev ett parkerade jag i solstolen för att lyssna på Sommar i P1. Det gäller att passa på, för nu ska det bli sämre väder igen.

Sherihan ”Cherrie” Abdulle berättade om en värld som är tämligen okänd för mig, en värld där unga människor skjuts, en värld som hon genom sin musik lyckats ta sig ifrån, men fortfarande händer det att hennes gamla vänner blir ihjälskjutna och då skäms hon för att hon varit arg på dem då de inte velat dela hennes glädje över framgångarna hon haft. Hon sägs vara på väg att bli Sveriges nya R’n'B-drottning. R’n'B; Rhythm and blues är en genre av populärmusik med afroamerikanskt ursprung från 1940-talet och det var också sådan musik hon spelade. Låtarna var okända för mig, men mycket njutbara och tåvickarvänliga. Jag lyssnade inte riktigt till slutet av programmet, så jag kollade låtlistan för att se om hon spelade något av sin  egen musik  och det hade hon gjort. Det blir minuspoäng för det! :wink:

Prat: ♥♥♥
Musik: ♪♪♪

Trevlig fortsättning på torsdagen!

Almedalsveckan pågår….

22 kommentarer

…för fullt och i dag har jag varit i Visby och trängts med en massa folk. Det har varit en solig och fin dag och jag var verkligen i valet och kvalet inför hur jag skulle göra, men till slut bestämde jag mig för att ta bussen till stan och det var nog klokt att inte köra, för det var smockfullt på alla parkeringar.

Bussen ja! Det kan vara nog så äventyrligt att åka buss i dessa tiden och busschaufförerna har det inte lätt minsann med alla vimsiga turister som inte kan förstå varför man inte kan betala med kort, varför betalappen i mobilen inte fungerar, varför bussen inte kan ta med hur många barnvagnar som helst och så invandrare/asylsökande som försöker åka på busskort som har gått ut för länge sedan och nekar att betala,”för det är fel på kortet”. I Klintehamn blev det riktigt dramatiskt ett tag och chauffören hotade med att ringa polisen när en ickesvensk nekade att gå av bussen när han sa till.

-Du ska av bussen!!
-Nej, jag går inte av, jag måste till Visby.
-Du har åkt fram och tillbaka till Visby i flera dagar nu utan att betala. GÅ AV BUSSEN!!
-NEJ JAG GÅR INTE AV! Jag måste till Visby.
Andra passagerare la sig också i och sa att han skulle gå av, men han löd inte.
-Nu ringer jag polisen, sa chauffören.
- Gör det!

Han ringde, väntade, svor för sig själv:”förbannade telefonsvarare” och sen körde han. Resten av turen var lugn och vi kom fram till Visby, visserligen lite försenade, men det gjorde ju inte mig någonting.

Jag gick Adelsgatan och när jag kom fram till Wallersplats och skulle svänga ner Hästgatan var det nästan helt igenkorkat av människor och redan där började tälten där folk satt lyssnade på föredragshållare och intervjuer. Jag hade ju tänkt att jag skulle leta upp SPF:s tält och det hittade jag långt om länge nedanför Visby Strand.

I år samarbetar
pensionärsorganisationerna; PRO, SPF, SKPF för första gången under Almedalsveckan. Just när jag kom dit höll man på och hyllade Marianne Rundström som blivit utsedd till Årets Pensionär 2016 av tidningen Seniorens läsare. Hon har skrivit boken Passé, som handlar om hur orätt det är att man många gånger måste sluta arbeta när man uppnått 67 års ålder, trots att man både vill och orkar hålla på längre.

Här följer några bilder från min eftermiddag och de är givetvis klickbara:

Trevlig onsdagskväll!

Terrasstädning – Ulf Ekman

18 kommentarer

Det är en solig och fin dag den här måndagen också, men blåsigt och vinden är ganska kylig, men på min uteplats har det varit lä, så jag röjde av terrassen i morse och städade den. De senaste dagarnas blåst och regn har ställt till en hel del och dessutom hade jag lådor med lökar stående där. Nu har jag tagit vara på dem och ställt in dem i förrådet i stället.

Äntligen börjar pelargoniorna blomma igen

I stället för penséer

Penséerna, som jag haft i den här lådan har varit jättefina ändå tills ovädret började och nu var de ingen prydnad längre. Jag började med att försöka binda upp dem och rensa bort visset, men så fick jag se att de hade börjat få bladmögel, så då hamnade de i komposten.

- Har du tagit bort de vackra blommorna, sa min granne lite besviket.

Jag förklarade varför och lovade att det skulle bli nya blommor i lådan, så för att hålla mitt löfte tog jag en promenad till Suderviljan och köpte ett par pelargonior. Hoppas att de kommer att växa till sig och bli vackra.

Så blev klockan ett och det var dags för Sommar i P1 med Ulf Ekman som värd och då parkerade jag i solstolen. Jag måste erkänna att det var skönt att få lägga sig där och räta ut ryggen efter förmiddagens övningar.

Jag tycker att Ulf Ekman var väldigt bra och även om jag inte blev frälst på de här 90 minuterna, kan jag nog förställa mig att han kunde få massorna med sig. Det var intressant att höra honom berätta om sin ungdom och samröret med arbetarrörelsen och kommunismen och att han även arbetat i hamnarna när han pluggade för att dryga ut pengarna.

När han kom in på bildandet av Livets Ord och den framgång rörelsen fick hördes det hur stolt han var över allt de uträttat. Över hur de reste runt i Ryssland efter Sovjetunionens fall och missionerade och om Carolas tv-framträdande i Albanien, ”det sista kommunistiska fästet”.

2014 konverterade han till katolicismen och hur han kom på den idén fick jag aldrig riktigt klart för mig. Han blev av med sitt prästämbete när han bildade församlingen Livets Ord, men han blev inte utestängd från den Svenska kyrkan.

Musiken: Satt som en smäck, för även om jag inte gillade varenda låt, så passade de in i sammanhanget!

Prat: ♥♥♥♥
Musik:♪♪♪♪♪

Och lagom programmet var slut gick solen i moln och jag gick in och tog av mig shortsen och på med jeansen. Nu är det solsken igen!

Så blev det en solig och fin söndag till slut och det var helt underbart skönt att lägga sig i solstolen och lyssna på Harriet Andersson som sommarvärd. Sedan gick jag ut på en promenad och slank införbi ICA på vägen hem och köpte mig en liter nyplockade jordgubbar från Bärgården.

Med klar och ungdomlig röst hälsade den 85-åriga Harriet Andersson lyssnarna välkomna till sitt Sommar i P1 och det blev 90 trevliga minuter där hon berättade om hur hon kom i kontakt med teatervärlden av en ren slump. På en semester i Skåne uttryckte hon att hon tyckte att arbetet var tråkigt. En bekant ringde då Calle Flygare som hade hand om den berömda teaterskolan i Stockholm med samma namn – och karriären var snart i gång.

Den första filmrollen var i en reklamfilm. Sedan tog det inte lång tid innan hon befann sig i Hollywood och bland annat träffade den berömda regissören Alfred Hitchcock – och var med om att bevittna hur en stor flock fåglar vid en inspelning av en scen ur ”Fåglarna”, flög rakt mot de starka strålkastarna och gick en kvavfull död till mötes.

Harriet Andersson berättade om den dåliga kontakten hon haft med sin mor, kärleken till pappan och om männen i sitt liv – om Ingmar Bergman, Gunnar Hellström och Jörn Donner och så lantbrukaren som hon gifte sig med 1959. Ett äktenskap som hon ångrade redan på vägen mot altaret. Med Jörn Donner hade hon ett förhållande under många år.

Några ytterligare relationer kom och gick – men sedan drygt 30 år år lever Harriet Andersson ensam. När hon flyttade in i sin lägenhet bestämde hon sig för att det inte skulle ligga några strumpor och kalsonger på hennes badrumsgolv. Lägenheten är bara för henne och eventuella besökare.

Musiken var väl inte helt i min smak, men man kan kanske inte kan begära av alla sommarpratarna att de ska ha samma musiksmak som Ingrid Levander. :wink:

Prat: ♥♥♥♥
Musik: ♪♪♪

Grattis Barbro!

7 kommentarer

Tänk så året går, i dag fyller den här lilla söta flickan 75 år.
Hoppas du får en underbar dag Barbro!

Nog vore det gott med en riktig rotblöta, men trots att det regnade och var drypande vått hela dagen igår, har det sedan i torsdags bara kommit totalt 11 mm i min mätare.

Det har varit en mulen lördag också och nu har det börjat duggregna igen, så vem vet. Det stora regnet kanske kommer i dag? Hur som helst måste det vara bra för naturen som får återhämta sig lite.

Nu blir det påfyllning!

Jag samlar regnvatten på framsidan och bär det genom lägenheten och häller ut det på mina små buskar och träd på baksidan. Från stuprännan på baksidan leder jag ut vattnet på gräsmattan genom ett plaströr. Man vill ju inte att de värdefulla dropparna ska gå rakt ner i dagvattenbrunnen.

Det blev alltså inget radiolyssnande i solstolen igår heller och jag började med att sitta i köket och lyssna på Ann-Helén Laestadius, men sen la jag mig i soffan med en pläd över benen. Ann-Helén Laestadius är gruvarbetardotter och same – men fick aldrig lära sig samiska, hon skulle bli ”svensk”. Nu rivs hennes barndomshem i Kiruna – och om rötterna som rycks upp igen handlade hennes Sommar.

Jag låg där i soffan och hörde hur hennes röst ibland nästan bröts av rörelse när hon pratade om sin uppväxt och om hur det kändes att bli kallad för ”lappdjävel”. Nog är det hemskt så vi har behandlat vår ursprungsbefolkning, men det är ingenting unikt, för indianerna i Amerika och aboriginerna i Australien har samma erfarenheter av att behandlas som en sämre sorts människor.

Prat: ♥♥♥♥
Musik: ♪♪♪ 

I eftermiddag har jag haft besök av Ann-Marie från Visby, så Per Gessles sommarprat vet jag ingenting om och jag har en känsla av att jag inte gått miste om så mycket.

Trevlig fortsättning på lördagen!

Sista juni

14 kommentarer

Fredag och sista dagen i juni månad. Vart tar tiden vägen? Jag tycker att det bara är någon vecka sedan det var 1 juni. Visst har det varit några soliga och fina dagar den här månaden och när man är ”dagledig” kan man ju ta vara på de sköna stunderna, men i stort sett har det nog varit en ganska sval och blåsig månad, med en riktigt ruskig avslutning.

Av allt regn som SMHI lovat de här senaste dagarna blev det dock inte speciellt mycket. Jag hade bara 4 mm i min mätare i morse, men det kan nog ha kommit mera, för det har ju blåst så hemskt och mätaren står i lä av huset.

Jag bor på bottenvåningen och man varnade i ett senare meddelande för översvämningar, så jag var vaken ett par gånger i natt och var uppe och kollade väderläget i fall jag skulle behöva evakuera, men det var lugnt. :wink:

Drip, drip, drop

Ännu är det dock mulet och det kommer en droppe då och då från stuprännan, så vem vet? Regnet kanske kommer i dag.

Trevlig fredag!

Det blåser som bara den och vinden sliter i träd och blommor. Jag var ute tidigt i morse och satte buskstöd framför dahliorna för att de inte skulle brytas omkull i byarna, men av regnet, som skulle bli så rikligt, har det inte blivit någonting ännu och åskbyarna, som jag hade koll på i morse på SMHI Radar/blixt upplöstes och syns inte till nu.

Jag bestämde mig redan igår för att jag skulle baka i dag om det skulle vara inneväder och så blev det ju, så jag satte en liten bulldeg efter frukost och nu har jag fyllt på med nya bullar i frysen och i kakburkarna finns det schackrutor och kolasnittar.

Medan jag pysslade med baket lyssnade jag på dagens sommarvärd, som presenterade sig som Madeleine Onne, hovdansös, och hon var en behaglig bekantskap. Hennes förutsättningarna för att bli balettdansös var inte så lysande, för hon fick skolios redan som barn och en rygg som egentligen hade behövt stelopereras, men dansen var hennes passion redan innan hon visste vad det innebar att vara balettdansös, så hon lät sig inte hindras. Hon låter övertygad när hon förklarar hur hon balanserat på den tunna linjen mellan ren idioti och passion och hur hon alltid har försökt låta glaset vara halvfullt i stället för halvtomt. 31 år gammal pensionerades hon som dansös och är nu balettchef i Hongkong, där hon varit i 8 år, men nu slutar hon där för en ny tjänst i Huston Texas.

Jag har bara sett en enda balett i hela mitt liv och det är Svansjön, men den har jag i gengäld sett två gånger. En gång när jag var barn och så för ett par år sedan när jag var i Stockholm på besök hos min syster. Så min kunskap om balett är inte så stor precis, men att det är ett arbete som sliter på kroppen förstår nog vem som helst.

Musiken hon spelade gillade jag, för den var varierad med både klassisk och populärmusik.

Prat: ♥♥♥♥
Musik: ♪♪♪♪