Premiär – Faster Amli

Solen skiner idag, men det blåser snålt som bara den och nu börjar molnslöjorna dra in, så snart är det mulet igen. Jag försökte sitta ute en stund efter lunch, men trots att jag hade jacka på mig var det inte skönt alls.

I morse var jag annars riktigt på bettet och gick och hämtade gräsklipparen för första gången i år. Jag minns inte riktigt om jag sprätte ut lite gödning på gräsmattan när jag var igång och gödde på rabatten på senvintern, men förmodligen gjorde jag det, för gräset har växt som bara den. Det var nätt och jämt gräsklipparen klarade av det trots att den var högt inställd. Nu är alltså ännu en premiär för våren avklarad.

Nu blommar den lilla dvärsälgen

Jag fick se att Amalia och Amelie har namnsdag idag och då kom jag osökt att tänka på Åkes faster Amli, som egentligen hette Amalia. Åkes farmor Emma fick åtta barn på sjutton år, Amli var äldst och hon föddes 1877 och Åkes pappa Adolf var yngst, han föddes 1894. Jag träffade aldrig Amli, men hörde många historier om henne.

De andra flickorna i syskonskaran blev bortgifta och svärfar och två av hans bröder åkte till Amerika och kvar på gården blev Amli och Gustaf. Amli jobbade och slet både hemma på Stenstugu och borta hos andra bönder och tröttheten gjorde att hon hade svårt att hålla sig vaken ibland.

Åke berättade att när Amli tvättade kunde det ta flera dagar, för hon orkade inte hålla sig vaken så länge att vattnet blev varmt i brygghusgrytan. Hon la in några vedpinnar och gjorde eld, sen somnade hon medan hon väntade på att elden skulle ta sig. När hon vaknade var det utbrunnet och så fick hon börja om igen.

Svärmor berättade att en gång när de höll på med slakt och skulle göra korv var allt klart, det var bara, fjälstren som skulle värmas lite så att de skulle glida på lätt på korvhornet. Amli la dem i en gryta med vatten och satte den på spisen, men medan hon väntade grep tröttheten henne och hon somnade och när hon vaknade var fjälstren inte ljumma utan i grytan låg välkokta hårda pinnar i stället för mjuka och medgörliga korvskinn.

Amli blev gift med en Bogström och fick två barn, en son och en dotter. Jag har aldrig fått riktigt klart för mig om familjen bodde vid Stenstugu eller om de bodde någon annanstans, men Bogström dog och sonen blev ingift på en gård i Övre Fröjel, så när dottern Anna gifte sig flyttade Amli med till hennes nya hem i Gerum. Amli dog 1958 och jag minns att Åke var med och bara kistan på hennes begravning.

Vi var tillsammans redan då, men ännu inte förlovade, så det vara aldrig aktuellt att jag skulle gå med, men jag minns det alldeles speciellt, för jag jobbade som hembiträde hos vår provinsialläkare då och Åke fick ett ärende till läkaren just den dag Amli skulle begravas. Han hade blivit biten av en gris och måste få en stelkrampsspruta. Det var inte en gris från Stenstugu som varit elak, utan Åke hjälpte en bekant att köra slaktdjur och det var vid en sådan transport han råkade illa ut.

Grattis alla som heter Amalia eller Amelie!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Nostalgi. Bokmärk permalänken.

18 kommentarer till Premiär – Faster Amli

  1. Znogge skriver:

    Så trevligt att du delar med dig av din släkts historia så att vi får läsa den. Amli var en ny förkortning för mig men varför inte. Ett vackert namn tycker jag 🙂

    Kram

  2. Tove Olberg skriver:

    Jag tycker om att läsa berättelser som denna! Vilket slitliv hon levde Amli!

  3. Bosse Lidén skriver:

    Intressant att läsa om stackars trötta Almi. Vad mycket du minns. Min ena dotter har umgåtts med grisar under de två sista veckorna under sin praktik.
    Min gräsklipparpremiär var i förra veckan. Idag har jag suttit ute och ätit tre gånger. Det var nästan vindstilla och varmare ute än inne. Kram Bosse

  4. Kicki skriver:

    Vad trevligt att läsa om trötta faster Almi.
    Oj, klippa gräset, här har det just börjat få lite grön färg.
    Kram/Kicki

  5. Charlotte skriver:

    Hej. Även min gräsklippare var ute på sin premiär tur i dag. Trevlig berättelse om Almi, men stackarn så ur trött hon måste ha varit. Kram

  6. ulla laiho skriver:

    Det var mycket som var tungarbetat förr. Min mormor hade en stor tvättgryta, där vattnet värmdes med ved. Och hon tvättade för hand och sköljde för hand och sedan hängdes tvätten ut på gården. På långa störar snurrades tvättlinan fast i toppen och tvätten sattes fast med klädnypor.

    • Ingrid skriver:

      Ungefär så gick säkert tvätten till på Stenstugu förr i tiden. När jag kom dit hade svärmor en sorts öppen tvättmaskin som även kunde koka vattnet.Den var faktiskt riktigt bra och jag kan nästan längta efter den modellen ibland.
      Kram

  7. Anna/notonmusic skriver:

    Åh vad jag känner för den där stackaren Amli, hon var säkert fullständigt uttråkad av görat så där som tonåringar eller unga vuxna kan vara när de ska hjälpa till med tråkgöra. Och för all del när jag ska städa… Riktigt trött blir jag då. Och det händer att jag somnar. Kanske den där Amli går igen i några av mina gener. Jag föddes året därpå nämligen! Riktigt så man kände historiens vindar fläkta i ditt trevliga inlägg 🙂

  8. Anna skriver:

    Tack för att du delar med dig av dina fina berättelser!
    Kram

  9. Comsi Comsa skriver:

    Trevligt att läsa dina berättelser. Lite glädjande att höra om gräsklipparen för då vet vi att vi har en härlig tid att vänta… 😀

    Godnattkram ♥

Lämna ett svar till Bosse Lidén Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *