Röka eller inte röka

Jag ser Maria Lang-serien på TV4, som går på söndagskvällar och kan inte låta bli att fundera lite över den. För det första är den sällsynt dålig och om det är Dagmar Langes deckare som inte håller måttet, eller om det helt enkelt är en lågbudgetproduktion vet jag inte, men nog borde skådespelare som Tuva Novotny och Ola Rapace kunna göra bättre ifrån sig. Miljöerna är inte heller särskilt väl skildrade och en och annan gammal bil gör inte att det känns speciellt 50-talsmässigt. Vad man däremot tydligen anser höra 50-talet till är rökning!

Linus Wahlgren, Tuva Novotny och Ola Rapace

Varenda en röker och de gör det hela tiden. Nästa söndag ska jag sätta mig med penna och papper och göra en kråka varje gång någon tänder en cigarett. Jag har börjat irritera mig på det så till den milda grad att igår kväll satt jag bara och väntade på nästa röktillfälle.

Var det verkligen så här vi höll på? Själv är jag född 1940 och jag började röka när jag var sisådär en 13-14 år, så jag var med på den tiden och jag måste väl erkänna att det var faktiskt så. Man rökte när man vill och var man ville. Vi rökte i bilen trots att barnen var med, vi rökte i sängen trots att barnsängen stod i samma rum och vi rökte vid matbordet när vi ätit färdigt, även om alla inte var klara med maten och inte hade vi väl en tanke på att gå ut och ställa oss och röka av hänsyn till eventuella ickerökare. De yngre som inte var med på den här tiden och ser de här filmerna måste tycka att det var förfärligt hur vi betedde oss.

På soffbordet stod det skrin med cigaretter, snygga cigarettändare och vackra askfat. Man hade cigarettfodral, så att giftpinnarna inte skulle bli tillknycklade i fickan eller handväskan och innan det kom cigaretter med filter hade de som inte ville spotta tobaksflagor speciella munstycken. På större fester skulle finnas bjudcigaretter av olika sorter och man dukade med små askkoppar vid varje kuvert, för man rökte i pauserna mellan de olika maträtterna.

Vår läkare rökte, om han gjorde det när han tog emot sina patienter ska jag låta vara osagt, men jag vet att min mamma fick luftrörskatarr och då rekommenderade han en sorts cigaretter som hette Bospor, för de var så milda så de var snudd på nyttiga. Att hon skulle sluta röka var inget alternativ!

Jag rökte tills jag väntade mitt sista barn 1972. När jag fick de två andra höll jag bara upp medan jag var gravid och ammande, sen började jag igen och så hade jag väl tänkt mig göra den här gången också, men jag förlorade röksuget på något sätt. Det var alltså inte någon som helst uppoffring att lägga av med ofoget och ett år senare slutade Åke också.

Nu ska jag gå ut i köket och börja fixa lite, för ikväll ska jag ha några grannar på lite kvällsmat och det blir en garanterat rökfri kväll, om jag nu inte råkar bränna vid någonting. 😉

Trevlig måndag!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Nostalgi, TV, Tyckt och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

46 kommentarer till Röka eller inte röka

  1. Ninnie skriver:

    Precis som du så retar jag mig lite på denna filmatisering av Maria Langs böcker. Nu tänker jag på detta med rökningen! Det går ju i ett hela tiden, precis som du skriver. Och jag håller med dig att Tova, Ola och Linus är ganska fadda i sina filmroller 🙁 Maken tyckte att det var klart sebart så han får faktiskt sitta i tvsoffan själv nu 🙂 Rökning ja, precis så var det när jag var barn, mamma och pappa rökte i bilen, det röktes inomhus, äckliga askfat, cigaretter i fina ställ på bordet vid sammankomster, ja, det röktes överallt. Men det var ju så på den tiden och för oss som var barn då var det ju naturligt och inget konstigt alls. Kika gärna in till mig, jag har åsikter och tankar om det mesta. Jag kikar in snart igen.
    Tjingeling från Skånetösen i Skåneland

    • Ingrid skriver:

      Jag ser de här svenskproducerade filmerna trots att jag tycker att de är tafatt och billigt gjorda. Det är lika dant med Morden i Sandhamn och filmatiseringen av Anna Jansson böcker. Vi kan uppenbarligen inte göra såna här deckare och kriminalserier så att de är trovärdiga.
      Jag kommer, jag kommer….

  2. Musikanta skriver:

    Jag känner igen allt som du skriver om. Skådepelarna tog kort av sig när de satt och rökte, jag minns särskilt Hasse Ekman med hans långa eleganta munstycke. Jag rökte tills jag var 35 år med uppehåll för graviditeterna men slutade inte förrän jag träffade Kent, min nuvarande man. Han rökte inte och han gillade inte att jag rökte och kär som jag var slutade jag direkt. Jag är honom innerligt tacksam för det. Nu skulle jag aldrig kunna tänka mig att ta en cigarett.
    Det som jag tyckte var mest jobbigt var att de ”roligaste” kollegerna på den tiden rökte och att man inte längre fick/ville vara med i rökrummet. Men snart slutade även de när det nära sambandet mellan lungcancer och tobak uppdagades.

    Kram från Ingrid som inte har den kanalen där Maria Langs deckare visas. Ingen förlust efter vad jag förstår.

    • Ingrid skriver:

      Så var det ju, var man inte rökare blev man utestängd från en hel del gemenskap. Det är tur att förnuftet har segrat och att rökningen minskat, men det är ändå sorgligt många ungdomar som röker trots alla varningar. Min svärson och mina båda barnbarn röker tråkigt nog.
      Kram

  3. Bosse Lidén skriver:

    Det ska bli intressant att se hur många kråkor du får ihop nästa söndag. Jag har inte följt serien. Bara läst några negativa rader om den lite här och där. Kram Bosse Ickerökare

  4. Fantastisk belysning av rökning, där har det har faktiskt hänt en del !

  5. Marlene skriver:

    Godförmiddag, reagerade också på hur mycket det röktes…50-talet var en rökande peiod. Man kan se på gamla filmer liknande. I övrigt kan jag tycka att filmerna är lite sega, men också lite nostalgi vad gäller gäller kläder, inredning etc etc.
    Ha en fin dag trots det gråa på himlen…extra D vitaminer skall till.

  6. Inger Johansson skriver:

    Nej men Ingrid! Jag tycker serien är bra men det är kanske för att jag känner igen både staden Nora, omgivningarna och bilarna. Maken och jag är med i Nerikes Fordonshistoriker, som lånat ut bilarna.
    Rökning ja, vi har aldrig rökt men både Kenneths föräldrar och min mormor och morfar rökte så dimman låg tät i huset efter vi hade haft kalas. Uschaen 😐 😐
    Kram på Dej i mörksens månad 😀
    Inger

  7. Lambergsfrua skriver:

    Jag håller helt med dig Ingrid båda vad gäller rökningen och hur dålig filmen är/var. Jag tog inte mitt första bloss förrän jag var 22 och jobbade i USA under en period. Alla andra i min ålder rökte och jag kände mig lite utanför. Med en mentholcigarett mellan fingrarna var jag plötsligt en i gänget. Några halsbloss var det aldrig tal om, men jag gillade den där mentholsmaken.
    Väl hemma igen blev jag utskrattad av blivande Mannen i mitt Liv. ”Du röker inte, du ryker”, konstaterade han krasst. ”Inget att slänga ut pengar på” – och jag slutade utan större saknad.
    Varm rökfri kram,
    Lambergsfrua 🙂

    • Ingrid skriver:

      Våra barn har rökt alla tre, men Bosse drog aldrig halsbloss utan puffrökte bara och när han inte kunde få till det slutade han helt och började snusa. Nu röker ingen av dem.
      Kram

  8. Geddfish skriver:

    Jag rökade från och till under åren 1968-1980. Sedan har jag inte rört en cigarett.
    Jag förvånades över att chefen på jobbet rökte som en borstbindare just på kontoret, dit besökare kom. För att inte tala om alla rökkupéer på tågen! Nä, man rökte överallt, togs ingen hänsyn.
    Jag är inte uppväxt med varken tobak eller alkohol, så dina härliga minnen kan jag inte ta del av, men förstår att det var så då.
    Jag följer inte denna serien, men hörde av min nagelterapeut, att hon gjorde det och tyckte den var bra.
    Kramar denna gråa måndag, Gerd

  9. Susie Bloom skriver:

    Såg några trailers för thrillern och tyckte att det inte bara att dom försökt spegla 50-talets stil utan att även spelet var föråldrat! Så jag har inte tittat….. 👿
    Att man rökte något vansinnigt på den tiden är dock helt rätt. Själv var jag storrökare men slutade tvärt när jag låg på sjukhus efter en hjärnoperation (aneorysm – bråck på ett kärl) och upptäckte att det luktade så illa av personalen när dom kom in efter sina rökpauser.
    På intensiven fick man inte heller någon chans att röka, inte heller på avdelningen efteråt – men det konstiga var att när jag förflyttades till Huddinge Sjukhus för rehabilitering i 2 månader så höll jag mig för mig själv. Gick inte ut i rökrummet ens…..
    Rolle som bara rökte 6 ciggisar i veckan(!), slutade då också tvärt och på den vägen är det. Har aldrig varit röksugen sen dess! 😉
    Själv kan jag t.o.m. sitta bredvid rökare utan att bli varken irriterad eller röksugen, medan Rolle blivit som alla andra f.d. rökare; Vansinnig motståndare! 🙄
    KRAM
    Susie

    • Ingrid skriver:

      Blir man sjuk och om det verkligen gäller livet är man nog motiverad nog för att kunna sluta röka.
      Visst är det enormt bra att vara rökfri och jag har inte heller varit röksugen sedan jag slutade och jag har aldrig tagit ett enda bloss.
      Kram

  10. Rigmor skriver:

    Ja som du säkert redan vet och lagt märke till, så är jag dålig på att följa serier, så Maria Lang har jag helt missat. Däremot har jag sett på FB att det är många som reagerat just på det här med rökningen. Man kan ju tycka att allt behöver de inte återge identiskt med tiden…Om man nu inte visste hur skadligt det var vid den tiden, ja men nu vet man och behöver väl kanske inte göra det mer romantiskt än vad det är…Sen att serien är dålig är synd, för jag tror att Maria Lang som författare är väldigt uppskattad. Och ja, visst har jag rökt själv, alldeles för mycket och alldeles för länge. Men när jag fick s.k. giftstruma och läkaren sa att det inte precis förbättrade min hälsa, ja då var valet rätt enkelt.
    Ha det så gott på ön!!
    Kram kram

    • Ingrid skriver:

      Jag läste ju Dagmar Langes deckare när jag var ung och jag tror att jag tyckte att de var spännande, men de är tydligen inte helt lämpade för filmatisering. Kanske att 50-talet ligger för nära i tiden?
      Kram

  11. Margaretha skriver:

    Åh, det där var på pricken som jag hade det också. Mamma, pappa och fem av oss syskon rökte. Överallt, alltid!! Så som du beskrev det, var det exakt!!
    Jag slutade 1982 på en nyårsafton. Jag la i smyg undan 12.50 (ett paket Prince) varje dag och när vi skulle hämta en hund i maj som vi hade beställt så hade jag hela summan!!! Jag rökte ett paket om dagen. Sen dess har jag aldrig rökt.
    Ja, inte tog man någon hänsyn, man rökte helt enkelt bara.
    Så himla skönt att det har blivit annat nu.
    Men i filmerna lever det kvar tyvärr … 🙁

    • Ingrid skriver:

      Visst är det enormt skönt att inte vara rökare längre och inget av våra barn röker, men däremot Evas man och söner. Fast de får gå ut, ingen rökning inne där inte.
      Kram

  12. Agneta skriver:

    Hej, Ingrid!
    Men visst var det som du skriver om rökningen, känner jag väl igen.
    Sjukdomen KOL är ju på tapeten numer och även de som har slutat röka för 30 år sedan kan drabbas på ålderns höst, enl. forskarna.
    Men det skulle vara intressant att även sätta ett kryss varje gång någon tar en drink i alla dessa serier…dom har nästan alltid ett glas i handen. Inte ett dugg bättre och att det dessutom görs förskönande reklam utan paus för alkohol på TV är inte roligt. Jodå, även Systembolaget gör reklam på både TV och i SR, för vin varje vecka! Ett ofog som ingår i Teveavgiften.. 🙁
    Förvånar mig att ingen reagerat mot detta. Alkohol är då inget att sukta efter och biverkningarna kommer nästan direkt och kan ge upphov till hemska händelser inom familjen, till skillnad från tobaken 🙁
    Som vanligt alltså, allt med måtta 😉

    Kram, Agneta

    • Ingrid skriver:

      Alkoholen drabbar familjen, visst gör den det, men den påverkar i alla fall inte luften och miljön för de som inte vill dricka.

      KOL kan man få genom egen rökning och passiv rökning. Vår rökande läkares hustru avled i lungcancer och hon hade aldrig tagit ett bloss i hela sitt liv (sa hon i alla fall) och vi har en fd granne vars hustru också varit rökfri i hela sitt liv, men ändå fått KOL genom att ha tvingats andas in röken från den övriga familjens missbruk.
      Kram, kram

  13. Kraft´n skriver:

    Har bara sett första filmen men tyckte också att det var ett sabla rökande hela tiden. Nog för att man/vi rökte från man vaknade i sängen, vid matbordet, inomhus och i bilen, men inte sååå mycket. Blev lite besviken på serien, tyckte inte jag kände igen Maria Langs böcker sen jag läste dem på sent femtiotal el. början på sextio. det blir väl kanske nåt tittande framöver ändå. Kram !

    • Ingrid skriver:

      Jag läste också böckerna på den tiden, men har inget större minne av dem. Nu ska det i alla fall bli spännande att se hur många cigaretter de tänder på söndag. 😉
      Kram

  14. Znogge skriver:

    Jag har inte sett något av programmen men väl läst hennes böcker som jag gillade då i alla fall. Kanske skulle jag inte uppskatta dem lika mycket nu för deckargenren har onekligen förändrats och utvecklats.

    Men det där med rökningen, det känner jag igen. Jag rökte själv en period men nu är det länge sedan jag slutade. Men när jag var liten rökte min mamma i bilen och jag vet hur mycket jag ogillade de. Skönt att det är andra tider numera!

    Kram

  15. Gittan skriver:

    Hej. Jag är ute på blogg promenad och stannade till hos dig, vilken fin blogg du har. Ja förr när jag var liten röktes det överallt som du säger i bilen, vid matbordet och var som. Jag kommer också i håg när min föräldrar hade fest så fanns det på borden så man har nog fått passiv rökning i sig under åren.
    Ha en skön kväll. Kram.

  16. Oldmolly skriver:

    Jo, precis så var det. Alla rökte – jämt. Det var inte farligt på den tiden, vet du väl ;-). Jag rökte också och större rökhatare får man nog leta efter – nu alltså.
    Jag slutade 1978. Bara så där, tyckte att jag alltid hade småont i halsen och luktade illa, men då var det sällan någon som talade om att det var farligt. Har aldrig tagit ett enda bloss sen dess. Tack o lov! Undrar om jag levt nu, om jag fortsatt då?

  17. Karin skriver:

    Har vuxit upp i en storrökande familj, där 2 personer har dött i hjärtinfarkt i unga år. Mitt val var enkelt, jag började aldrig röka. Nu tycker jag det luktar förfärligt, och flyttar mig lång bort från rökarna.
    Ha en fin vecka! 😀
    Kramar Karin

  18. Hillevi skriver:

    Jag bänkade mig med förväntan i söndags eftersom jag tyckte att avsnittet söndagen innan var rätt trevligt. Detta avsnitt var däremot dåligt och det eviga rökandet närmast parodiskt (och irriterande). Jag minns inte att jag tyckte att det luktade illa av pappas 40 John Silver utan filter om dagen + några pipor, varken inomhus, i bilen eller vid matbordet. Men nu, hu! 😯

    • Ingrid skriver:

      Man blir fort avvand och röklukten kan vara irriterande nu. När Åkes bror och svägerska som båda rökte var hemma hos oss och hälsade på ville vi vara lite storsinta och sa att de givetvis kunde röka inne om de ville. Och det ville de!
      Det var vidrigt att vakna på morgonen och känna den där röklukten i huset…..

  19. Kraka skriver:

    Jag tror faktiskt inte att Maria Langs deckare håller måttet vs kraven från ”modern man”. Vi är så tillvanda till en helt annan nivå idag. De är helt enkelt tidstypiska, trots nyinspelningar.
    Detta eviga rökande kan man ju störa sig på, men precis som du säger röktes det jämt och i alla sammanhang. Jag som dels har ett förflutet inom psykiatrin dels bodde många år med en man som rökte jämt, även i sovrummet, har varit så utsatt för passiv rökning att det kan vara en av orsakerna till mina dåliga lungor.
    Inom psykiatrin röktes det jämt. Det gick inte att ha ett patientsamtal utan att man kunde skära sig genom röken och alla sittronder (som är både många och länga inom psyk) var som att sitta i ett rökrum med minst 10 rökare omkring sig.
    Mina föräldrar hade ganska ofta gäster som rökte inomhus, trots att ingen rökte i mitt föräldrahem. Hemma hos mig råder numera, sedan många år, strikt rökförbud. Nu vill flera i min bostadsrättsförening förbjuda rökning både på balkongerna och på gården. Jag kommer att rösta emot och lägga en reservation om det går igenom. Jag vill inte tvingas ha rökande vänner inomhus. Men heller inte välja bort dem som gäster.

    Ha en fortsatt fin vecka!
    Kram

    • Ingrid skriver:

      Jag hör här också att det finns en del som irriterar sig på att det röks på balkongerna, men där tycker jag ändå att gränsen går. Ska inte folk få röka ute ens??
      Kram

  20. Dåligt var ordet, sa Bull. Men svårt att göra något bra med dessa förlagor. Dessvärre är det nog på det viset. Tycker ändå att det är miljöerna som varit behållningen. Rapace och Wahlgren ler så fånigt men det får väl lastas regissören, vem det nu är.
    Angående rökningen får man väl säga att utvecklingen gått framåt. I min ungdom rökte nästan alla. Nu känner jag nästan ingen.

  21. mien skriver:

    Jag har inte sett TV-serien men jag känner inte igen mig i rökandet. Mina föräldrar rökte inte. Min morfar rökte vid högtidliga tillfällen och då tyckte man det luktade så gott. ANNARS SNUSADE folk.

  22. Kicki skriver:

    Till skillnad mot dig ser jag gärna den serien. Jag läste ju alla Maria Langs böcker som jag hittade på biblioteket.
    Det är så mycket igenkännande i 50-60 talsmiljön, som man själv växte upp i. Att reta sig på deras rökande gör jag inte, det var ju precis så det var, som du också skriver.
    Jag började själv röka när jag var 13, slutade när jag gifte mig vid 18 års ålder.
    För att vara inspelade nu med duktiga skådespelare, så håller jag med om att dom gör det enkelt för sig, men även där tänker jag 50-60 tal och dom gamla Hillmanfilmerna (Mannekäng i rött och Ryttare i blått och allt vad dom hette). Så hela stilen är ju som om den vore inspelad då.
    Annat är det med Sandhamnserien, den ska ju föreställa nutid, så där accepterar jag inte att den är så dåligt spelad.
    Kram/Kicki

    • Ingrid skriver:

      Jag ser Maria Lang-filmerna, trots att jag inte tycker att de är något vidare. De gamla Hillmanfilmerna som var inspelade på 50-60 talet är av en helt annan kvalité och dem har jag sett repriser av flera gången.
      Vic Sunessons ”I dimma dold” fick jag gå och se tillsammans med pappa, trots att den var barnförbjuden och jag bara var 13 år. Vi fick smyga in efter att ljuset hade släckts och satt längst bak i biografen på vedlådan. Oj så spännande det var!
      Kram

  23. Bettan Hofgren skriver:

    Jag tycker att Maria Langfilmerna är skitbra förutom det eviga rökandet, till skillnad mot tex amerikanska triller som är för hårda och opersonliga.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *