Jodå, klockan sju i morse var jag på plats framför tv:n med min kaffekopp och lussekatt. Det var ett fint luciafirande tycker jag, men det var tur att det var några barn med, för annars hade det blivit alldeles för perfekt. Stjärngossarnas strutar prydda med glitter var jättefina, en fin version av Stilla Natt och O Helga Natt fick man också njuta av.

Jag satt och tänkte på
alla julpsalmer som bytt melodi sedan man var barn och lärde sig dem i söndagsskolan och i kyrkan. Jag minns att jag blev hemskt upprörd när jag inte kände igen melodin på Bereden väg och Det är en ros utsprungen. Nu är det självklart att de kan låta på flera olika sätt. Man vänjer sig vid det mesta!

Det finns massor av versioner av Santa Lucia på YouTube inspelade av olika tenorer. Här har jag hittat en som verkligen kan ösa på. Mario Lanza tar i så näsvingarna fladdrar. Tala om smörsång!

Mario Lanza var min stora favorit när jag var i femtonårsåldern och jag såg hans filmer om och om igen. Gick det någon film med honom på bio i Visby det år jag var inackorderad där, gick hela veckopengen till biobiljetter och när veckopengarna var slut lånade jag mig fram. Han blev tyvärr inte så gammal, så det var tur att jag passade på. Han var bara 38 år när han dog i en hjärtattack efter ett liv fyllt av olika sorters missbruk.

Solen har tittat fram här i dag och nu ska jag gå och ta mig en promenad ner till Kupan. Jag fick aldrig klart för mig om det skulle vara något Luciafirande där i dag, så det är bäst att titta efter så man inte missar någonting.

Glad Lucia!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...