Gunatt, gunatt ti läitn u stäur kring haile oe land
Dagen jär yvar u nå gar vörr ti dråimars land
Gunatt siv gutt u tack för idag ti di läile vän
jag ynskar at täidn gar fort ti vör möts um igen
För imårgå jär en nöiar dag u ja undrar va han kan gi
Ska de bläi en fäinar dag? De jär ingen sum kan se
Täidn gar fort sum han alltut gär när de gaar imot kväld
Klucku jär slagi u nå rännar ja haim ti mi själv
För imårgå jär en nöiar dag u ja undrar va han kan gi
Ska de bläi en fäinar dag? De jär ingen sum kan se
Men däu kan möit han me ypen famn
Patrask – Gunatt Siv Gutt 2010
Så sorgligt, denna vackra duktiga flicka, så ung. Frid över hennes minne och sov så gott ♥
Ja, nu har hon fått frid, för hennes liv har varit väldigt turbulent. Förhållandet med Örjan Ramberg var nog det som knäckte henne, om inte psykiskt så fysiskt.
Kram
Ett rörande fint farväl Ingrid.
Tack!
Så vackert. Så sorgligt. Så ung.
Det var inte svårt att förstå när man hörde orden – svårare att läsa dem.
Kram, Monica
Det är en vacker och tänkvärd text och inte så svår att förstå trots gutamålet.
Kram
Det var tråkigt att höra. Tycker att så många unga artister lämnat den senaste tiden… Sorgligt.
Kram
Mycket sorgligt är det, att unga begåvade artister går bort. Kram
Så sorgligt, men en sån vacker dikt -s om jag förstod trots att jag inte kan gutamål!
KRAM
Susie
Det är en sorgens dag.Josefin så duktig och så mycke kvar att göra finns inte kvar bland oss längre. Man kommer att minnas henne med glädje.
Stackars stackars Marie,Doris och alla nära och kära.
Kram
Jag är så glad och tacksam att jag fick se Systrarna Sisters, för den lämnade ett outplånligt intryck hos mig.
Kram
Visste på ett ungefär vem hon var – men alltid lika sorgligt då någon går bort, ung eller gammal. Och det där med gutemålet var fint.
Hon dog så helt oväntat. Visst var hon sjuk och hon hade just gjort en höftoperation, men ingen anade att det stod så illa till. Hon ar ute och gick med hunden tillsammans med sin syster och när de kom in igen gick hon och lade sig för att vila ett tag, somnade och sen vaknade hon inte mer.
Så fruktansvärt tråkigt…….och ett så vackert avsked du har lagt in, Ingrid!
Kram från Kerstin
Tack Kerstin!