Snökanonen, som man hotade med igår, blev det inte så mycket av med, för det har bara kommit ett tunt snölager och på gräsmattorna sticker grässtråna ännu upp, men på vägarna här i området är det väldigt halt. Det upptäckte jag när jag gick iväg till soprummet i förmiddags. Jag fick hålla mig på gräsmattskanten och smyga tätt intill husväggarna där det ännu var barmark. Man vill ju inte halka omkull! Senare körde en vaktmästare och sandade, så nu ska det förhoppningsvis vara lättare att ta sig fram.

Meteorologerna varnar dock för en ny snökanon idag, men än så länge är vi förskonade, för det yr bara lite lätt.

Maken vankar fram och tillbaka och vet inte riktigt vad han ska ta sig för. Att gå ut och promenera är inte att tänka på och inte är det någon fotboll på TV. Det är tur att han har DN att ta till.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Jag har börjat läsa en bok av Inger Frimansson – Råttfångerskan. Den är ett ruskigt kidnappningsdrama med en kvinnlig huvudperson och hennes offer i centrum. En riktig rysare även för den som inte har råttfobi.

Jag läser och ryser och tänker på storråttorna som bodde i hönshuset. Vi la ut gift för att bli av med dem och ibland kunde det ligga någon sån där äcklig råtta död i ett värprede, när man skulle plocka ägg. Jag vågade aldrig lita på att den var död förrän den legat där något dygn utan att ha rört på sig.

En storråtta hade vi under fågelbordet för några år sedan. Katterna satt och tittade på den, följde efter den när den gav sig iväg över trädgårdslandet, men gick inte till angrepp mot den. De vågade väl helt enkelt inte, för storråttorna kan vara nog så aggressiva. Det slutade med att Åke fick ta till bössan och skjuta den.

Ha en trevlig lördag!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...