Börje Salming var intressant att lyssna på och han varvade berättelser från sin barndom och uppväxt i Norrland och sitt liv som framgångsrik ishockeyspelare. Han är av samesläkt och hans pappa tog namnet Salming efter byn Salmi.
Musiken han spelade passade mig alldeles perfekt, idel ädel örongodis, varenda låt var njutbar.
När han berättade om hur det gick till i NHL på den tiden känns det som rena undret att man kan stå ut med så mycket som han och de andra spelarna gjorde. En gång måste han sys med 300 stygn – ärret gick över hela ansiktet…från pannan, förbi ögat och näsan ner till höger mungipa och det var ständiga slagsmål. Klubbarna hade speciella spelare som bara var med för att slåss. En gång, i Detroit, så slogs de i vad som Börje tyckte kändes som 2 timmar. De slutade inte förrän polisen kom in på isen.
Mina tankar gled dock iväg då och då till min egen tuffing. Åke var en duktig hockeyspelare och han spelade också back, precis som Börje Salming. Det är Åke i mitten och några skydd brydde han sig inte om på den tiden och inte ens en hjälm, men han klarade sig bra ändå. Nu var det här ju inte NHL utan bara KIK, men senare blev han lite mera rädd om sig och hjälm blev med tiden obligatorisk.
Runt rinken stod åskådarna och hejade på och bland dem fanns också vi, jag och mina systrar tillsammans med mamma och pappa. Ishockeplanen fick spelarna själv spola för att få is, för det fanns minsann ingen konstfrusen bana i Klintehamn, så när det spelades ishockey var det alltid kallt. Pappa brukade lägga tidningspapper i botten på våra pjäxor för att vi skulle hålla oss varma om fötterna. Inte kunde jag då ana att jag skulle bli gift med den där hockeyspelaren.
Så det kan bli!
Ser att jag missat ”sommar” idag. Var ute på havet med vår båt
vid den tiden för att få lite svalka. Får lyssna på SR play eller vad det heter.
Men det där med slagsmålen på plan – vad har det med idrott att göra?
Tur att tiderna är annorlunda nu….
Det är verkligen tur att man lyckats stävja det där ofoget, men det förekommer ändå en hel del fula trix både i hockey och fotboll.
Kram
Ja, som det kan bli och tänk vilken skillnad det är numera för idrottare. På gott och på ont skulle jag vilja säga!
Kram
Visst är det stor skillnad idag och det är tur att man blivit mer medveten om säkerheten. Så som Åke och hans kompisar for fram var det rena turen att det inte hände några allvarliga incidenter.
Kram
Det låter som en sommarpratare i min smak. Tack för tipset, kan ju lyssna ikväll eller också på SR. Har läst tidigare inlägg av dig och det är mycket kalas. Min bästa väninna som blev änka för 7 månader sedan har också förmånen att bo kvar i sin hemstad och har inte behövt flytta. Bra att ha vänner och släkt nära då man mist sin livspartner. Ha det gott i veckan! 8) ? Kram
Så är det Ulla, jag är väldigt tacksam över att jag har så många runt mig.
Kram
Oj, vad fartig och tuff han ser ut !
Vi tyckte också om Salming, och bra musik hade han valt.
Det var knastertorrt i skogen men vi fick ändå ihop till en liten toast, tänkte ta ett kort men slukade premiärkantarellerna alldeles för fort !
Och nu är det äntligen final haleluja…..!
Grattis till den svampmackan. Själv slukade jag den sista kycklingen och riset, så nu är det tomt i kylskåpet.
Hur träffades ni sen? Började du med åka skridsko? Kram
Vi träffades inte förrän många år senare. Åke var ju 13 år äldre än jag, så när jag var i 10-12 års åldern kunde jag ju inte ana att det skulle bli vi två. 😉
Kram
Hade också tidningpapper i stövlarna när jag var på hockey i Hemse och iblan skickade mamma med varm saft i termos. Men en gång var det varm glögg misstag förstås 🙂
Vi hade kloka föräldrar Elisabet och det där misstaget med glöggen var väl bara trevlig. 😉
Frös gjorde jag iaf inte 😀
Jag missade lite av Börje Salmings sommar, men det jag hörde var hur bra som helst. Jag tror inte alla begrep hur stor han var och vilken otrolig ishockeyspelare under hela karriären.
Håller med dig om att musiken var toppen. Idag måndag kan jag också instämma med dig om dagens värd. KRAM
Nog är det härligt med medhåll. 😉
Kram