Steglitsan – Sommar med Bea Uusma

Det blev åska och regn igår kväll och precis som SMHI förutspått har regnet följts av en riktigt varm söndag. Det är sommarens hittills varmaste dag skulle jag vilja påstå. På förmiddagen satt jag ute i skuggan på framsidan och läste. Där var det väldigt behagligt, även om termometern stod på 28°, för det fläktar rätt mycket.

Jag läser Steglitsan av Donna Tartt, en roman på nästan 800 sidor. Den är mycket bra och jag har kommit en bra bit in i den och är övertygad om att jag kommer att läsa den till slut. Jag måste ju få reda på hur det går för Theo!

En ung pojke i New York City, Theo Decker, överlever mirakulöst en olycka som tar hans mammas liv. Ensam och sviken av sin pappa flyttar han in hos en väns familj, inom sig kämpar han med att finna en mening i sitt nya liv. Under åren som följer blir han uppslukad av en av de få saker som påminner honom om hans mamma: en liten, mystiskt fascinerande målning. En målning som till slut drar in Theo i konstens kriminella baksida.

Jag har inte läst något av Donna Tartt förut och hon har visst bara skrivit två böcker tidigare, 1992 Den hemliga historien och 2002 Den lilla vännen. Hennes romaner är helt klart ett utmärkt alternativ när man känner sig mätt på deckare.

Efter lunch fällde jag upp parasollet och la mig i solstolen för att lyssna på Sommar i P1. I solen orkade jag inte ligga, för nu var det 32° i skuggan och det räcker mer än väl.

Dagens värd var Bea Uusma och hennes ämne passade verkligen alldeles utmärkt i värmen.

Hon inledde med att berätta om när hon stod med bara fötter i -15° på isen på Arktis och hoppade ner i en vak där vattnet var -1,8°.

Ämnet, som hon är fullständigt besatt av, är Andrées Nordpolsexpedition och vad som hände de tre svenskar som 1897 försökte passera Nordpolen i en vätgasballong. Expeditionen misslyckades fatalt och de tre männen dog på Vitön. Hon har inte skytt några medel för att försöka ta reda på vad som hände och hennes historia om hur hon gått tillväga för att slutligen själv kunna göra en Nordpolsexpedion var väldigt intressant att få ta del av. Hon började till och med läsa till läkare, 35 år gammal, för att kunna forska om vad som kan ha hänt de tre männen, som så oförklarligt dog där på Vitön. De hade alla förutsättningar för att kunna övervintra, men ändå gick det så illa.

Varför hon hoppade ner i isvaken? För att kunna föreställa sig vad de tre expeditionsmedlemmarna gick igenom när det försökte ta sig genom packisen.
Tala om att vara besatt!

Musiken var omväxlande och dessutom fick man höra världens mest ensamma val sjunga. Det var inte illa!

Trevlig fortsättning på söndagen!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Böcker, Radioprogram, Väder och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

19 kommentarer till Steglitsan – Sommar med Bea Uusma

  1. Elisabet skriver:

    Det slutade här med att vi köpte och laddade ner boken på våra paddor. Musiken var väl inte riktigt i vår smak men hon är en fasinerande kvinna.

  2. GeddFish skriver:

    Jag vet inte vad det är med mig, men just nu har jag svårt för böcker, jag tappar sugen helt enkelt. Det kommer väl, om jag hittar den som tar tag i mig.
    Och alltid glömmer jag sommarpratarna. Denna kvinna skulle jag kunnat tänka mig att lyssna på och det kan jag ju i efterhand också.
    Kram, Gerd

  3. Vonna skriver:

    Vågar nästan inte klaga på denna värme för jag vet ju att du trivs som bäst då

  4. Hillevi skriver:

    ”Steglitsan” var en av årets bokhöjdpunkter för mig. Hennes ”Den hemliga historien” också. Mittenboken har jag kvar, vill inte läsa dem så tätt inpå. Hade jag vetat om dagens sommarpratare skulle det nog känts väldigt svalkande i dagens 30° drypande men solig regnskogsdjungel. 🙂

  5. Har fortfarande inte lyssnat på en enda sommarpratare, men så är jag ju en riktig pratkvarn själv….. 🙄 Nej, det enda jag roar mig med just nu det är att läsa och bada samt knäppa på datorn (alla tre sakerna nått som jag aldrig tröttnar på) så jag har fullt upp! 😆
    KRAM
    Susie

  6. Oldmolly skriver:

    Säger du det. Jag får nog söka på radions play-sida efter det programmet. Jag finner det också väldigt facinerade och märkligt, att de tre männen gjorde den där ödesdigra färden mot Nordpolen.
    Och valsång! När min son var liten, tog jag honom till naturhistoriska museet i Stockholm och tittade på valskelett. Då fick han också höra valsång. Han var väldigt tagen av den sorgsna sången, som låter som om valen är så ohyggligt ensam.

    • Ingrid skriver:

      Den här valsången vi fick höra kommer från det som kallas världens mest ensamma val. Den sjunger i en annan tonart än andra valar och kan troligen inte höras av de andra. Den är alltså dömd till att leva ensam….

  7. Birgitta skriver:

    I våras läste jag Donna Tartts ”Den hemliga historien”. Den var bra, mkt läsvärd. Tänkte köpa samma som du nu läst, men enligt bokhandlerskan jag pratade med så var den inte lika bra som Den hemliga historien. Så jag skippade. Men läser dina sammanfattningar här:).

    Jag har inte lyssnat på en enda sommarpratare. Inte en enda. Kl 13.00 på dagarna har jag helt enkelt inte tid eller möjlighet när jag har semester. Kunde ju i och för sig lyssnat första veckan jag var ledig men är osäker på var kanalerna ligger på min radio. Så jag hoppade över:).

  8. Ulla Anderstedt skriver:

    Hej Ingrid! Ska försöka plita ned några rader, alldeles för varmt att sova i alla fall. Har inte suttit i solen på länge, skuggan är mitt val. Sommarvärdarna i P1 antingen kan jag lyssna via datorn eller via telefonen. Bea Uusma verkar vara en intressant person. Steglitsan. Nu är jag på s 320, men var trögstartad,lade den åt sidan och läste 2-3 andra böcker, men sedan kom jag igång. Så här skrev jag om Steglitsan på min blogg: http://kajsastina.blogspot.se/2014/07/steglitsan-ligger-halvlast-i-bokhogen.html.
    Jag är skeptisk till böcker som är på 800 sidor, men jag får se då jag läst klart vad det blir för betyg. Idag åska och regn, men nu 30 gr igen!! Reser bort en vecka från onsdag och i Värmland finns inte tillgång till Internet. Ha det gott! kram

    • Ingrid skriver:

      Jag är nu på sidan 329 och ännu har jag inte tröttnat! Det tar lite tid att läsa den här boken, för hon skriver ju väldigt detaljerat och för att man ska få någon glädje av det vackra språket måste man läsa allt. Det går inte att skumma sidorna bara för att komma vidare i handlingen.
      Ha det så gott i Värmland!
      Kram, Ingrid

  9. Ulla Anderstedt skriver:

    Jag tror du missförstod min kommentar. Jag lade boken åt sidan i tre veckor. Har alltid 3-4 böcker på gång och anpassar efter humöret. Här skummas ingenting. Jag själv hoppas på vanligt sommarväder i Värmland. Men innan dess ska jag vara i Västerås. Hoppas att röken från Sala inte når dit. Lev väl på det vackra Gotland. kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *