Stora Karlsö sommaren 1959

I kväll sänds ”Mitt i naturen” som vanligt på SVT1 kl 20.00, men det som är lite speciellt med kvällens inslag är att programmet är inspelat på Stora Karlsö. Lilla och Stora Karlsö ligger utanför Ekstakusten på Gotlands västra kust. Till Lilla Karlsö kan man åka från Djupvik i Eksta och till Storön, som vi kallar den får man åka från Klintehamn.

För en tid sedan skrev jag om när jag jobbade på Pensionat Sjövik i Västergarn och min bana i restaurangbranschen slutade inte där. När jag hade slutat realskolan och jobbat ett år som hembiträde, ville jag hitta någonting annat att göra och gick till arbetsförmedlingen i Klintehamn och där fick jag tips om, att restaurangen på Stora Karlsö sökte personal. Det lät ju jättespännande, för på Karlsö hade jag varit många gånger och var väldigt förtjust i ön.

Det var tidigt på våren 1959 och efter kontakt med Ingrid Berg, som drev restaurangen på Karlsöklubbens uppdrag, blev jag anställd och den 10 maj åkte jag iväg med Karlsökuttern. Det var inte den snabba fina båt som finns idag, utan med den här tog överfarten 80 minuter och jag tyckte inte alls om att åka båt, för jag blev väldigt lätt sjösjuk.

Det var inte bara jag som var anställd på restaurangen, utan vi var tre stycken som jobbade med servering och städning, en kokerska och så Ingrid Berg själv förstås. Vi bodde i en länga precis intill restaurangen. Men det var inte bara vi på ön. Fyren var bemannad och där bodde fyrvaktmästaren med sin familj, fru och två barn och ett fyrvaktarbiträde. Nere i Hien bodde ett antal guider och den man som fungerade som vakt för Stora Karlsö.

Periodvis var det gäster som övernattade också. På den tiden fick bara aktieägare och forskare, ornitologer och biologer t e x bo på ön och det fanns inte så många bäddar heller. Idag är det helt andra förhållanden.


I det här huset, som byggdes 1889 för att för att aktieägarna skulle ha en samlingssal och matsal i samband med jakter, bodde gästerna på övre våningen.

På nedre våningen var det ett museum med uppstoppade fåglar och äggsamlingar. När jag var barn bodde vi ofta här på midsomrarna. Pappa var den lycklige ägaren till en Karlsöaktie, därför kunde vi få göra det, så i den här trappan har jag sprungit många gånger.




När Karlöskuttern och de andra småbåtarna som forslat ut turister lämnat ön på kvällen var det alltså ingalunda folktomt, utan det var fullt av folk att umgås med om man ville och ville man vara för sig själv, gick det ju också bra. Att kunna gå runt på ön på kvällarna eller kanske ännu hellre tidigt på morgnarna var helt fantastiskt. Vi hade jätteroligt tillsammans allihop, jobbet tog ju mycket tid, men när vi var lediga spelade vi ofta kort och vår chef var en hejare på att blanda till whisky sours.


Fågelberget med sillgrisslor

Vi pilkade torsk ibland på kvällarna också. Stora, fina, svarta och alldeles släta torskar, skinnet såg nästan ut som siden. De kallas palltorsk för att de håller till nära kusten intill pallarna, (pallkanten, en brant stupande undervattensklint) och det var bara att ta roddbåten och ut och pilka upp så mycket som behövdes till lunchen dagen efter.

Våren 1959 var en kall och väldigt torr vår och på Karlsö märktes det verkligen. Inte fanns där så mycket växtlighet då som det gör idag, men det var faktiskt träd som inte slog ut det året. Den kalla våren gick sedan över i en varm och torr sommar och allt blev brunt och uppbränt, det fanns inte ett grönt strå nästan.


Lilla Karlsö

I maj och början av juni kom det många skolklasser på besök och då gällde det att ladda upp med smörgåsar och choklad när de stackars frusna barnen raglade i land efter den vådliga båtfärden. Längre fram på sommaren kom den vanliga turistströmmen och de skulle serveras lunch och kaffe, dessutom hade de gäster som bodde på ön helpension, så vi hade verkligen fullt upp. Torkan gjorde att vattenkällan på ön sinade och vi fick vatten i 50-litersspann från mejeriet i Klintehamn till matlagningen. Det mesta var ganska provisoriskt.

Vi hade en restauranggris, en liten nasse som gick löst ute runt husen och ibland gav sig ut och simmade. Alla gånger fattade den inte att man inte kan simma rakt ut och inte tänka sig hur man ska ta sig i land. Då fick vi ta roddbåten och ut och rädda den där den låg i vattnet och skrek på hjälp.

Kokerskan var lätt alkoholiserad och när det var som stressigast och mest att göra var hon ju tvungen att stärka sig, vilket fick till följd att Ingrid Berg och vi andra fick försöka rycka in och rädda situationen, ja gästerna fick också hjälpa till ibland. På midsommarafton hade kokerskan stärkt sig så ordentligt så att hon blev sängliggande och då fick vi hjälp i köket av Nils Linnmans fru. De bodde på ön över helgen för att göra ett reportage för Sveriges Radio. Kokerskan var dock väldigt duktig när hon var nykter och ibland gick hon ut på ön och plockad måsägg, som hon gjorde pannkaka på, tunnpannkakor med brynta fläsktärningar i. Det var rent gudomligt gott och då var alla från fyren medbjudna också.

Hon var en härlig prick den där kokerskan. Det var hon som sa, att hon inte kunde begripa varför vi höll på och tvättade trosor och underkläder hela tiden. Hon hängde ut sina stora, skära, flossade på enebuskarna om nätterna och sen var de fräscha och fina på morgonen.

Ja, det var en underbar och händelserik sommar. Jag var inte i land så ofta, för jag gillade ju inte den där båtturen, men jag måste ju hem och träffa Åke, för vi var tillsammans redan då. Och ibland kom han ut och hälsade på. En gång skulle vi ha fest och då kunde han inte komma ut, för han hade någon viktig fotbollsmatch.

Jag var ledsen förstås, men det var ju ingenting att göra något åt. När fotbollsmatchen var slut överraskade lagledaren Åke med att ta honom till hamnen, där en av fiskebåtarna väntad på att få köra ut honom till Karlsö. Gissa om jag var glad när båten med min älskling tuffade in mot bryggan i Norderhamn.

Men sommaren tog slut och jag måste sluta lite tidigare än tänkt, för i augusti började skolan för mig igen. Jag hade kommit in på den första ettåriga kontorskursen som ordnades i Klintehamn och därmed slutade min karriär i restaurangbranschen.

Mitt nästa besök på Stora Karlsö var på vår bröllopsresa 1961.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Natur, Nostalgi och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

16 kommentarer till Stora Karlsö sommaren 1959

  1. Znogge skriver:

    Vilken trevlig läsning här idag. Trappan är helt underbar! Tänk att få springa i den som barn. Spännande bara att titta på den!

    Kram

  2. Åsa! skriver:

    Så roligt att läsa Ingrid! Denna Ingrid Berg är väl inte samma Ingrid Berg som idag bor i Vänge, eller?

    Och du, din header på Varvet, så fin!

    • Ingrid skriver:

      Nej, den här Ingrid Berg kom från Ljugarn och hon tog så tragiskt livet av sig några år in på 60-talet efter att ha lyckats tömma Karlsöklubbens hela spritförråd. Det blev uppenbarligen för många whisky sours.

      Bilden i headern är tagen en solig och sen novembereftermiddag för ett par år sedan. Så roligt att du gillar den 🙂

  3. Ailas skriver:

    Härlig läsning, Ingrid… Tack så jättemycket för att du tog dig tid att berätta om trapporna, grisen och kokerskan, plus allt det andra! Det kändes nästan som om jag var med på ön, någonstans…

    Det känns också mer och mer att jag faktiskt någon gång måste se Gotland. Har en stor brist i min ”bildning” där. Har sagt det tidigare att jag skulle vilja se många av de fina kyrkorna, men även öarna vore spännande. Sillgrisslorna intresserar mig också… de sägs ju kasta sina ungar rakt ner utför stupet, när det så att säga är dags att simma och flyga. Sillgrisslekolonierna får mig att tänka på lunnefåglarna på Färöarna, vilket ju också var en fantastisk upplevelse!

    Hoppas att du får en trevlig dag!
    Kram

    • Ingrid skriver:

      Så roligt att du gillade min berättelse. Det är klart att du ska åka till Gotland!
      När jag var barn såg vi lunnefåglar på Storön. Man säger att de inte ska finnas eller har funnits där, men vi har sett dem! De bodde i en klippskreva och vi var och tittade på dem flera gånger. Helt otroligt fina var de.

  4. Pia skriver:

    Jätterolig läsning Och fina bilder Kan riktigt se grisen framför mig när den inte orkade simma iland Otroligt att den klarade sig

  5. Elisabeth skriver:

    Så trevligt du skriver! Kul att få med lite av historiens vingslag, om än inte så många år bak i tiden.

  6. Hejsan Ingrid !
    Det var en underbar berättelse, också spännande.Då har vi lite gemensamt med restaurangrörelsen.Hon kokerskan var en härlig människa, mycket alkoholism inom hotell&Restaurangyrken.Jag tyckte också att jag såg grisen simma därute, som i Emil i Lönneberga.Vilka härliga minnen.
    Sommaren -59 vem minns inte den, jag svimma i Parlamentet i London. Din trappa påminde mig om Knaust.Du borde skriva ut det på papper, för tänk om de som styr datorn tar bort allt det fina Du skrivit ner.

    Förresten det Gotländska ordstävet skrev jag av.Jag är dålig på dialekter, så jag tror inte det fastnar något.Småländskan bryter igenom för mycket.

    Jag tror alla gillar att läsa det Du skriver, för som fler så kan man leva sig i det.

    Jag vill också se Lunnefåglarna, som är så gulliga.

    Kram Majsan

  7. Ia skriver:

    Oj, vilken spännade historia!!!
    Måste ha varit en riktigt spännande sommar! Minns den enda gång jag var ut till St Karlsö att det blåste nåt så förskräckligt så jag satt och hängde över relingen hela vägen och det kändes som att det tog en evighet, det var nog våren 1980 vill jag minnas!!!

    Visst finns det ett vandrarhem därute nu?? Äh…måste nog titta på programmet så får jag svaren 😛

  8. Doris skriver:

    Jättetrevligt att läsa om din tid på Karlsö, tack för att dela med dig !
    Önskar dig en skön helg !
    Kram

  9. Tack för länk, helt underbar läsning!=))

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *