Bläddrar bland inlägg etiketterade internationella kvinnodagen

8 mars – Internationella Kvinnodagen en dag vi inte firar, utan uppmärksammar! I år kanske mer än någonsin efter #metoo kampanjen, som verkligen satt kvinnofrågorna i fokus. Sverige är kanske ett av världens mest jämställda länder, men ännu är inte målet nått. Det vill nog till att kampen för ett jämställt och rättvist samhälle sett ur kvinnoperspektiv förs alla dagar på året och inte bara den 8 mars.

Nu har vårkänslorna brutit ut och igår var jag och köpte mig en säck krukväxtjord och i dag har jag planterat om alla krukväxterna och tagit fram pelargoniorna som stått i förrådet under vintern. Jag brukar annars göra det i början av februari, men då var jag ju borta. De såg lite torrare och ledsnare ut än vanligt och några fick jag kasta för de hade inte ett livstecken, men de fem äldsta blev kvar i alla fall. Dem har jag haft sedan jag flyttade hit till Odvalds.

Undrar om det hopp för de här pinnarna?

Det är annars en grå och trist dag och i natt har det kommit rätt mycket snö, så jag fick anledning att ta fram snöskyffeln i morse och skotta rent på uppfarten, men nu är det blidväder i alla fall, så det töar och droppar och snön som låg på buskar och träd när jag tittade ut vid halvåttatiden är försvunnen.

Jag höll till i köket med min omplantering och där såg ut som ett bombnedslag innan jag var färdig, men efter sanering går det att vistas där igen. Nu har jag fullt i alla fönster (jag har ju inte så många), för jag slaktade julgruppen också och från den blev det tre växter, som jag planterade i krukor. Det ena är en rums-en, så den ska ut så småningom, men den får stå inne och växa till sig tills det blir varmare.

Trevlig torsdag!

Lite vårblommor passar bra idag på Kvinnfålkis dag tycker jag.
De här fina primulorna hittade jag utanför Irisdals blomsterhandel igår.

Internationella kvinnodagen bör bli kvinnfålkis dag på gutamål. Kvinnfålksmänske kan man också säga, och då hörs det ju att kvinnor är både folk och människor.

Att kvinnor är både folk och människor är inte helt självklart överallt i världen och det är mycket som är ojämlikt i Sverige också, även om vi väl lyckats höja kvinnans status en hel del. Undrar om vi nånsin får uppleva ”Lika lön för lika arbete”?

Våren förresten, det går lite trögt för den. -9° i natt och -3° nu när solen ändå varit uppe en stund och kallt ska det fortsätta att vara hela helgen och troligen nästa vecka också. Snöbyar är inte heller helt uteslutet. Jag gick nog händelserna i förväg igår när jag plockade undan snöskopa och kvast och satte in dem i förrådet. Ja, ja – de går ju att plocka fram igen.

Ha en fin fredag!

Kvinnfålkis dag

44 kommentarer

I dag är det Internationella kvinnodagen, som den 8 mars varje år uppmärksammar ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen.

Det första självständiga nationen i världen att införa kvinnlig rösträtt på nationell nivå var Nya Zeeland, som införde kvinnlig rösträtt 1893. Det kan jämföras med Saudiarabien där kvinnorna får rösta för första gången vid valet 2015.

Jag tycker att det gotländska namnet på den här dagen, Kvinnfålkis dag är väldigt bra, för det innebär ju att vi kvinnor är folk/människor vi också, inte bara några obetydliga bihang i männens värd.

Här är ett kollage med några av släktens kvinnor från olika generationer. Det har varit med tidigare i min förra blogg, Livet på Stentugu och året var 2007 och då skrev jag såhär:

Farmor Ebba (nr 1 i övre raden) till exempel, farfar hade järnaffär i Klintehamn och han dog tidigt och lämnade farmor ensam med 5 pojkar. Trots de svårigheter hon måste ha mött, drev farmor järnaffären vidare och fick titeln järnhandelsidkerska.

Mamma Runa (nr 1 i nedre raden med mig i famnen) blev änka bara 44 år gammal och fick ensam ta hand om oss 3 flickor när vi var 13, 15 och 17 år gamla. Hon hade varit hemmafru i alla år och fick, när pappa dog, jobb på ålderdomshemmet i Klintehamn för att kunna försörja oss. Vi gick ännu i skolan, jag på läroverket i Visby, och hur hon lyckades få lön och krafter att räcka till, det kan man fråga sig idag.

Svärmor Rut (nr 5 i nedre raden) utvandrade från Värmland till Amerika som tonåring och där träffade hon sin Adolf, min svärfar. När jag hörde henne berätta om sitt liv och allt slit hon haft här på gården insåg jag vilken oerhört stark människa hon måste ha varit.

De var starka kvinnor alla tre, väl värda att uppmärksamma den här dagen. Vi kvinnor i senare generationer kämpar på vi också och det är bara att hoppas att kvinnor världen över kommer att få det bättre och bättre.

Nu ska det här kvinnfålket fixa till lite lunch och sen ska jag ge mig iväg ut i snålblåsten, om jag inte sätter mig och läser den nya boken av Arnaldur Indridason förstås ;)