Igår kväll blev det ingen valborgsmässoeld för min del. Jag tyckte att det blåste för mycket, men vid 21-tiden gick jag ut för att se om det eldades på Klinteberget. Odvalds ligger precis nedanför berget, så jag tyckte att man borde se elden härifrån. Programmet för Valborgsmässoafton var att kvällen skulle börja med samling i kyrkan kl 20.00 och där skulle man sjunga vårens sånger och efteråt gå med tända facklor upp på berget för Valborgsmässofirande.
Jag kunde inte se någon eld alls och när jag stod där och spanade kom en av grannarna också ut för att titta efter elden, men vi kunde konstatera att maieldn uppenbarligen blivit inställd. Representanter för brandkåren hade under eftermiddagen gått ut med varningar i radion, där de avrådde från eldning på grund av den hårda blåsten, så man hade väl varit klok och lyssnat på dem.
Men det blev en trevlig kväll för min del ändå, för jag blev inbjuden till min granne på kaffe och tårta och det var minst lika bra som att stå på Klinteberget och frysa i snålblåsten.
Idag tog jag mig en promenad upp på berget. Att kalla det för bergsbestigning är väl kanske att ta i, för berget är bara 52 m öh och cirka 30 m över den omgivande bygden. Men lite pustfull var jag allt när jag tagit mig upp för stigen och de tre trapporna till platån. Där kunde jag konstatera att rishögen ligger kvar, så våra iakttagelser från kvällen var helt korrekta.
Det var enormt vackert på berget och blåsipporna är verkligen i fullt flor just nu. Jag kan verkligen rekommendera ett besök där om man vill få frossa i blåsippor.
Ha en fin första maj!
1854 kom godsägaren Hellmuth Wöhler inflyttande från Rügen till Klintebys och han blev initiativtagare till planteringarna på det då helt kala Klinteberget. Idag är det en grönskande idyll, men på den tiden var det helt kalt, hårt betat och skogen nedhuggen, där fanns öppna stenbrott och en kalkugn. 
Solen steg upp över taket på huset i öster och lyste som en stor strålkastare rakt in i vardagsrummet i morse. Det gick inte att se på den, för då blev man fullkomligt bländad. 
Jag gick Vallekvior och det är svårt att tänka sig att där den här väten ligger nu, precis vid Vallegårdarna, kommer det att vara fullt av blåsippor, vitsippor och andra blommor om bara några månader.
Stora, grönskande tjocka syrénknoppar lovar också att det snart är dags igen för blomstring.
När jag passerat Bönders gick jag upp på Klinteberget. Egentligen är det väl att ta i att kalla det för bergsbestigning, men jag blev allt lite pustfull innan jag var uppe på platån. Konditionen är nog inte så bra som jag inbillar mig. 
Inte för att man ser så mycket av samhället, men jag måste ju få till ett bevis på att jag var ändå uppe på berget och inte bara smög längs kanten. Sen tog jag trappan ner…
…och fortsatte längs landsvägen fram till Klinte kyrka och kyrkogården. Där gick jag in för att se till mammas o pappas grav och när jag passerade en annan grav på väg dit fick jag se den här lilla blomman. Nog är primulan helt fantastisk, som blommar så fort snön försvunnit.
Idag är det dragningsdags för att utse vinnaren av presentkortet på Adlibris och den här gången kunde jag ju inte få någon hjälp av Åke med dragningen, men Gaetano bistod mig genom att välja ut en av de som kommenterat i 
Med den här bilden av Åke vid brasan på Warfsholmen förra året, vill jag önska alla en riktigt trevlig Valborgsmässohelg och Första Maj.
Här är en bild från platån på Klinteberget. Nu är det så tillvuxet på bergssidorna, så man kan inte se hur brant det är, men det är ett högt stup just här och man går fram väldigt försiktigt till kanten av det när man ska titta ner, för här har hänt en dödsolycka.
