Bläddrar bland inlägg etiketterade Petesgården

Petesgården

8 kommentarer

I dag tog jag mig själv på orden och bestämde mig för att ta en biltur och mitt mål var Petesgården i Hablingbo. Där har jag inte varit på många år, men nu hade jag ett ärende. Jag hade, via en kommentar i bloggen, fått en propå från de som arrenderar Petes nu:

Hej Ingrid. Tomas här som arrenderar Petesgården och guidar om Ada och hennes fantastiska gärning. Den boken du talar om som Victor skrivit på. Det vore fantastiskt att få se den. Tänk om den var möjlig att visa i samband med guidningen? Hör gärna av dig eller kom förbi. Med vänlig hälsning, Tomas Petesgården

Så när frukosten var avklarad och jag hade gått runt med vattenkannan ett par vändor, tog jag med mig boken och gav mig i väg. Jag började med att åka till kyrkogårdarna och kolla att det fanns vatten i lådorna och det behövdes faktiskt fyllas på både i Klinte och i Fröjel.

Rosenskäran som såg lite tanig ut förra gången jag var på kyrkogården är hur fin som helst.

Jag blev bjuden på kaffe och saffranspannkaka

Sedan fortsatte jag till Petes och där blev jag väl mottagen och efter kaffet var det dags för en av de guidade visningarna och då gick jag med. Där träffade jag en gammal bekant som Åke och jag varit ute på bussresa tillsammans med.

Det var varmt! Vi har haft temperaturer på runt 30° i dag, men inne i det stora stenhuset fanns det lite svalka, så länge man höll sig på nedre plan i alla fall. Efter rundvandringen åkte jag därifrån och det var gott att sitta i svalkan i bilen ett tag. Jag åkte via Hemse hem, var och handlade på Högbyhallen och Gröna skylten och på hemvägen tog jag en sväng in till Gahms i Fardhem för att få en ny regnmätare. När jag kom hem mullrade åskan, men nu är det tyst igen, så jag kanske inte får användning för mitt nyförvärv i dag.

Vill du har mera information om Ada, Victor och Petesgården finns det i inlägget på Ada-dagen 10 mars 2018, se Ada nr 2.

Trevlig fortsättning på onsdagen!

Ada har namnsdag

16 kommentarer

Ada stöter man ofta på i korsord, men jag har träffat några Ador i verkligheten också. Den första kallade vi för ”Hatt-Ada”.

När jag var barn hade Ada Jacobsson en modeaffär i Klintehamn, granne med min kusin Göran, där hon sålde bland annat hattar och kallades av den anledningen givetvis för Hatt-Ada. Jag vet egentligen inte om hon var modist och gjorde hattar själv, men hon sålde hattar, mössor, handskar, vantar och halsdukar och i hennes butik fanns det, förutom alla de vackra hattarna, massor av små lådor fulla av fantastiska och fantasieggande saker. Vackra band, fjädrar, spännen, konstgjorda blommor, pärlor och allt upptänkligt som man kan tänka sig att dekorera en hatt med. Det var väldigt spännande för en liten tös att få gå in till tant Ada titta på alla de vackra sakerna.

Adas man var vagnmakare och firman drev dessutom fullständig begravningsbyrå och sedan 1917 innehar Jacobssons maka en välsorterad modeaffär, så kan man läsa i Gutar Förr.

Ada nr två fick jag lära känna när jag träffade Åke och det var Ada Block, som var släkt med Levanders. Ada föddes med efternamnet Pettersson 1895 vid Mulde i Fröjel och hon visade sig vara läsbegåvad, gick i flickskola i Södertälje, tog studenten i Uppsala 1915, blev farm. kand. 1918 och tog apotekarexamen 1930. Hon arbetade på flera apotek på fastlandet, men så kom hon tillbaka till Gotland och hon var den första kvinnliga apotekaren på Gotland då hon drev Hemse apotek och filialen i Klintehamn och den femte kvinnliga apotekaren i Sverige.

Det finns mycket att skriva om Ada Block. Efternamnet Block fick hon genom att hon 1923 gifte sig med civilingenjören Victor Block, men det blev ett kortvarigt äktenskap även om det inte upplöstes förrän 1940. Ada blev med barn, men blev sjuk och 1924 födde hon ensam ett dödfött barn och under tiden hon låg på sjukhuset gav Victor sig iväg till Amerika och kom aldrig tillbaka. Ett år levde de som gifta, men i och med att ingen visste vart han tagit vägen, förblev de gifta i 17 år. Jag har dock kvar den här boken med Victors namnteckning.

Ada hade en syster som hette Fredrika och hon var gift med Gunnar Jacobsson vid Mulde i Fröjel och när Gunnar, som varit änkeman i många år, dog fick Åke ärva gården efter honom och då hittade jag den här boken. Boken är skriven av pseudonymen ”Au revoir”, Artur Möller, och utgiven på Dahlbergs Förlag år 1917. Victor Block var helt klart inte någon gentleman, men boken är ganska rolig.

Nutidens gotlänningar känner nog bäst till Adas Blocks stora intresse för medeltida byggnader. Hon köpte in Petesgården i Hablingbo och under 15 år restaurerade hon gården och samlade in så mycket som möjligt av den gamla tidens föremål, möbler, textilier och husgeråd som tidigare funnits på gården. Sedan skänkte hon gården till Fornvännerna som driver de som en museigård. Jag har varit där tillsammans med min syster Kerstin och hennes man, men då var Ada sedan länge borta, men vi fick en guidad tur trots att det egentligen inte var öppet.

Trevlig helg!