Ganska skön väder har det varit idag med några plusgrader och lite svagt solsken.

På eftermiddagen var jag på ett styrelsemöte med SPF. Bland annat skulle den förestående påskfesten planeras. Det blev ett trevligt möte med givande och lättsamma diskussioner om både det ena och det andra.

När jag kom hem skrev jag ett protokoll från mötet. Det är bäst att göra det med en gång medan minnet är någorlunda klart, för det är inte lätt att i efterhand förstå mina kryptiska noteringar.

I kväll var det så Klinte filmstudio och film nummer två, Tomboy, men innan filmen startade skulle det vara ett årsmöte! Det kom ju verkligen som en överraskning, för det hade gått mig helt förbi. Nu tog mötet inte så lång tid som tur var.

Tomboy är en prisbelönad film om en tio-årig flicka som, när hon som nyinflyttad i ett område tas för att vara pojke, bestämmer sig för att spela med. Beslutet är kanske inte helt genomtänkt och får till slut ohållbara konsekvenser, men leder också till funderingar om kön och identitet.

Jag tyckte om filmen, men längtar verkligen efter den där digitaliseringen av Rondo, för kvalitén på filmen var jättedålig. Ett tag försvann bilden helt och man hörde bara ljud och vid byte av rulle blev det hopp i filmen så att man helt tappade sammanhanget.

Share on Facebook

Idag har vi varit på Rondo och sett årets upplaga av Gotlandsrevyn och det blev verkligen en trevlig eftermiddag. Salongen var fullsatt och jag, som på grund av sjukdomsfall i familjen, stod med en biljett för mycket hade inga problem alls att bli av med den. Folk stod i kö för att få biljetter.

Biljetterna kostade 250:-, men en man bjöd mig 600:-, om jag haft två stycken. Nu hade jag ju inte det, man han hade tur, för det kom en till som ville bli av med en biljett, så mannen och hans fru fick varsin. De fick inte sitta tillsammans, men det var inte nödvändigt.

Bra musiker, tre nya unga tjejer som både sjöng och dansade alldeles utmärkt och alla de andra duktiga artisterna gjorde den här eftermiddagen till en riktigt trevlig upplevelse. Jag skrattade så att tårarna rann. Tur att jag inte hade brytt mig om någon mascara, för den har bara runnit bort.

Föreställningen började klockan ett och jag var inte hemma förrän efter fyra. Jag måste säga att jag beundrar den här ensemblen, som drar igång en ny föreställning nu klockan sex.

Ha en trevlig söndagskväll!

Share on Facebook

Nu har det varit en riktigt kall natt igen, som kallast har vi haft nästan -16°, men kylan har mattats lite nu och det har varit en solig och fin förmiddag. Jag har suttit på motionscykeln och trampat ett tag i väntan på att det ska bli lite varmare ute, så att man kan få ta sig på promenad i solskenet.

När jag cyklat färdigt tog jag dammvippan och gick runt och försökte få bort lite av allt damm, som solen avslöjade. I sovrummet gick jag lite för våldsamt till väga och ett fotografi ramlade i golvet och givetvis skulle ramen gå sönder.

Fotoramen sprack, men jag letade fram en klistertub och nu hoppas jag att ramen kommer att hålla ett tag till. Fotot från Gaetanos konfirmation vill jag ju ha stående på skåpet i sovrummet. Han konfirmerades 1999, 10 år gammal, och då var vi givetvis med och Bosse o Carina också.

Dagens ordspråk:

Ekonomi är konsten att använda sina pengar på ett sådant sätt att man inte får minsta glädje av dem.

Jag tänker i alla fall försöka sprätt på lite pengar idag, för jag ska gå till Pressbyrån och lösa ut biljetter till årets revy på Rondo, Rasrisk heter den och alla säger att den är jättebra.

Vi har sett Gotlandsrevyns förställningar varje år sedan de började 1998. År 1997 fyllde Gotlands Allehanda 125 år och det firade tidningen med att ge GA-journalisten Roland Olsson tjänstledigt för att skriva en jubileumsrevy.

Den där första revyn hette Ockupera lite mera och arrangörerna som tänk sig en 5-6 förställningar, fick utöka till 20 stycken, för publiken strömmade till i mycket större antal än de kunnat drömma om. Och på den vägen är det……

Ha en fin onsdag!

Share on Facebook

Ett nästan fullsatt Rondo jublade när Ronny Eriksson och hans duktiga musiker spelat sista numret. Det blev två extranummer och efter en massa applåder, stampningar och visslingar även ett tredje – Faster Aina.

Musikerna ikväll var inte gruppen Euskefeurat, utan bestod av Benneth Fagerlund (piano) och Martin Tallström (gitarr). Jätteduktiga var de, även om Ronny Eriksson beskyllde dem för att spela fel när han kom av sig.

Share on Facebook

Ett vårtecken, så gott som något, är väl meddelandet vi fick i brevlådan från vår bostadsrättsföreningen i fredags. I dag ska vinterns sand och grus sopas bort och vi uppmanades att sopa ur våra garage och borsta bort eventuell sand från våra uppfarter, samt ta bort bilarna från parkeringen.

I morse såg det ut så här utanför köksfönstret. Det blåste stormbyar och vräkte ner med snö och hagel. Jag var ytterst tveksam till om jag skulle ge mig iväg till sjukgymnastiken, men jag monterade dit luvan på jackan igen, för den tog jag bort häromdagen i tron att den inte skulle behövas mer, och så gick jag ändå och det var faktiskt inte så farligt.

Om du tittar lite extra på fotot, så finns det faktiskt ett vårtecken där trots snön. På fönsterbrädan står en vas med körsbärskvistar som börjar slå ut. Knopparna är gröna i alla fall!

På hemvägen tog jag det här fotot av vintergäck, snödroppar och krokus i en täppa här på Odvalds.

Och när jag kom en bit in på området fick jag se att de var i full gång med sandborttagningen och vädret är ju egentligen perfekt för det, för det dammar ju absolut ingenting i dag ;). Just nu skiner solen igen, så de här snöbyarna var nog bra några staräurar.

Varje vår diskuteras det livligt om antalet staräurar och om vad som kännetecknar en sådan. Snö, blåst och åtminstone en stare måste i alla fall finnas med.

Hos Humlebacken kan du surfa runt bland deltagarna och se hur våren fortskrider i vårt avlånga land.

Filmen, Simon och ekarna, som jag var och såg igår kväll, var jättebra och otroligt vacker. Har du inte sett den och får tillfälle att göra det, gå och se den!

Jag har läst en hel del av Marianne Fredriksson och har några böcker i bokhyllan, bland annat Anna Hanna och Johanna, en resa genom tre generationers kvinnoliv. Den har jag också sett som teater på Rondo i Klintehamn, en otroligt bra föreställning.

Nu känner jag att jag måste ta en vända till biblioteket och låna Simon och ekarna, så att jag får läsa den också.

Ha en fin måndag!

Share on Facebook

En ganska grå och dyster lördag är det idag och för att pigga upp oss har vi varit på Lion´s julmarknad på Rondo i Klintehamn. Där var det massor av folk och vi mötte hur många bekanta som helst.

Musikunderhållning
Rune Karlsson hade som vanligt försäljning av en massa julsaker

Många tomtar och många stånd med hemstickat och hemvirkat,
hemkokt och hembakat fanns det

Och vi avslutade med risgrynsgröt och skinksmörgås

Sedan skulle det bli mannekänguppvisning, men det var så mycket folk och jag som är kort i rocken såg inte ett jota, så då åkte vi hem.

Nu är frågan om vi ska åka till Endre i kväll och uppvakta Åkes syster som firar sin 75-årsdag. Det är långt att köra, det är mörkt, det kan bli regn, det kan vara halt…….

Share on Facebook

Det är underrubriken till pjäsen Blåvingar som jag skrivit om tidigare och i kväll har vi varit och sett den på Rondo i Klintehamn och den var verkligen sevärd. Den lockade till många skratt och den var spännande och dramatisk.

Medverkande: Veronica Björnstrand, Maria Selbing och Chatarina Larsson
Manus: Gertrud Larsson
Regi: Michaela Granberg

Den enda av skådespelerskorna som jag kände igen var Chatarina Larsson, men alla tre har medverkat i filmer och i olika föreställningar på TV.

Maria Selbing tyckte jag gjorde en otroligt bra insats i kväll och hennes tolkning av den arbetslösa baginboxalkisen Monika var både rolig och rörande.

Kommer pjäsen till en plats nära dig – gå och se den! Jag tror inte att du ångrar dig.

Share on Facebook

Anita, Monika och Ellen är blåvingar. Åtminstone var de blåvingar en gång i tiden. Nu träffas väninnorna för att återuppleva härliga minnen från 50-talet och den gemensamma tiden som flickscouter. Tillsammans ger de sig ut i skogen på hajk. Men den ljuva drömmen om att spendera en skön avkopplande helg i naturen spricker snabbare än någon kunnat ana och förvandlas istället till en mardröm.

Blåvingar är en absurd och komisk berättelse om vänskapens villkor. Varför fortsätter vi att umgås med människor vi inte längre tycker om? Varar ärlighet verkligen längst? Och varför pratar Anita hela tiden om smörgåstårta?

Låter inte det här spännande? Det är Sudrets teaterförening som fortsätter höstens teatersäsong med pjäsen Blåvingar den 15 november på Rondo i Klintehamn, dit vi nu har gångavstånd. Jag ska gå och köpa biljetter idag när jag ändå ska ut på samhället, för klockan 11 har jag ett möte med sjukgymnasten på Klinte VC.

Ha en fin måndag!

Share on Facebook

Igår kväll segnade Lasse Eriksson ner på scenen under en föreställning och trots hjärtmassage gick hans liv inte att rädda.

För många år sedan var Lasse Eriksson här i Klintehamn och hade ett uppträdande på Rondo.

Det var nog i början på hans karriär och vi visste väl inte riktigt vem han var, men han bjöd oss på en trevlig kväll med många goda skratt.

Något som vi brukar citera, är när han pratade om att han var norrlänning och jämförde norrlänningarna med oss gotlänningar. Han tyckte att vi hade ungefär samma kynne: ”Man vaknar på morgonen, och sen är den dagen förstörd”!
Läs fortsättningen…

Share on Facebook