Ganska skön väder har det varit idag med några plusgrader och lite svagt solsken.

På eftermiddagen var jag på ett styrelsemöte med SPF. Bland annat skulle den förestående påskfesten planeras. Det blev ett trevligt möte med givande och lättsamma diskussioner om både det ena och det andra.

När jag kom hem skrev jag ett protokoll från mötet. Det är bäst att göra det med en gång medan minnet är någorlunda klart, för det är inte lätt att i efterhand förstå mina kryptiska noteringar.

I kväll var det så Klinte filmstudio och film nummer två, Tomboy, men innan filmen startade skulle det vara ett årsmöte! Det kom ju verkligen som en överraskning, för det hade gått mig helt förbi. Nu tog mötet inte så lång tid som tur var.

Tomboy är en prisbelönad film om en tio-årig flicka som, när hon som nyinflyttad i ett område tas för att vara pojke, bestämmer sig för att spela med. Beslutet är kanske inte helt genomtänkt och får till slut ohållbara konsekvenser, men leder också till funderingar om kön och identitet.

Jag tyckte om filmen, men längtar verkligen efter den där digitaliseringen av Rondo, för kvalitén på filmen var jättedålig. Ett tag försvann bilden helt och man hörde bara ljud och vid byte av rulle blev det hopp i filmen så att man helt tappade sammanhanget.

Share on Facebook

En gammal grav från slutet av 1800-talet på Klinte kyrkogård.
Gravstenen har ett så vackert kors tycker jag.

Det här fotot tog jag den 2 februari, men nu ser det nog helt annorlunda ut på kyrkogården, för det har kommit en hel del snö igen. Här på Odvalds har vaktmästaren kört och plogat idag på morgonen och just nu är det sandning som pågår.

Dagens ordspråk:

Det är bättre att fråga och verka dum än att inte fråga och förbli det.

Ordspråket idag känns märkligt aktuellt, för idag ska jag träffa ordinarie kassör i SPF och få reda på vad det innebär att vara kassör i föreningen. Det kan ju vara bra att få lite information, eftersom jag blivit vald till vice kassör. Det blir nog många frågor!

Ha en fin Askonsdag!

Share on Facebook

Idag har SPF haft årsmöte och det var förvånadsvärt många som ställde upp. Mötet inleddes med risgrynsgröt och skinkmacka, det kanske var det som lockade?

Det har varit lite gråkallt idag, men jag tog mig en promenad upp till Klinte församlingshem och det var faktiskt riktigt skönt när jag väl kommit ut. Och att det inte blåste kan man se på flaggan vid Klinte kyrka, den hänger alldeles rakt ner utan att röra sig alls. Vädret den andra februari förra året var bra mycket bistrare.

Efter grötlunchen blev det sedvanliga förhandlingar och val. Vi fick en ny ordförande – Börje Jemt avgick – och ny ordförande är Nils-Erik Jacobsson.

Jag fick förnyat förtroende som webmaster för föreningens hemsida och så blev jag invald i styrelsen. Det kan nog bli trevligt även om jag är lite dålig på det där med föreningsliv, men man kan väl lära sig.

Förhandlingarna gick rätt snabbt, för valberedningen hade gjort ett bra jobb. Sedan drack vi kaffe, det såldes lotter och så blev det lottdragning och jag hade turen på min sida idag och vann på två av mina åtta lotter. En bok och ett paket kaffe fick jag med mig hem.

Nu är det dags för lite middag och i kväll börjar Melodifestivalen och efter den en ny engelsk serie i tio delar i SVT, Mr Selfridge, och den blir säkert intressant. Den som har varit i London och gått på Oxford Street har säkert sett varuhuset Selfridge & Co.

Trevlig lördagskväll!

Share on Facebook

Det blev den 24 november idag, trots att jag förra året tyckte att vi kunde slopa den dagen. Mulet, regnigt och trist har vädret varit idag, men det har inte gjort så mycket för det har varit fullt upp hela dagen.

På förmiddagen hjälpte Bosse mig att byta till vinterdäck på bilen och sedan har det varit månadsmöte med SPF i Klinte Församlingshem.

Det var inte så många som hörsammat kallelsen och det var synd, för det var en otroligt intressant föreläsare, som egentligen skulle tala om kost och motion eftersom hon är dietist, men en stor del av hennes föredrag kom att handla om henne själv och hennes liv. Men innan föredraget var det förhandlingar, kaffedrickning och lottförsäljning. Sedan steg hon fram, greppade mikrofonen och började tala.

Gabriella Löw heter hon och 1991 råkade hon ut för en svår rid- och trafikolycka som gjorde att hon fick svåra skador på hjärnstammen, vilket medförde att hon fick lära sig prata och gå på nytt. Det var otroligt gripande att höra henne berätta om sin kamp tillbaka till livet.

Hon har fortfarande stora problem med koordination och hon och är beroende av personliga assistenter för att få tillvaron att fungera. En del dagar kan hon klara sig ganska bra, andra dagar blir hon sittande i rullstol. Hon har svårt att äta, för ibland sticker armen iväg okontrollerat och maten kan hamna lite var som helst och hon känner sig inte bekväm ute bland okända människor. Och hon sörjer att hennes barn, som var små när olyckan hände, aldrig kan minnas henne som hon en gång var.

Hennes stora intresse innan olyckan var ju ridning och när hon första gången kom hem från sjukhuset på permission blev hon körd till stallet och upplyft på sin häst och där satt hon sedan och kände hästens rörelser och bestämde sig för att hon skulle bli så frisk att hon kunde rida igen.

Idag är hon med i svenska landslaget i Paralympics och har tävlat i två OS och siktar nu på OS i Rio de Janeiro 2016. Det som hjälper Gabriella är hästens tredimensionella rörelser och den rytmiska stimulansen. Men hon kan inte rida vilken häst som helst. Hästen måste ha rörelser och gångarter som passar henne.

Att man inte ska ge upp, att man ska försöka se möjligheterna och inte nedslås av svårigheter och motgångar var väl kontentan av hennes föredrag. Det är ingen ursäkt att säga att man inte kan motionera för att man inte orkar gå ut eller inte vågar gå ut för att man bor för ensligt. Man kan sitta på en stol och motionera och man kan klä på sig och gå ut på trappan och stå där ett tag och få frisk luft i näsan och dagsljus i ögonen.

När Gabrilla pratat färdigt var det dags för lottdragning och jag hade turen med mig och vann en ask Aladdin och Anne Holts bok ”Frukta inte”.

Nu är det dags för lite middag och sen väntar en tuff TV-kväll!

Share on Facebook

…finns det hos Thomas Björkqvist och hans familj i Väte! Vilken fantastisk anläggning vi fick se idag när vi iförda blåa plastsockar fick lära oss en massa om höns och äggproduktion.

Thomas Björkqvist, hans dotter Anna och hustru Gunilla framför äggpackningsmaskinen som kostat ca 900000:-. Hela anläggningen är en investering på över 8 miljoner. Jag måste säga att steget från våra 100 hönor i hönshuset på Stenstugu och anläggningen i Väte är kolossal.

Thomas berättade engagerat om hur hela produktionen av ägg går till, från den lilla nykläckta kycklingen tills ägget hamnar på vårt frukostbord. Vi hade många frågor och Thomas hade svar på allt!

Naturligtvis kunde vi inte gå in i hönshuset, för man är väldigt noga med hygienen, utan de hade byggt en liten avbalkning som vi fick stå utanför och så öppnade de dörren så att vi kunde få kika in på hönsen i alla fall. För att undvika att hönsen pickar på varandra, så har man stängt för fönsterna och har bara svagt rödaktigt ljus i stallarna. Det måste dock vara balans i det hela, för blir det för mörkt söker sig inte hönsen till redena utan värper på golvet.

På kvällen släcker man lyset och stänger redena och sedan tänds lyset vid ett-tiden, redena öppnas och hönsen är igång och värper igen vid två-tiden.

Ungefär 14 månader producerar hönorna ägg, sedan är de inte lönsamma längre utan gasas ihjäl och blir minkmat. Ett grymt öde kanske, men Thomas intygade att det går väldigt fort, på några sekunder bara, och att det alltid finns en veterinär med som ser efter att allt går rätt till.

Äggen kommer på ett löpande band från redena ut till sorteringen där de packas i äggkartonger. För att alla ägg ska komma med på det löpande bandet går Thomas och hans fru varje morgon runt och plockar upp de ägg som hönsen lagt på golvet och lägger in dem i redena. Packningsmaskinen kör man en gång om dagen.

Äggen går sedan vidare till Perstorp i Skåne där de tvättas, genomlyses, märks och packas i kartonger för vidare distribution till affärerna. Hittar du ett ägg som är märkt med nr 562-1 eller 562-2 eller 562-3 kommer de från ett av stallarna hos Björkqvists.

Lite kyligt blev det inne i hönshuset och ute hade solen gått i moln och det blåste snålt som attan när vi kom ut efter besöket, men det gjorde inte så mycket, för det var bara en liten bit till Väte Missionshus där det var Torsdagslunch. En god och värmande fiskgryta fick oss snabbt att bli varma och efterrätten, äppelpaj med vaniljsås och en kopp kaffe därtill smakade ljuvligt.

Share on Facebook

Eva skulle vara i Visby i god tid före klockan sju, för att ta färjan till Nynäshamn och i morgon fortsätter hon hem till Sicilien. Väckarklockan ringde därför redan klockan fem idag, för man kunde ju inte veta vad det var för väglag, men det var inga problem alls. Trots varningar för snöbyar har det inte kommit någon nederbörd varken i natt eller idag.

Jag var hemma igen strax efter sju och då drack jag en kopp kaffe och kröp i säng en stund. Nu har jag duschat och känner mig i hyfsad form igen och i eftermiddag ska jag nog försöka ta mig samman och gå på SPF:s årsmöte.

Det känns lite konstigt att vara ensam här i lägenheten, men jag känner mig trygg och jag är väldigt glad över att det här inte hände medan vi var kvar på Stenstugu. Jag är ju lite harig av mig……

Från sjukhuset kom det goda besked när jag ringde idag på förmiddagen – Åke är trött, men läget är stabilt och sköterskorna är förvånade över att han återhämtat sig så bra efter stroke nummer två.

Eva och jag och Krister och Thomas var på lasarettet igår på eftermiddagen och vi tycker också att Åke är i ungefär samma form som förut. Rörligheten har blivit lite bättre faktiskt.

Amaryllisen i julgruppen som jag fick av Bosse och Carina blommar så vackert nu. Det är stängel nummer två och den blev så lång och gänglig, så klippte av den och satte den i en vas.

Den är verkligen julröd

Share on Facebook

I dagens allnakku kan man läsa att det är svart sundagen och det här är enda söndagen på året då det är ok att arbeta. Man ger sig inte på städning, men lättare sysslor får man hålla på med. Så har jag lärt mig hemifrån i alla fall, men det finns säkert de som har andra åsikter om Svartsöndagen.

Det traditionella namnet på den sista söndagen före jul är svart sundagen, svarta söndagen. Till den söndagen städades det inte, men man gjorde julrent i den kommande veckan.

Själva har vi varit en vända på Stenstugu och hämtat ett litet bord, som jag ska ha min bordsgran på, och en gardinkappa och och ett par juldukar till. Och så var vi en vända på Konsum och handlade.

Det är mörkt och ruggigt idag, det regnar och småblaskar och meteorologerna i radion pratar om snö. Det gillar vi inte! För att så att säga ”mota Olle i grind” har jag varit ute och satt in bilen i garaget. Det borde innebära att det inte kommer att snöa

Vi hade verkligen en trevlig julfest i Mästerby bygdegård igår eftermiddag. Andra år har vi varit ute och ätit julbord på någon restaurang, men i år blev det knytkalas i stället.

Vår sekreterare Rut Björkqvist, som är en god organisatör, skickade på förra mötet runt en lista på sådant som skulle finnas på julfesten och så fick vi skriva upp oss för det vi ville bidra med. Vi hade med oss 30 hårdkokta ägg.

I köket jobbade kommittén från Mästerby och de såg till att Janssons frestelserna blev varma och att allting som vi haft med oss kom in på bordet. De plockade fram och plockade bort, kokade kaffe och körde diskmaskinen i många omgångar. Varmt tack till dem för en strålande insats!

Efter en mugg glögg var det dags att ta för sig av allt gott på julbordet. Vi var nog cirka 40 personer som lät oss väl smaka.

Erling Lindvall spelade julmusik och vi sjöng alla julsånger som hör en sån här fest till och vi dansade ringdans till ”Nu är det jul igen” och ”Små grodorna” . Grodskuttandet var det kanske inte så mycket med, men vi viftade med öron och svansar i alla fall. När vi inte orkade springa runt längre stod vi på stället och sjöng ”Räven raskar över isen” med många olika turer. Lite barnsliga var vi kanske, men vi hade väldigt roligt.

Ett populärt inslag i programmet var när några av medlemmarna berättade om sina speciella julupplevelser. Många är i 80-90 årsåldern och har många erfarenheter och minnen att dela med sig av.

Sedan blev det kaffe med goda kakor och julklappsutdelning. Alla som hade haft med sig en julklapp fick ett paket ur tomtesäcken. Vi hade haft med oss en ask choklad och fick med oss en annan ask hem, så det gick ungefär jämt upp.

Fler bilder från vår julfest hittar du HÄR

Share on Facebook

Det blev en riktigt eftermiddag vi fick tillsammans med en stor skara andra pensionärer, när Klinteortens SPF-förening firade sitt 30-årsjubileum i Hejde bygdegård. Styrelsen hade ordnat med god mat och dryck och trevlig underhållning och de hade också plockat fram fotografier och tidningsurklipp från åren som gått sedan föreningen bildades.

Vi fick sill, lax, ägghalvor och potatis och sedan potatisgratäng, mimosasallad, grönsallad och tre olika sorters kallt kött. Vatten och lättöl fanns det på borden, men man kunde köpa sig både en snaps och en starköl till sillen och ett glas vin till varmrätten. Senare blev det kaffe och tårta.

Lottförsäljning med fina vinster var det också och vi köpte många lotter, men den här gången hade vi inte turen med oss. Vinsterna var sponsrade av olika företag och man kunde vinna både båtresa för två personer inklusive bil och biljetter till nyårsrevyns generalrepetition och mycket, mycket annat.

Jag lägger inte ut så många bilder här i bloggen, men föreningens hemsida ska uppdateras med desto flera. Det här järngänget vill jag i alla fall visa. De här fyra damerna har varit med från allra första början och de hade en hel del att berätta.

Underhållning var det också och den här gången var det Astu Stompers som dansade linedance och efter några nummer fick de som kände för det prova på att dansa. Ett uppskattat inslag både av de som ställde upp och dansade och för de som satt och tittade på.

Uppdatering 13/11: Vill du ser flera bilder från 30-årsjubléet kan du klicka HÄR.

Nu är det lördagskväll och TV-kvällen tar vid. Först ser vi Så mycket bättre och så Downton Abbey, som ju nästan är kvällens höjdpunkt.

Share on Facebook

Idag har raden av fina höstdagar fått ett avbrott, för det är grått och mulet och det kommer ett och annat regnstänk. Jag håller på och kokar risgrynsgröt, för jag hade en liter mjölk som behövde användas upp och då tänkte jag passa på att göra en saffranspannkaka. Det är väldigt gott och bra att ha i frysen.

Det är verkligen ett intensivt djurliv här på Odvalds. De senaste dagarna har det varit massor av talgoxar som flugit fram och tillbaka och katterna sitter och tittar långt efter dem. Den här bilden tog jag genom köksfönstret i morse. Det sitter faktiskt en talgoxe i det lilla trädet också, men den är delvis dold av löven. Ett par skator håller till i träden alldeles intill. Vi ser dem där de sitter högt uppe i en lönn. Och idag såg jag bofinkar också. Jag måste kolla hur det är med matning av fåglar här!

Katter är det gott om och det kan ju vara bra, nu när höstrusket närmar sig och mössen börjar söka sig inomhus. Jag ska försöka ta några kort av dem, inte mössen alltså, utan katterna i ”grannlaget”. Det finns en vit svanslös katt, som är otroligt vacker. Jag pratade med den när vi var ute och gick häromdagen och den följde med oss en bra bit. Den andra katten som jag skrivit om, den som var skadad, har inte synts till igen, så den har förmodligen funnit sig tillrätta i sin nya omgivning.

Hundar är det inte heller någon brist på och med alla fina gångar och stigar i skogarna runtomkring, så är det många som rastar sina älsklingar här i omgivningarna. Ovanför oss bor det en familj som har en labradorvalp och mitt emot finns det en schäfer.

Nu är min gröt färdig, så nu ska jag gå och göra i ordning saffranspannkakan så jag får den i ugnen. I eftermiddag ska vi iväg på ett möte med SPF, så man måste ju hinna snygga till sig lite också.

Ha en fin lördag!

Share on Facebook

…och Gotlands Försvarsmuseum, ett arrangemang av Klinteortens SPF-förening.

Där väntar guidning på museet. En grabbig tillställning kan det tyckas, men vi flickor hittar säkert också något intressant att se på. Om inte annat får vi se fram mot lunchen Vädret kan man absolut inte klaga på, det är strålande solsken, så det blir nog en trevlig utflykt.

Share on Facebook