….vid minsta halmstrå, men i dag känns det som om Åke har blivit lite bättre, som om han tagit sig igenom krisen. Jag blev så glad när jag möttes av en klar blick och några försök till kommunikation, när jag kom i förmiddags. Visserligen var det bara en stund, men ändå! Han sover mest hela tiden, men jag sitter där och håller handen de stunder han är vaken och en av sköterskorna sa att hon varit inne och klappat honom.

-Det är så synd om honom och han verkar så snäll, sa hon.

Igår kom en ny madrass som de beställt, en växeltrycksmadrass, som ska göra att risken för tryckskador och liggsår ska minska. Den har en motor som med jämna mellanrum ändrar trycket i olika luftkanaler i madrassen.

Lungröntgen är gjord och visar att han har haft flera proppar i lungorna, så det är inte att undra på att han haft andningsbesvär. Nu har han behandlats med propplösande medel i flera dagar och andas utan några problem igen och nu slipper han syrgasen också.

På lunchen gick jag ner i restaurangen och åt en flottig och god rödspätta med remouladsås, potatis och sallad och för första gången på många dagar smakade maten riktigt bra.

Tack för all omtanke som möter oss här i bloggen!

Share on Facebook

Åke är fortfarande väldigt dålig och jag pendlar mellan hopp och förtvivlan. I dag skulle han ha gjort en lungröntgen, men läkaren tyckte att han var för medtagen, så det får avvakta tills i morgon.

Den otäcka kylan fortsätter, just nu har vi -16°, men dagen har varit solig och fin. Jag tog bussen till Visby i morse, så i dag blev det ingen sjukgymnastik för mig.

I dag var det lugnt och stilla på bussen, men ett par gånger när jag åkt har det varit riktigt snacksaliga ungdomar med. En dag var det en kille som satt för sig själv, men han hade kompisar framför och bakom och dem pratade han med oavbrutet. I fredags var det en tjej som antingen pratade väldigt högt i mobilen eller med sina väninnor. Hon höll låda hela vägen från Klintehamn till Visby.

Där satt jag med mina dystra tankar och kände mig som en riktig surkärring. Jag ville ju ha lugn och ro! Jag var irriterad, men också avundsjuk på deras ungdomliga glädje och frejdighet.

Samtidigt kunde jag inte undvika att tänka på hur jag uppförde mig när jag åkte skolbuss, när jag gick på läroverket. Vi var ett gäng som satt längst bak i bussen och flamsade och vi tog inte någon som helst hänsyn till andra och att folk vände sig om och blängde på oss bekom oss inte alls, snarare tvärtom.

Svinhugg går igen!

Share on Facebook

Jag har varit på lasarettet hela dagen, för Åkes tillstånd har försämrats.

Läkarna vet inte riktigt vad det är som hänt och spekulerar i olika riktningar.

Share on Facebook

Än så länge, har snöovädret varit beskedligt. Det kom väl någon dm i natt och vaktmästaren var igång och plogade i morse. Vår uppfart skottade grannen innan han gick till jobbet, för nu har jag ju ingen make som kan rycka ut med snöskyffeln. Åke hann bara skotta snö en gång i vinter innan han blev sjuk

Jag var på sjukgymnastiken i morse och när jag kom hem ringde jag till lasarettet och kollade läget och det var stabilt. Åke satt uppe och hade fått frukost. Jag bad dem framföra att jag inte kommer in idag, men att jag ska försöka ta bussen i morgon.

Sen gick jag ut och skottade av uppfarten igen, för det snöar hela tiden, inte så intensivt, men det är väl bäst att hålla efter snön, så att det inte blir för mycket att ta vara på. En liten promenad tog jag mig också och det är faktiskt ganska skönt ute, trots att det är kallt och snöigt. I morse hade vi -12°, men nu är det beskedlig -7,5°.

Nu ska jag ta det lugnt i eftermiddag och lägga mig i soffan och läsa, jag kanske rent av plockar fram några praliner också

En fin torsdag önskar jag alla underbara vänner som tittar in här och muntrar upp mig. Stort tack till er!

Share on Facebook