Tecken på demens?

Åh, vilken skön söndag det har varit! På förmiddagen gjorde jag en lasagne och medan köttfärssåsen puttrade satt jag ute och njöt i det vackra vädret. Det har inte varit så hemskt varmt, men nästan vindstilla och solen värmer gott.

Det finns en nackdel med att skriva upp allting i kalendern för att försäkra sig om att man inte missar någonting, för när man väl skrivit upp det man ska komma ihåg, försvinner det ur minnet. Man kopplar helt enkelt bort det, för man vet att det står där och att man blir påmind. Eller är det demensen som börjar slå till??

För några dagar sedan bläddrade jag i min kalender som jag har i mobilen och hittade ett kryptiskt meddelandet inte bara 22 november utan varje månad den 22 fr o m maj och framåt. HN i grönt??? Vad sjutton menar jag med det? RK i rött betyder Röda Korset och SPF i lila är pensionärsföreningen,  det är det inga tvivel om, men HN i grönt? Jag har grubblat över det till och från sedan jag upptäckte det.

När lasagnen var färdig och fått stadga till sig lite skar jag till en rejäl bit och tog med mig tallriken och satt ute och åt och den var väldigt god och sen tog jag en glasssnickers till efterrätt.

Mätt och belåten flyttade jag solstolen ut på gräsmattan, för nu var det skugga på uteplatsen, och la mig där och vilade middag. Det var jätteskönt och jag slumrade faktiskt till en stund och när jag vaknade visste jag vad HN är för någonting – Hakuro Nishiki – mitt lilla träd som jag ju ska ha som månadsbild för att se utvecklingen av det efter min beskärning. För att jag inte skulle glömma bort att fota det la jag in det i kalendern. Jag får nog ta och skärpa upp mitt sätt att göra anteckningar.

Det finns minsann vitsippor i Valleskogen också

Efter middagsvilangick jag ut på en promenad, inte någon längre tur utan bara en vända samhället runt och hem igen. När jag passerade Rondo såg jag att det går en gratisfilm kl 18.00 i kväll för att fira att det är 50 år sedan den första filmen visades där. Det är filmen Tomb Raider med Alicia Wikander som man visar. Filmen hade biopremiär den 16 mars 2018, så den är alldeles ny. Få se hur jag gör?

Nu är björkarna väldigt vackra. I bakgrunden huset vi bodde i när jag var barn.
Jag vet inte säkert, men det kan vara mamma och pappa som planterat den där björken.

Trevlig fortsättning på söndagen!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Film, Klintehamn, Nostalgi, Promenader. Bokmärk permalänken.

24 svar på Tecken på demens?

  1. Znogge skriver:

    Så skönt att du kom på vad det stod för. Ibland tycker man att det är glasklart när man antecknar något men sedan visar det sig att det inte alls var så. Ungefär som när man lägger något på det perfekta stället som man sen totalt glömmer bort…

    Kram och fortsatt trevlig söndag!

    • Ingrid skriver:

      Hjärnan fungerar inte alltid som man tycker att den ska, men det mesta dyker upp efter ett tag. Frågan är bara hur länge man måste vänta. 😉
      Kram

  2. Syster Kerstin skriver:

    Det gläder mitt falska hjärta att även du snurrar till det för dig, och så hjälpte det med en liten powernap ????????????

  3. Det var ju fiffigt av dig att göra en minnesanteckning om vad du skulle göra varje månad och än fiffigare när du kom på vad det gällde! 😆
    Tänk att det klarnade för dig när du slumrat en stund! ”Sova på saken” är ett fullt adekvat uttryck!
    Trevligt med en gratisfilm och är vädret bra kan det ju vara skönt med en kvällspromenad!
    Så roligt att du bor så nära ditt barndomshem. Själv bor jag ju faktiskt i mitt, d.v.s. i mina föräldrars sommarstuga, ombyggd och tillbyggd!
    Ha det gott, kram, Monica

    • Ingrid skriver:

      Sova på saken är jättebra!
      När jag jobbade löste jag en hel del problem omedvetet nattetid och vaknade på morgonen och visst precis hur vi skulle hantera det. Jag försökte få ut ob-tillägg för mitt nattarbete, men det gick de inte med på. 😉
      Kram

  4. Men fanns här en bild av HN? Nu blev jag nyfiken… eller kommer den i ett annat inlägg.
    Roligt och tokigt blev det!

  5. Laila skriver:

    Det är nog ingen fara för demens ännu. Du kom ju på vad det var. Skönt det är jättejobbigt att ha något sådant att fundera på.
    Ha en skön kväll!

  6. Geddfish skriver:

    Nej, detta är inte demens. Det är bara oklart beteende, haha.
    Jag glömmer aldrig då min man – mig ovetandes – hade lagt lösenord på sina datorer inför en utlandsresa utan att skriva upp lösenordet nånstans, för det var ju så lätt! När vi kom hem. Ja, då hade han glömt och ingenstans att finna. Så det blev till att fabriksåterställa, fy vad han grämde sig!
    Ha det gott i den sköna kvällen, kram!

  7. Astrid skriver:

    Åh så fina björkarna är nu.
    Ingen risk att du är dement så bra som du skriver
    Demens har jag fått förklarat för mig är när man glömmer något man alltid gör
    som att du stå med kammen och vet inte vad du ska göra med den

  8. Gunnel skriver:

    Haha! Sådana där kryptiska meddelanden är det gott om även i min kalender. Vi har nog båda två alldeles för stor tro på vårt minne. Dessutom skriver jag ibland så slarvigt att det är oläsligt…..men jag har i varje fall antecknat det. Kram

  9. Nu för tiden så går det inte att komma ihåg saker och ting med mindre än att man noterar dom – fullt utskrivna, inte bara några initialer – sen sätter påminnelsen på nåt lämpligt ställe. Ett som man tittar på VARJE DAG! 🙄 För jag undrar hur många saker man har glömt och sen hittat flera veckor efteråt!? 😕
    KRAM/Susie

  10. Kraka skriver:

    Nej, det är inte alltid så lätt att komma ihåg hur man tänkt och menat med sina förkortningar.
    Önskar dig en fin Valborgsmässoafton!
    Kram

  11. Skatan skriver:

    Det var längesen som jag började sluta med förkortningar som jag alltid glömde bort vad de stod för efter ett tag. Men efter en vila – som ju du fick där i solen – brukade minnet också komma tillbaka. Jag har frågat Mannens demensläkare om också jag …
    Nej, kan jag trösta både dig och mig med. Vi är bara lite gamla, kanske ovanligt trötta en dag, men vi har inte begynnande demens om det bara är sådan här typ av glömska. Det är så mycket annat som hör till en demens.
    Vilken underbar tid det är nu. Och vilka bilder du illustrerar den med.
    Kram och Trevlig Valborg
    Skatan

    PS Just nu letar jag ihjäl mig efter en burk som jag gömt någonstans där jag uppenbarligen inte brukar gömma den. 😀

    • Ingrid skriver:

      Man vet ju exakt var med menar när man gör den där anteckningen, men som sagt, sen försvinner det. Jag tittar ibland i mina 10-årskalendrar och där kan det stå någon gång 1984 ”Åke på lasarettet”. Varför då? Vad hade hänt? Var det den gången byxbenet fastnade i gödselspridaren eller var det något annat? Det hade varit intressant att veta.

  12. skogsnuvan skriver:

    Å björkarnas skira grönska ser det ut att vara hos dig. Så jag längtar men här har i alla fall alen fått hängen men det är inget jag älskar direkt för jag är allergisk mot dom Ha en bra dag. Här regnar det för fullt och förhoppningsvis ska det ta på snön så jag kan ta mig till jordkällaren och hämta ut mina gyckelblomster till växthuset så dom börjar växa lite

    • Ingrid skriver:

      Nu är björkarna verkligen som vackrast och allting spricker ut. Man kan nästan se förändringen dag för dag.
      Hoppas du får ut dina gyckelblomster!
      Kram

Kommentarer inaktiverade.