Jag fick ett telefonsamtal igår som väckte en massa trevliga minnen till liv och min första spontana tanke, som så många andra gånger när sånt här händer, blev givetvis – Det här måste jag tala om för Åke – men han finns ju inte längre, så det blir ett blogginlägg i stället.

Den som ringde var en klasskamrat från Komvux, där jag läste en kurs i ekonomi kallad Redovisning med revision i tre terminer på heltid 1985-86. Vi var en väldigt blandad grupp, från ungdomar som kom direkt från gymnasiet till mig, som då var 45 år gammal. I klassen fanns också Kristine, som var lika gammal som jag och det var hon som ringde.

Det var jätteroligt att prata med henne, så här nästan 30 år senare och vi pratade bland annat om när vi var på skolresa till Stockholm. Det är för övrigt den enda skolresa jag varit på, fast egentligen kallades det väl inte för skolresa utan studieresa. Året var 1986, bara några dagar efter Tjernobylolyckan. Den inträffade den 26 april och vi åkte till Stockholm den 3 maj.

Vi var på Strindbergsmuseet och Hallwylska museet och vi gjorde ett studiebesök på Postgirot och på Pripps, där någon lustigkurre nere på golvet smällde iväg en kapsyl upp mot oss där vi stod på en ramp högt ovanför golvet och tittade ner på produktionen. Kristine fick den där kapsylen i huvudet och vi blev alla lite chockade över det.

Vi skulle på ett studiebesök till Scania i Södertälje också och dit skulle vi åka tåg, men det blev något fel på tåget, så vi blev sittande på en station halvvägs någonstans och fick besked om att det skulle ta en timme innan vi kunde fortsätta. Vi insåg att vi skulle missa besöket på Scania.

De andra satt kvar i tåget och väntade, men Kristine och jag beslutade oss för att försöka ta bussen i stället. När vi kom fram till Södertälje letade vi oss fram till Scania och kom dit, varma och ganska trötta, efter en lång promenad. I receptionen väntade de på oss, ja inte bara på mig och Kristine förstås, utan på hela gruppen.

När det nu bara blev hon och jag fick vi givetvis ingen guidning, men de bjöd på något att dricka och ordnade en taxi som tog oss tillbaka till stationen. Det var lite snopet, men vi var i alla fall ganska belåtna med att vi var de enda som tog oss till Södertälje.

Det var trevliga dagar och när vi satt på färjan på vägen hem tillsammans med en massa turister kunde vi höra hur de diskuterade Tjernobylolyckan och vilka försiktighetsåtgärder de vidtagit. Någon berättade att de hade med sig grönsaker och torrmjölk från Stockholm, för de vågade inte äta gotländska grönsaker eller dricka gotländsk mjölk.

Sen visade det sig att Gotland klarade sig ganska bra från radioaktivt nerfall. Svårast drabbat var trakterna kring Gävle, där man bland annat uppmanades att inte plocka och äta svamp.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Solen lyste så vackert när jag kom upp idag, men nu är det mulet och svart och jag vet att det regnar och åskar på sina ställen på ön, så det lär väl komma hit också.

Ha en skön onsdag!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...