Ull-turen

Idag har faktiskt himlen varit blå hela dagen, men i gengäld har det blåst som bara den och det var rätt svalt när jag gick iväg till bussen i morse. Från mitt hotell var vi bara tre stycken, men när man åkt runt och plockat upp folk blev vi totalt 37 personer.

Guiden hette José och var en svensktalande spanjor. Hans pappa hade dött när han var tre år och då tog hans mamma den lille gossen med sig till Mallorca och startade en restaurang där. Hon träffade en svensk som hon blev kär i och efter ett par år befann sig familjen i Boden och där är José uppfödd. Han blev så småningom gift med en svenska och har två barn, men nu är tydligen äktenskapet slut, för han berättade att han idag bor i El Cotillo här på Fuerteventura tillsammans med sin flickvän. Hans spanska är dålig, men han pratar i gengäld perfekt svenska och det var ju tur för mig, men alla danskarna i bussen var lite missnöjda med att det inte fanns en dansk guide med.

Vi lämnade Corralejo och körde mot La Oliva där vi skulle göra ett första stopp. Runt Corralejo och de andra större byarna bygger och bygger man sig rakt ut i öknen.

La Oliva är Fuerteventuraras kulturhuvudstad och där finns flera museer och bussen körde runt så att José fick berätta var de låg och vad som finns att se. Bra att veta för den som kanske hyr sig en bil och åker iväg på egen hand. Det enda stoppet vi gjorde var vid kyrkan.

Kommunalhuset i La Oliva kommun dit även Corralejo hör. På taxibilarna här i Corralejo står det La Oliva och så kommunemblemet

Kyrkan i La Oliva är från 1700-talet

En interiör från kyrkan

Nu gick färden vidare till restaurangen El Carmen där vi fick ett glas sangria och så började demonstrationen av ullprodukterna.

Det var kuddar, bäddmadrasser och täcken av ull och så bäddmadrasser av typ tempurmadrass. José var en medryckande och duktig föreläsare och jag tror nog att han fick sälja en hel del. Fördelarna med de här ullprodukterna jämfört med dunkuddar och duntäcken var verkligen stora, om man ska förlita sig på vad han berättade, men ull är en fin naturprodukt, så jag tvivlar inte alls på att hans uppgifter är korrekta. Fast jag tycker nog att det skulle kännas lite småsnuskigt att inte använda lakan och kuddvar, men det var det bästa om man ville få ut maximal effekt av sin investering.

Här har han en tävling om en flaska rödvin. Det gällde att vet vilket årtal en gammal militärbyggnad vi kört förbi var byggd. Sen kom en fråga om vad chauffören för dagen hette och det visste jag, för han hette Oscar, precis som min kusin Görans ena barnbarn. Jag var dock inte högröstad tillräckligt, så jag fick inget pris.

Paellan var god, men den gick inte på långa vägar upp mot den jag åt på Mallorca. Jag hade ett glatt och trevligt sällskap vid bordet av några göteborgare och det är ju nästan alltid så att när folk hör att man är från Gotland, så har alla någon anknytning till ön. Om inte annat så har man läst deckare med miljö och handling förlagd dit. Innan vi lämnade restaurangen fick alla par en flaska vin och vi som reste ensamma fick en flaska vi också.

Nu var det dags att åka till El Cotillo – Fiskehamnen på öns västkust som är ett eldorado för surfare.

Hamnen är väldigt besvärlig för fiskarna att ta sig ut ur och in i när det är hårt väder och nu har det blåst i snart tre månader, men många har lyckat få ut sina båtar och ligger och fiskar utanför Corralejo i stället och en del har dragit upp båtarna på land för målning och underhåll i väntan på bättre väder.

De runda byggnaderna är gamla kalkugnar

Nu lämnade vi El Coltillo och åkte till Lajares för att se på kanarisk konstsömnad och så skulle det bli provsmakning av likörer, ostar och marmelader.

En kvinna satt och sydde på något som skulle bli gardiner och man förstod verkligen vilket enormt arbete det ligger bakom hantverken. Jag köpte en duk första gången vi var på Gran Canaria och den har jag fortfarande kvar. Tvättad är den många gånger, men fortfarande snygg.

En sista stilstudie av José, för nu var turen slut och vi vände åter mot Corralejo. Vi fick lära oss väldigt mycket av José idag – om skolväsendet, om sjukvården, om åldringsvården, om det sociala skyddsnätet och om arbetslösheten. Just sjukvården är ju lite speciell här på Fuerteventura och de andra småöarna, för alla måste till Gran Canaria om man ska på sjukhus för operationer eller komplicerade provtagningar, men allt är fritt, både resor och uppehälle och vården. Man samarbetar med Röda Korset som hämtar och lämnar på flygplatserna och ordnar boende.

Vi var hemma igen strax efter två, så det blev ett par timmar i solstolen och en liten slummer innan det var dags att gå upp på rummet och börja förbereda för kvällen.

Ha det så gott därhemma! Nu är det snart dags att gå till restaurangen och få sig lite middag!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Fuerteventura. Bokmärk permalänken.

21 kommentarer till Ull-turen

  1. Ailas skriver:

    Tack, där hade vi ullturen! Nu har jag även varit med på den. Trevliga bilder att titta på!

    Hoppas att middagen blev god, paellan tyckte jag såg lite trist ut. 🙂

    Ha det fortsatt gott, kram!

  2. Znogge skriver:

    Det lät som en intressant och givande tur på alla vis! Men paellan såg onekligen lite klen ut… Hoppas det blev en god och trevlig kväll också!

    Kram

  3. Gerd skriver:

    Det verkade trevligt! Fina bilder. Jag kan berätta att jag en gång i tiden gick på det där med ullbäddar. Hade både till mig och de två yngsta barnen, men blev lite trött på detta att man inte skulle ha lakan och inte tvätta ullen, utan dra den ren i snön ?!?!
    Men, det var under tiden yngsta dottern var så allvarligt sjuk, så vad gjorde inte en mamma?
    Kram, Gerd♥

  4. Agneta skriver:

    Hej, Ingrid!

    Det är verkligen en mycket givande rundtur du bjuder oss på i både bild och skrift, Ingrid 🙂
    Du får nog stanna kvar som reseledare 😉

    Funderar över hur människorna levde under 1700-talet när den vackra kyrkan byggdes ? Hur det såg ut där då! Som du skriver så är det ju först nu dom börjar bygga lite överallt på ön.
    Just Fuerteventura har ”klarat sig” väldigt länge undan både för många hotell och turister. På både gott opch ont , får jag väl tillägga..

    Otroligt att dom fortfarande sitter och syr desa underbart fina dukar på samma sätt som i slutet på 1960-talet. När jag ser den bilden så är det som tiden stått helt still.
    Jag har en hel del smådukar men även en jättestor likt den som hänger på väggen bakom ryggen på José och undrar hur många arbetstimmar dom ägnat åt en sådan? De vackra servetterna använder jag faktiskt som smådukar under en ljusstake t.ex. precis lagom stor.
    Men det mesta är lika fint i dag som för över 40 år sedan och det kallar jag för hantverk det 🙂

    Att vården/flyget är gratis låter helt osannolikt. Inget vi kan skryta med i vårt ”välfärdsland” inte. Men om Röda Korset är med i bilden så är det väl dom som står för det mesta.

    Finns dock väldigt bra sjukhus i Santa Cruz på Tenerife där en mig närstående just opererat ett knä så inte måste alla till Gran Canaria. Men kanske han menade de som bor närmast den ön eller om de har något avtal med varandra.
    Hur som helst är det en väldigt bra service och den skulle sitta bra i vårt land också för vi har en mängd öar utmed vår långa kust. De som bor i Göteborgs norra skärgård får minsann betala den långa resan till fastlandet och Sahlgrenska och ska det övernattas av medföljande så blir det hotellkostanad… 🙁
    Paellan ser riktigt god ut, riset ser så fluffigt och saftigt ut och den skulle jag inte ha något emot alls just nu.
    Oj, det var en riktigt spännande rundtur du fick vara med om i dag förstår jag.
    Tack för ullturen, Ingrid, den uppskattas mycket 🙂
    Kram, Agneta

    • Ingrid skriver:

      Enligt José flygs alla från småöarna till ett speciellt sjukhus i Las Palmas. Jag antar att man måste ha en ganska stor organisation för att få det här att fungera och samarbetet med Röda Korset är tydligen viktigt. Röda Korset ordnar också boende i lägenheter där man får sitt eget sovrum, men delar kök och vardagsrum med överiga. Skafferi och kylskåp ser Röda Korset till att fylla, så man kan bara gå ut i köket och laga till sig vad man vill ha.
      Kram, kram

  5. Suss skriver:

    Du skulle kunna skriva resehandböcker. Du får ju med hur mycket matnyttigt som helst som man vill veta som turist. Jag njuter av att resa med dig och mellan varven tar jag en tur till Turkiet, när jag läser igenom min blogg innan jag publicerar. Det blir nästan lite jobbigt att pendla mellan båda länderna, samtidigt som jag sitter här hemma i Stora Mellösa och tittar ut och fryser! Tack för ett mycket intressant inlägg (igen), KRAM!

  6. Lambergsfrua skriver:

    Vilken trevlig utflykt dey blev med massor av intressant information – och demonstration av ulltäcken m.m. Jag skulle nog inte gärna sova utan lakan, men det kanske blir en vana. Det känns inte fräscht om man så säger 😉 jag har en f.d. kollega som köpte ullfiltar till sig och mannen på en sån där demonstrationsresa och de är otroligt nöjda – men de använder lakan.

    Den där paellan såg ut att mest bestå av ris och så ska det ju inte vara. DEn paella jag har ätit på Gran Canaria och Teneriffa var proppfull med olika skaldjur. Det är kanske olika recept på de olika öarna.

    Ha det gott i värmen.
    Varm kram,
    Lambergsfrua 🙂

    • Ingrid skriver:

      Paellan bestod av ris färgsatt med gurkmeja och med ärtor och några bitar kokt fläskkött i. Riktigt bedrövlig med andra ord, men man får ju vad man betalar för…. 😉
      Kram

  7. Det är nog ganska nyttigt för oss svenskar som tror att vi är så himla duktiga att få se och höra hur sjukvård m.m. sköts i andra länder. Kanske en tankeställare….. 😉

    • Ingrid skriver:

      Sjukvården i både Italien och Spanien är både bättre och billigare än i Sverige, för övrigt får vi nog mer för våra skattepengar. De har inga barnbidrag, ingen ersättning för VAB mm mm

  8. Raija skriver:

    Vad kul att se alla fina bilder och få vara med att uppleva lite av det du gör, även om det är genom bloggen.
    Håller med om att det inte känns så fräscht att sova på ull utan lakan. Undrar hur de ser ut efter ett tag. Fast de kanske har pyjamas på sig och nattmössa :-).

  9. Mycket intressant,
    känns som om jag var med på sätt och vis.
    Bara värmen som saknas. Här är så ruggit.’

    Var det Merinofårets ull.

    Kram Majsan Mi

  10. En givande utflykt verkar du ha haft. Kalkugnarna var intressanta!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *