Idag har faktiskt himlen varit blå hela dagen, men i gengäld har det blåst som bara den och det var rätt svalt när jag gick iväg till bussen i morse. Från mitt hotell var vi bara tre stycken, men när man åkt runt och plockat upp folk blev vi totalt 37 personer.

Guiden hette José och var en svensktalande spanjor. Hans pappa hade dött när han var tre år och då tog hans mamma den lille gossen med sig till Mallorca och startade en restaurang där. Hon träffade en svensk som hon blev kär i och efter ett par år befann sig familjen i Boden och där är José uppfödd. Han blev så småningom gift med en svenska och har två barn, men nu är tydligen äktenskapet slut, för han berättade att han idag bor i El Cotillo här på Fuerteventura tillsammans med sin flickvän. Hans spanska är dålig, men han pratar i gengäld perfekt svenska och det var ju tur för mig, men alla danskarna i bussen var lite missnöjda med att det inte fanns en dansk guide med.

Vi lämnade Corralejo och körde mot La Oliva där vi skulle göra ett första stopp. Runt Corralejo och de andra större byarna bygger och bygger man sig rakt ut i öknen.

La Oliva är Fuerteventuraras kulturhuvudstad och där finns flera museer och bussen körde runt så att José fick berätta var de låg och vad som finns att se. Bra att veta för den som kanske hyr sig en bil och åker iväg på egen hand. Det enda stoppet vi gjorde var vid kyrkan.

Kommunalhuset i La Oliva kommun dit även Corralejo hör. På taxibilarna här i Corralejo står det La Oliva och så kommunemblemet

Kyrkan i La Oliva är från 1700-talet

En interiör från kyrkan

Nu gick färden vidare till restaurangen El Carmen där vi fick ett glas sangria och så började demonstrationen av ullprodukterna.

Det var kuddar, bäddmadrasser och täcken av ull och så bäddmadrasser av typ tempurmadrass. José var en medryckande och duktig föreläsare och jag tror nog att han fick sälja en hel del. Fördelarna med de här ullprodukterna jämfört med dunkuddar och duntäcken var verkligen stora, om man ska förlita sig på vad han berättade, men ull är en fin naturprodukt, så jag tvivlar inte alls på att hans uppgifter är korrekta. Fast jag tycker nog att det skulle kännas lite småsnuskigt att inte använda lakan och kuddvar, men det var det bästa om man ville få ut maximal effekt av sin investering.

Här har han en tävling om en flaska rödvin. Det gällde att vet vilket årtal en gammal militärbyggnad vi kört förbi var byggd. Sen kom en fråga om vad chauffören för dagen hette och det visste jag, för han hette Oscar, precis som min kusin Görans ena barnbarn. Jag var dock inte högröstad tillräckligt, så jag fick inget pris.

Paellan var god, men den gick inte på långa vägar upp mot den jag åt på Mallorca. Jag hade ett glatt och trevligt sällskap vid bordet av några göteborgare och det är ju nästan alltid så att när folk hör att man är från Gotland, så har alla någon anknytning till ön. Om inte annat så har man läst deckare med miljö och handling förlagd dit. Innan vi lämnade restaurangen fick alla par en flaska vin och vi som reste ensamma fick en flaska vi också.

Nu var det dags att åka till El Cotillo – Fiskehamnen på öns västkust som är ett eldorado för surfare.

Hamnen är väldigt besvärlig för fiskarna att ta sig ut ur och in i när det är hårt väder och nu har det blåst i snart tre månader, men många har lyckat få ut sina båtar och ligger och fiskar utanför Corralejo i stället och en del har dragit upp båtarna på land för målning och underhåll i väntan på bättre väder.

De runda byggnaderna är gamla kalkugnar

Nu lämnade vi El Coltillo och åkte till Lajares för att se på kanarisk konstsömnad och så skulle det bli provsmakning av likörer, ostar och marmelader.

En kvinna satt och sydde på något som skulle bli gardiner och man förstod verkligen vilket enormt arbete det ligger bakom hantverken. Jag köpte en duk första gången vi var på Gran Canaria och den har jag fortfarande kvar. Tvättad är den många gånger, men fortfarande snygg.

En sista stilstudie av José, för nu var turen slut och vi vände åter mot Corralejo. Vi fick lära oss väldigt mycket av José idag – om skolväsendet, om sjukvården, om åldringsvården, om det sociala skyddsnätet och om arbetslösheten. Just sjukvården är ju lite speciell här på Fuerteventura och de andra småöarna, för alla måste till Gran Canaria om man ska på sjukhus för operationer eller komplicerade provtagningar, men allt är fritt, både resor och uppehälle och vården. Man samarbetar med Röda Korset som hämtar och lämnar på flygplatserna och ordnar boende.

Vi var hemma igen strax efter två, så det blev ett par timmar i solstolen och en liten slummer innan det var dags att gå upp på rummet och börja förbereda för kvällen.

Ha det så gott därhemma! Nu är det snart dags att gå till restaurangen och få sig lite middag!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...