Vacker morgon – Defekt färgsinne

Jag har hört att det är så svår dimma på Bromma idag på morgonen, så att flygtrafiken till och från Gotland har fått problem.

Här på ön har det däremot varit en väldigt vacker morgon. När jag kom upp vid halvnio-tiden var solen på väg upp över hustaken i öster och det var -3° och vitt av rimfrost. Jag blev lite sen i morse också, för jag kunde givetvis inte somna igår kväll efter förra nattens mastodontsovning, trots att jag satt uppe ganska sent.

Jag letade efter en sak igår kväll och då hittade jag Åkes sjöfartsbok och satt och studerade den lite. Klicka gärna upp den här bilden så att den blir större och beundra de vackra stämplarna i den.

När Åke var tjugo år och hade gjort lumpen, sökte han lyckan till sjöss, men eftersom han enligt sjömansboken hade defekt färgsinne fick han inte stå till rors eller användas som utkik. Han fick mönstra på som kock.

Min make som knappt kunde sätta på en kastrull vatten! Det var väl kanske lite elakt sagt, för när jag började jobba lärde han sig att skala potatis och sätta på den, så att den var på gång när jag kom hem, men jag har ändå väldigt svårt att tänka mig honom i byssan. Hans tid där blev inte långvarig heller, för han hade svårt att tåla sjön och en sjösjuk kock kan inte vara någon höjdare. Trots det fick han BRA som tjänstbarhet när han mönstrade av och återvände hem till Stenstugu.

Jag har sparat en hel del småsaker efter Åke och när jag letar i mina gömmor dyker de upp då och då. Klockan, glasögonen, körkortet, pannlampan han använde när han sotade vedpannan, hans kära gameboy, mm mm. Det känns lite gott när jag stöter på dem, som en hälsning nästan. Känslopjunk? Ja kanske det, men visst kan man väl tillåta sig att vara lite sentimental ibland.

Trevlig onsdag!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Åke, Nostalgi, Odvalds, Väder. Bokmärk permalänken.

22 kommentarer till Vacker morgon – Defekt färgsinne

  1. Geddfish skriver:

    Det har jag aldrig sett ”defekt färgsinne” men hört talas om färgblinda.
    Du är inte på något vis känslopjunk, jag blir själv sittande med nära och käras minnessaker och drömmer mig bort.
    Satt igår och tittade på lappen, där min mamma skulle skriva sin namnteckning, när hon var väldigt sjuk. I stället för namnet skrev hon ”Nu är det jul igen, nu är det jul igen”. Cancern hade spridit sig till hjärnan.
    Något som är intressant är hennes Tidningsurklipp. Där kan man se vad hon funderade på och värdesatte.
    Kramar, Gerd

  2. Gunnel skriver:

    Jag är glad för alla gamla minnen jag har kvar efter mina föräldrar och mor och farföräldrar. ibland blir jag lite nostalgisk och sitter och tittar på dem och minns. Det känns lite bättre då tycker jag. Kram

  3. Znogge skriver:

    Vilken vacker sjöfartsbok! Så mycket fina stämplar det fanns förr! Men en sjösjuk oskicklig kock var väl ingen hit 😉 Nåja, ett kärt minne förstår jag.

    Kram

  4. Hejsan Ingrid !

    Dimmaqn ligger fortfarande tjock, trodde solen skulle komma fram idag med, men icke.,.Ser inte ner till skolan, Höra bara (och det räcker) de stojande ungarna-

    Blev en innedag,med hårtvätt.

    Åke såg bra ut som ung, min Pappa var till sjöss som ung.På Lyxkryssningsfartyg.Där han serverade.

    Pappa var färgblind, det är många män som är det.
    Kanske Åke var det,för defekt låter bättre än blind.

    Du mår bra förstår jag.

    Kram Mi

    • Ingrid skriver:

      Här har varit strålande solsken. Jag var ute med bilen efter lunch och åkte upp till kyrkogården en stund och sen var jag och handlade. När jag körde söderut gick det nästan inte att se för solen bländade så hemskt.
      Kram

  5. Lambergsfrua skriver:

    Känslopiunk? Absolut INTE, Ingrid! Jag tror man mår bra av att ibland få se på och ta i de gamla sakerna och minnas tillbaka med värme och vemod.
    Defekt färgsinne har jag inte heller hört talas om och mösnstra på som kock kan inte ha varit något vidare, om man lätt blir sjösjuk.
    Mannen i Mitt Liv mönstrade bodde i Nynäshamn, sökte till flottan och trodde han skulle bli placerad i Stockholm. Nix, han blev placerad på I 17 i Uddevalla. Killarna fick i uppdrag att stoppa sina egna madrasser med halm, något MiML protesterade livligt mot då han har astma.

    Ingen lyssnade förstås (order är order) och morgonen därpå pep hans luftrör som en gammal ångvissla och han kunde han knappt prata. Läkaren som undersökte honom, skakade på huvudet och skrev ett intyg – ”Bedömes oduglig i alla krifgstjänst”…
    Varm kram,
    Lambergsfrua 🙂

  6. Ja minsann, det fanns fina stämplar förr – nu får man dem ju knappt i passen mer, inte ens fastän man ber snällt 🙂
    Stilig var din Åke också och du skriver så humoristiskt och snällt om honom. Nej… en sjösjuk kock är nog ingen höjdare 🙄

  7. Tove Olberg skriver:

    ”Känslopjunk” – närhet i minnen gör också gott!
    Kände inte till defekt färgsinne, bara färgblindhet.
    Du skriver så roligt om ”min man som knappt kunde sätta på en vatten”. Vilken vacker bild! kram på dig!

  8. Musikanta skriver:

    Undrar vad som menas med defekt färgsinne? Det säger ju inte så mycket. Men det måste väl vara rött-grönt eftersom det är viktigt med lanternor och fyrar till sjöss, vad vet jag?
    Visst tänker man med vemod på de som gått före när man hittar någon liten sak som påminner om dem. Man slänger inte sådana minnessaker.
    Kan inte ha varit roligt för Åke att ha varit sjösjuk när han jobbade på en båt…
    Kram från Ingrid

  9. Oldmolly skriver:

    Minnen som har stor betyelse för dig. Det är ju helt förståligt. Sånt som får dig att känna dig lite närmare honom – kanske luktar de t o m lite honom.
    Det var nog många gotlänningar som gik till sjös, min f man gjorde. Han är också gotlänning (det var han som ”gav” mig kärleken till Gotland.
    Men så hemskt att stå och laga mat oh må illa därnere i båten. Det är ju lättare att hålla sig klar, om man kan vara uppe på däck, men därnere oh matos och allt – Huva!

    • Ingrid skriver:

      Jag kan föreställa mig hur hemskt han måste ha haft det, för jag har själv lidit av sjösjuka och åksjuka och är alltid försedd med åksjukemedel om jag ska ut någonting. Jag var på en kryssning i en vecka med jobbet och då tog jag ett piller varje morgon och mådde strålande bra hela tiden.
      Kram

  10. Kerstin skriver:

    HAhaha, min man har också ett defekt färgsinne. Vi diskuterar fortfarande om han hade en blå eller grön kostym på sig när vi träffades (52 år sedan). När min faster dog på 70-talet kunde min farbror inte göra någonting, inte ens sätta på kaffebryggaren. NU har jag en väninna som vet att hon har högst ett år kvar att leva och hon tvingar sin man att lära sig laga mat och sköta tvättmaskinen. Hon har skrivit ihop en lång rad enkla recept och lurar honom ibland att hon inte orkar laga lunch så att han ska träna upp sig.
    Kram /Kerstin

    • Ingrid skriver:

      Så klok din väninna är!
      Det är ju faktiskt ett handikapp att inte kunna reda sig lite i köket, likaväl som att det nog förekommer i många familjer att det bara är en person som sköter ekonomin och betalningar av räkningar mm.
      Kram

  11. Birgitta skriver:

    Åh vilka skatter du har att visa upp! Vilka minnen:)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *