Vårbruk i full gång

Lite kylslaget, trots ett strålande solsken, var det i förmiddags när jag gick till sjukgymnastiken, men det blev snabbt varmare, så när jag kom hem tog jag ut bilen och for iväg till ICA och köpte påskliljor, penséer och jord och åkte upp till Klinte kyrkogård och gjorde fint på mammas och pappas grav.

Jag hade tänkt nöja mig med det, men när jag nu var på gång så fortsatte jag till Fröjel kyrkogård också. Jag tog bort alla vinterprydnader, ljus och gamla plantor från gravarna och grävde i ordning rabatterna, så nu är det klart för plantering där också.

Sen var det dags för lunch och efter den har jag varit ute och kanthuggit och gjort fint i rabatten på vår uteplats, som Åke grävde åt mig i höstas. En ny liten rabattstump mot grannens plank grävde jag också upp. Där tänker jag plantera höstanemoner och höstastrar. Det finns ju gott om perenner på Stenstugu som bara mår bra av att få dela med sig till Odvalds 😉

På Odvalds är det för övrig full fart, för man håller på med tilläggsisolering och den ena långtradaren efter den andra rullar i på området och lastar av isoleringsmaterial, som man sedan sprutar in på vindarna. Vårt hus fick sin behandling igår.

Azorerna 2006Tänk om Åke hade levt nu, så spännande han hade tyckt att det varit att stå och titta på de här killarna där de kliver omkring på taken. Det fanns ingenting som han gillade bättre än att stå och se på byggen, stora maskiner och folk i full aktivitet med olika arbeten. Han sa alltid att det var en fröjd att se en riktigt yrkesman i aktion. Vi hade ständigt diskussioner om det när vi var ute och reste, för jag kunde inte se charmen i att stå och titta ner i en grop, eller stå och glo på en kran som hissade cementsäckar och virke. För att inte tala om att sitta på hamnen och titta på båtar, eller sitta på en takterrass och se på lyftkranar.

Han fattas mig!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Åke, Sorg, Trädgård och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

44 kommentarer till Vårbruk i full gång

  1. Ann-charlott skriver:

    Hej min vän. Jag har också varit på kyrkogråden i dag och satte lite blommor. Har också hittat vårtecken och jag hittade allt jag också några. Det skall bli varmare mot helgen så det kommer gå med stormsteg. Ha en fin helg som kommer. Kram Ac

  2. Laila skriver:

    Jag trodde det var för tidigt att plantera på kyrkogården men jag får nog tänka om.
    Här blev det också lite vårbruk idag. Jag har en ”vårrabatt” där jag försökt rensa bort Svalörten som växer där. När jag gick ut till komposten så kunde jag konstatera att det blommade blåsippor i vår vast. Tyvärr är det så mycket tynne i vägen så man får nöja sig att se dem på håll.
    Förstår att du tänker på Åke när det är sådana intressanta aktiviteter på gång.
    Ha det så bra/Laila

    • Ingrid skriver:

      Du behöver nog inte ha någon brådska, för det var inte många som varit och gjort vårfint på gravarna ännu. Men penséer och påskliljor kan man ju sätta nu, de tål ju både lite snö och kyla.
      Det gör ingenting om blåsipporna står inne i tynnen, de är fina ändå. Jag plockar dem aldrig utan nöjer mig med att se dem ute.

  3. Eva skriver:

    Han fattas mig ocksà !
    Gick en promenad làngs havet i dag bort till lasarettet, sedan satt jag en làng stund pà en bànk i Nordergravar solade och tittade bort mot lasarettet och tànkte pà pappa. I bland kànns det overkligt.

  4. Ann-Marie skriver:

    Hej!
    Nyss hemkommen från Skåne är jag och det slår mig att det är mer vår här på Gotland, vi har mycket mer blommande vårblommor här. Nu har jag varit i norra Skåne mot gränsen till Småland så det är nog därför.
    I samhället där jag ibland bor så har dom i alla fall planterat så fint utanför alla affärer så jag blev så sugen på att göra fint vid trappan här hemma och narturligtvis även på gravarna. Det blir till att sätta fart för nästa vecka blir det en tripp till Skåne igen.
    Så lite vi vet om morgondagen så har jag bestämt mig för att leva här och nu och inte skjuta upp något som jag faktiskt kan göra idag.
    Ann-Marie

    • Ingrid skriver:

      Carpe diem, är ett slitet uttryck, men ack så rätt det är. Man vet inte från den ena dagen till den andra vad som händer. Hur man än planerar och ordnar så kan allt ställas på ända på några sekunder…..

  5. Karlavagnen skriver:

    Att han fattas dig förstår jag till fullo. Men ditt inlägg fick mig också att le stort!!! Så fint du har gjort! Å det låter härligt med att plantera nya plantor och dela plantor från Stenstugu!! Kram!

  6. Här igen !

    Du kommer nog att komma på en liten sak varje dag som Du och Din Åke hade olika åsikter om.
    Jag kom också ut på en liten vandring med Walking sticks.Nordic walking.knäppt ser det ut.

    Leta efter någon som kunde berätta vilka som flyttat och lämnat katten kvar.Enl.Sonia ingen.

    Hon satt hos en granne och fika,så jag stod där en stund och vi utbytte lite skrattande om min nya kudde Arvid,hrm,hrm.

    Nog tur att jag inga gravar har att gå till, för då vistades jag där jämt.Det finns inget finare än en kyrkogård.Jag blir så nostalgisk, varför vet jag inte.

    Kram Majsan

    • Ingrid skriver:

      Det är skönt att gå och titta på kykogårdar. När vi var ute och reste, Åke och jag, gick vi alltid till kyrkorna och tyckte också om att besöka kyrkogårdarna.
      Kram

  7. Eva Henriksson skriver:

    Ja det är klart att han fattas dig och så tänker du på hans intressen….
    Så fint då finns han i alla fall på något sätt?
    Rart med blomstren på gravarna……en fin syssla…

  8. Znogge skriver:

    Visst fattas han dig och så kommer det alltid att vara. Ni har levt så många år tillsammans så tomrummet måste bli enormt. I vissa situationer påminns man extra mycket om det.

    Kram

  9. Bettan skriver:

    Va fint du har gjort vid gravarna. Det blir livfullt som våren är. Å jag känner i allt du skriver att din åke han är med dig. Fint tycker jag, för det visar hur mycket han har betytt/betyder för dig vännen. Så det är klart att han fattas dig.

    Men han är med dig alla dagar, & vakar över dig vännen. Så en varm kram kommer här till dig. Bettan

    • Ingrid skriver:

      Jag hoppas att han finns där någonstans och håller ett öga på mig och jag vet att hans högsta önskan var att jag ska må bra och ha det gott, nu när han inte längre finns hos mig.

      • Bettan skriver:

        Ja, jag tror i alla fall att de vakar över oss från andra sidan. Tills vår tid är kommen. Kramar om dig så hårt & sänder dig styrka. Tycker du är fantastisk som kommit så långt på vägen redan. Det innebär ju inte att du har glömt & gömt. Utan strävar dig vidare på resans väg. Kommer du till Göteborg någon gång. Så är min dörr alltid öppen för dig! Kramis

  10. Hillevi skriver:

    Såklart han fattas dig. Men du tar dagarna så imponerande bra. Du stöttar mig och många andra, bara så att du vet!

  11. Eleonora skriver:

    Klart att din Åke fattas dig. Ni hade ju alltid så mycket trevligt på gång och gjorde så mycket tillsammans. Men tiden blir annorlunda. Du har varit flitig och stark som har gjort så fint på gravarna. Visst är det roligt när man kan plantera blommorna ute. Det blir nog toppen när du får hämta hem blommor från huset till Odevalls. Du får att pyssla vår och höst för att pyssla i din nya lilla rabatt.
    Hoppas kommande helg blir bra. Kram till dig från
    Eleonora

    • Ingrid skriver:

      Jag saknar Åke så otroligt mycket, men det måste ju bara gå att skapa ett liv utan honom.

      Jag skulle önska att jag vore lite starkare och kunde stötta Bosse o Carina och hjälpa dem med Stenstugu, men nu är det som det är och jag är glad att jag har min lägenhet där jag trivs så bra.
      Kram

  12. Raija skriver:

    Förstår att Åke fattas dig. Karlar är ett släkte för sig och gillar så konstiga saker att titta på…:-)

    Kom på att jag nog ska åka till min mammas och pappas grav i morgon och se till att det blir vårfint där.

  13. Elisabeth skriver:

    Så fint det blev på graven.
    Jag tycker också det är kul att se förändringar vid byggnation. Har följt två rivningar och uppbyggnad av hus. Har ännu inte börjat redigera alla bilder, men ….
    Förstår att du saknar Åke. Han kommer att finnas med dig i alla situationer. Ni kände ju varandra så väl, att du vet vad han skulle säga eller tycka. Ta vara på den gemenskapen och använd sorgen.
    Kram Elisabeth

    • Ingrid skriver:

      Vi hade egentligen så olika intressen Åke och jag, men ändå hade vi ett så gott äktenskap och levde så nära varandra både i arbete och fritid. Det är märkligt…..

  14. Lisbeth skriver:

    Läser och ser att du är ute och fångar dagen. En inställning som inte alla har. Vet du jag älskar kyrkogårdar. Det är så fridfullt där och när jag känner mig lite nere och orolig händer det att jag letar rätt på en och promenerar runt. Det är min morfar som lärt mig det. I dag såg jag första tulpanbladen sticka upp. jag ska vakta noga för att se när de tittar ut.
    Sköt om dig
    Kram

    • Ingrid skriver:

      Så är det, man måste fånga dagen, man måste ta vara på de dagar när allt känns gott och skönt. De dagarna gäller det att komma ihåg när sorgens fåglar svävar över huvudet, för då drar de vidare.

  15. Rigmor skriver:

    De sista raderna högg i mitt hjärta…han fattas mej. Jag kan inte föreställa mej hur det skulle vara, vet bara att det skulle vara fruktansvärt. Man är aldrig beredd, det är aldrig rätt tid, och man har alltid en massa kvar att uppleva.
    Idag träffade jag svärmor en kort stund och då kom vi in på Gotland. Så nu vet jag var jag var på bröllop 2006…Stenkyrka. Å festligheterna hölls i Ihre Kvarn. I år har vi bestämt att se lite mer av södra Gotland, förra gången blev det liksom bara utflykter ”uppåt”.
    Hoppas på en fin vårdag i morgon också, och troligen kommer det lite mer ormar på min blogg då efter dagens utflykt. Vi har haft +17 mitt på dagen, men sen började det blåsa lite så det förtog lite av det sköna.
    Kram kram

    • Ingrid skriver:

      Nej du har så rätt, man är aldrig beredd!
      Stenkyrka och Ihre Kvarn är inte precis några platser som jag känner igen. Jag vet givetvis var de ligger, men inte mera.
      Jag bävar för det där med ormarna. Nej så farligt är det väl inte, men lite läskiga är dom.

  16. Anita Brehlin skriver:

    Jag förstår att han fattas dig och att du tänker på honom varje dag. Vårbruket kommer tidigt till er. Här ligger alla rabatter under snön men jag tog ju in lite blommor ur källaren i måndags och tro det eller ej det är redan små små blad på både fuxian och vindruvsplantan. På bara så få dagar. Vilken kraft det finns i växterna. Man fattar det nästan inte när man står där och fixar med bara torra och till synes döda grenar

  17. Har läst på i din blogg och naturligtvis då om Åkes bortgång. Jag förstår precis vad det är du menar med ”han fattas mig” – trots att jag har min käre gubbe kvar i livet. Och att han trots att han levt med cancer i 15 år. Men han är fortfarande är frisk och pigg för övrigt.
    Men har man både gått igenom sorgen efter sina föräldrar och sin bror, så har man ju fått en förkänning om vad man kan känna. För det är nog så att mista sin livskamrat sen många år tillbaka är det svåraste man kan gå igenom (i alla fall om man inte har några barn).
    Därför känner jag verkligen med dig och hoppas att du kan glädjas åt alla dom små och stora minnen av Åke som du har!
    KRAM
    sUSIE

    • Ingrid skriver:

      Tack Susie!
      Visst glädjer jag mig åt minnena som dyker upp, även om det är vemodigt ibland.

      Även om vi aldrig bråkade, så ångrar man saker man sagt och saker som man inte sagt.

      Varför kunde jag t ex inte baka den där saffranskakan som han tyckte så mycket om? Jag sa bara den får du nästa gång det blir advent 🙁 sånt går jag och ältar ibland 😉

  18. Kicki skriver:

    Så klart att en livskamrat, som man haft under så många år kommer att fattas en LÄNGE.
    Jag fick en liten tankeställare i tisdags när vi träffade den unge läkaren på blodmottagningen. Han klämde och kände på Berra och när han kom till ärret på magen efter bukoperationen, sa han: ”där hade du tur, ditt tillstånd var livshotande”. Man tänker inte på vad som kunde ha hänt, inte jag i alla fall. Jag lever nog väldigt i nuet, jag hade nog inte klart för mig att det var SÅ allvarligt när han kom in akut på natten med brusten tarm.
    Ja,ja, carpe diem är nog bäst.
    Kram

  19. Birgitta skriver:

    Jag tror man bevakar sina intressen även ovanifrån. Så Åke håller nog koll på isoleringsgubbarna :-).

    Visst är det mysigt att få fint på sina anhörigas gravar. Framemot maj brukar begravningsplatserna vara så fina med nysatta växter.

    Idag är det ett helt fantastiskt väder här i Lund. Vi har promenerat med Mischa idag, jag och dottern. Vi har också fått massor av tips från brukshundsklubben hur vi skall göra henne säkrare på sig själv. Och det jobbet påbörjade vi idag. Ett enormt lyckokast. Så nu är det hundjobb framöver :-).

    Njut av våren som nu är på ordentlig frammarsch. Solen strålar och det är nog närmare 17 grader varmt i solen 🙂

    Kram

  20. Åsa! skriver:

    Ja Ingrid, det är klart att Åke fattas dig!!! Ibland kommer tanken över mig, tänk om jag skulle bli tvungen att leva utan min Thomas, jag förstår inte hur det skulle gå, hur jag skulle kunna andas, leva, tänka, vara, utan honom.
    Det är klart att det går, det måste ju gå, men nog är det svårt att förstå och bara tanken gör så oerhört ont.

    Kram på dig Ingrid!

    • Ingrid skriver:

      Visst är det svårt, men som du själv säger, det måste ju gå och man måste försöka att njuta av livet fast man blivit ensam. Det går si och så ibland, men det går….

  21. Ama de casa skriver:

    Det är nog typiskt karlar att fascineras av byggen… 😉

    Jag förstår att han fattas dig…
    Kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *