Varmt tack!

Jag är överväldigad och rörd över all omtanke och alla välgångsönskningar Åke och jag har fått här i bloggen. Jag har inte svarat på kommentarerna, men jag har läst varenda en och jag måste erkänna att tårarna trillat. Varmt tack till er allihop!

Och ett varmt tack också till alla som ringt eller mailat!

Jag har varit inne på lasarettet hos Åke idag också och det fanns vissa positiva tecken, men också negativa. Enligt läkaren har Åke fått en svår stroke.

Gårdagen var en riktig skitdag, det kom jag och äldste sonen överens om i bilen på vägen hem och att det stämde fick jag bekräftat, för när jag jag kom hem fanns det ett meddelande på telefonsvaren om att vår svägerska i Örebro avled igår förmiddag!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Åke och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

42 svar på Varmt tack!

  1. Pia skriver:

    Här kommer några fler styrkekramar Vet inte riktigt vad jag ska skriva men ni finns i mina tankar Kram

  2. margareta wårenius skriver:

    Nu gäller det för dej att var stark. Känner för dej.

    margareta

  3. Karlavagnen skriver:

    Nä nu… Jag vad ska man säga. Ibland är det precis som det heter att en olycka inte kommer ensam… Så trist… Men ni klarar er igenom detta också. Styrka, mod och ta en dag i taget!!! Step by step my dear!!! Kram!!!

  4. Iréne skriver:

    Kanske lika bra att ta det tråkiga på en gång, då kan det ju bara bli bättre
    Det är klart vi bryr oss, det är ju det vänner är till för
    Jag vill skicka många varma styrkekramar

  5. elisabeth skriver:

    Kramar om dig Ingrid ! Förstår du har det jobbigt nu med alla tankar…………..
    Hälsn. till Åke och dig. Tur att du har närmaste runt om dig där du bor.

  6. Så fort jag läst det första inlägget, så googlade jag på Stroke.så jag är lite mera medveten om vad det är.

    Då får väl Din Åke stanna ett bra tag på sjukhuset.Det var säkert som amen i kyrkan den där snöskottningens fel. Hur kommer det annars upp så där plötsligt.

    Det är väl en bra bit mellan Klinte och Visby.Hoppas läkarna är duktiga.

    Stor Kram Majsan

    • Ingrid skriver:

      Nej du Majsan!
      Det här var nog inte snöskottningens fel. Läkarna säger att Åke har förmaksflimmer och det har skickat iväg en propp.
      Vi har ungeför 3,5 mil till Visby och lasarettet.
      Kram

  7. Znogge skriver:

    Ibland känns ord så futtiga och man vet inte vad man ska säga… Hoppas i alla fall att det positiva ska ta överhanden för Åkes del. Skönt för dig att ha pojkarna på hemmaplan så att ni kan stötta varandra.

    Kramar

    • Ingrid skriver:

      Även om livet nog aldrig kommer att bli likadant efter den här måndagen, hoppas jag i alla fall att vi kan få det någorlunda drägligt. Och barnen är ju ett stort stöd!

  8. Ulrika Johansson skriver:

    Hej! Det är ledsamt att höra om händelsen, men det är skönt att höra att det ändå gott bra. Ni får sköta om er och hälsa morbror Åke från oss alla. Vi tänker på er. Ulrika med mamma och moster

  9. Agneta skriver:

    Ja du Ingrid, vad sjutton ska man säga? Nu kan det bara bli bättre och uppenbarligen stämmer det att en olycka sällan kommer ensam. Vet ej ålder/krämpor när det gäller svägerskan i Örebro men att lämna ett sådant besked via en telefonsvarare….njae…inte omtänksamt alls 🙁

    Gott att du har stöd och hjälp av dina söner som finns i närheten. Vad som menas med en svår stroke vet jag ej, men då han kan tala och ingen blödning i hjärnan hade, så låter det ändå positivt. Varje strå får man klamra sig fast vid och Åke verkar ha ”tåga” så det kommer säkert att bli så bra som det kan. Men det tar tid med rehab och det är så nyligen detta hänt så om några veckor blir det säkert bättre besked.

    Klart att vi alla bryr oss om både Åke och dig, ni har ju blivit så kära vänner p.g.a. ditt sätt att skriva bloggen.
    Mina tankar går till Eva som är långt hemifrån och det måste kännas extra jobbigt men Åke finns på sjukhus där dom kan detta och gör det dom ska.

    Jag sänder dig mina allra varmaste styrkekramar! /Agneta

    • Ingrid skriver:

      Åke har verkligen fått bra mottagande och bra behandling med träning på olika sätt och vis och jag tycker att det går framåt. Läkaren varnade dock för att det kunde bli bakslag, men det får man väl ta då och i stället glädje sig över framstegen.
      Om nu inte allting ska gå snett den här gången också, så är Eva på väg hem. Hon måste ju få träffa sin pappa!!

      Tack och varm kram till dig!

  10. Benita skriver:

    OJ… här har jag missat att titta in hos dej några dagar, och så ser jag nu detta.
    Och, jag finner inte ord.
    Jag hoppas verkligen att Åke snart blir så ”återställd” han bara kan bli, och att allt blir bra.
    Jag tänker på er båda! (((kram)))
    Och, jag beklagar verkligen ang. svägerskan.

    • Ingrid skriver:

      Tack Benita!

      En sån här stroke kommer verkligen som en blixt från en klar himmel. Vem kunde tro det när vi satt och åt frukost att jag skulle behöva ringa efter ambulansen en timma senare.

  11. Eleonora skriver:

    Kära söta vännen – nog stämmer det – en olycka kommer sällan ensam. Sorgligt med ett dödsbesked just nu när ni har det svårt själva.

    Tänker på dig och Åke dagligen och jag önskar och ber om att det positiva beskedet ska ta överhanden.

    Stor varm kram från Eleonora

  12. Kicki skriver:

    Nej, så tråkigt med svägerskan uppe på det elände som du redan har.
    En liten tröst i allt är väl ändå att du inte längre bor på Stenstugu, det är ju i allafall enklare i en lägenhet.
    Jag hoppas att ni båda kan hålla er starka och med modet uppe, för finns det tro så finns det hopp.
    Stor kram från mig

    • Ingrid skriver:

      Du må tro att jag är tacksam över att vi bor där vi bor. Här finns det i alla fall en rimligt möjlighet för Åke att kunna bo, även om han skulle bli rullstolsbunden.

  13. elisabeth skriver:

    Sänder dig många tisdagskramar,
    elisabeth

  14. Birgitta skriver:

    Men snälla söta. Åh, stackars er. Det är en jobbigt tid ni går till mötes. Men kan trösta er med att det brukar gå bra, och att många blir nästan helt återställda beroende hur omfattande stroken är. Men det verkar ju positivt att han var på benen så fort.

    Usch att ni skulle drabbas av detta. Och så detta med svägerskan. Det måste varit väldigt väldigt tungt.

    Jag hoppas och ber att Åke blir återställd och ni snart är tillsammans hemma igen.

    Massor av varma kramar
    Birgitta

    • Ingrid skriver:

      Vår svägerska, som var gift med Åkes bror fyllde 90 år i somras och var klen och sjuklig, så hennes liv var levt, men visst känns det väldigt tråkigt ändå.

  15. Gunnar skriver:

    Tänker på er. Kramar från oss!

  16. Lambergsfrua skriver:

    Nä men det räcker väl gott och väl med din käre Åkes stroke! Svägerskans dödsfall lägger bara extra sten på bördan. Ibland blir det bara för mycket på en gång. Det är ändå positivt, att du har pojkarna med sambor i närheten som stöd. Jag känner också med er dotter Eva, som säkert skulle vilja finnas hos er just nu.

    Mina allra varmaste styrke- och tröstekramar till er båda.
    Lambergsfrua

  17. Lisbeth skriver:

    Tag några djupa andetag och släpp ner axlarna. Tänker på dig som nu har så tufft. Livet är grymt ibland. Så skönt att du har sonen vid din sida
    Kram

  18. Birgitta skriver:

    Hej vännen. Skönt att Åke mår lite bättre. Men det är en bit kvar att vandra nu både för honom och dig. Hoppas han har massor av motivation. Rehabilitering är inget man kan forcera, men man måste ha mycket ”go”, vilja och motivation.

    Apropå din kommentar hos mig. Behandlingarna är olika beroende på vilken sorts bröstcancer man har. I mitt fall var cancern aggressiv, en s k HER-2-positiv cancer. Dessutom var tumören så stor att man absolut var tvungen att minska den med cytostatika och se till att så mycket cancer som möjligt dödades innan operation. Min medpatient fick operera hela bröstet 10 dagar efter diagnos och därefter när det är läkt, få påbörja sin cytostatika. Varje patient har olika bröstcancersorter och får därför en individuell vårdplan. Det är en hel vetenskap det där. Vissa får en liten tårtbitsoperation och strålning, och slipper cytostatika.

    Med detta avslutar jag nu och jag kan bara säga att jag tänker på dig och Åke. Och jag kommer verkligen hålla tummarna för att ni fixar detta. Och det kommer ni att göra. Men det tar sin lilla tid. Du har snart din gubbe hemma igen!

    Kram!

  19. Suss skriver:

    Det är ganska typiskt att det kommer mera, vad det beror på är svårt att förstå, men du är inte ensam att uppleva sådant.
    Jag har tänkt på dig till och från sedan jag läste förra inlägget och innan jag öppnade bloggen idag tänkte jag tanken att det hade stabiliserats för er. Du måste vara rädd om dig själv också och får lägga den kraft som blir över, på din käre man. Det är så lätt att man ger för mycket, det gjorde min mor och jag tror det är ganska vanligt när man levt ett långt liv tillsammans.
    Jag hoppas det kommer att gå mot bättring hela tiden och det tror jag det gör, även om det sker i små etapper. Varma tankar till er idag också. KRAM!

    • Ingrid skriver:

      Det är svårt att ha Åke liggande på sjukhuset och jag hoppas verkligen att han återhämtar sig så att han kan få komma hem snart igen.
      Lite bättre var han idag igen.
      Kram!

  20. Elisabeth skriver:

    Du finns i mina tankar och jag vill ge dig all tänkbar energi, så du orkar stödja din man. Kramar

  21. Ann-charlott skriver:

    Men kära vän. Vad jag blev lessen för din skull och jag hoppas av hela mitt hjärta att han blir bättre och är på g igen. Lider så med er. Skönt att du fick din dotter hem så du får lite stöd. Livet tar verkligen sina omvägar och jag håller alla tummar och tår att det går bra för han. Många styrke kramar från mig // Ann-charlott

  22. Skatan skriver:

    Många kramar fyllda med hopp till dig och Åke!

Kommentarer inaktiverade.