Mulet, men nästan vindstilla är det i dag. Efter frukosten satte jag igång med att stryka gardinerna vi tog ju ner på Stenstugu i lördags och som vi har tvättat i helgen. Jag stänkte ungefär en tredjedel av dem till att börja med, för naturligtvis hade de blivit för torra för att man skulle kunna stryka dem direkt. Den första tredjedelen är nu färdiga och ligger strukna och fina i sovrummet och nästa tredjedel är stänkt. Det går jättebra att stå och stryka, för då får ryggen stöd från strykjärnet och jag står rakt och bekvämt.

När jag var färdig med första omgången gardiner, tog jag på mig ytterkläderna, greppade mina gåstavar och gav mig iväg ut på en promenad i akt och mening att hitta några vårtecken. Jag gick Vallekvior och bort mot Rannarve.

Det här är en vy över Rannarvegårdarna och här hittade jag jättefina vårtecken i form av en underbar lärksång över åkrarna. Det är ju synd att jag inte kan förmedla den, för den som inte varit ute på landet och upplevt den underbara fågelsången kan nog inte riktigt föreställa sig den. Där står den illa oansenliga lärkan högt uppe i skyn och ryttlar och drillar hur länge som helst. Min pappa brukade alltid säga: ”Lärkan är en stygg fågel”. Och när vi undrade vad den hade gjort för ont, fick vi till svar: ”Den slår sin lilla drill”. Det tyckte vi var väldigt fyndigt!

Blåsippor är det alldeles fullt av överallt. Här har de blivit nästan röda.

Vitsippor behöver man minsann inte gå i Masshagen för att få se, för nu börjar de blomma överallt i skogarna runt Odvalds. Ännu är det ganska små, men blir det bara lite värme kommer de säkert att ta fart och bli hur fina som helst.

I rabatten utanför vårt vardagsrumsfönster blommar påskliljorna för fullt.

Tulpanerna börjar också blomma, men de är väldigt kortskaftade ännu. Vad det nu kan bero på?

Fler vårtecken från hela vårt avlånga land hittar du HÄR.

Ha en fin måndag!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...