Veckans bloggtema – Mamma

Mamma, ett av de första ord en baby lär sig säga, vad innebär det att vara mamma?
Att vara mamma innebär en stor lycka, ett stort ansvar, många oroliga stunder, men också många glada. Att sitta och amma sitt nyfödda barn, att lyssna på en liten glad pladdrande fyraåring, att följa en förväntansfull 7-åring till första skoldagen, att bli halvt vansinnig på en strulande och envis 14-åring, som tycker att man är pest, att ligga hemma i sängen och oroa sig för vad 17-åringen håller på med sent om nätterna, det är en mammas lott på gott och på ont. Och mamma det är man hela livet, det spelar ingen roll hur gamla barnen blir, man har ändå tanke på dem och oroar sig för dem.
Min mamma har varit borta i snart 7 år och hon blev rätt gammal, hon skulle fyllt 89 år i september det år hon dog, och jag minns hur hon ibland under de sista åren, då hon blev alltmer dement, satt och oroade sig för en av mina systrar. Mamma undrade så om min syster hade något jobb och om hon fick tillräckligt att äta. Som tur var kunde jag lugna henne på den punkten, men har ofta tänkt på det, att mamma är man hela livet och tanke på sina barns väl och ve kommer man nog alltid att ha.
Det finns kanske mammor, som tycker att de uppoffrar sig för sina barn och sedan inte kan låta bli att utnyttja det till egen fördel och ideligen påminna om det, men sådan var inte min mamma. Hon blev änka när hon var bara 44 år och lämnad ensam med oss 3 tonårsdöttrar. Vi var 13, 15 och 17 år gamla när pappa gick bort och mamma, som då var ”hemmafru”, fick söka sig ut på arbetsmarknaden, för att kunna försörja oss. Hon var duktig och fick jobb på ett pensionärshem och där jobbade hon kvar till sin pensionering. Hon fick verkligen slita och uppoffra sig för oss flickor, för att vi skulle ha det bra och inte sakna någonting, men jag vet aldrig att jag har hört henne säga något om att, ”tänk vad jag har gjort för er”.
Och som barn/tonåring tog man det så för givet, att mamma alltid fanns till hands. Idag skäms jag för att jag inte var mer omtänksam mot henne de där första svåra åren efter pappas död, jag var ju äldst och borde nog ha kunnat underlätta för henne mer än jag gjorde, men jag var ju så fullt upptagen med att finna min egen roll i tillvaron. Och mamma var otroligt självständig och bad aldrig om hjälp med någonting, utan försökte alltid klara sig på egen hand.
När mamma efter ett lårbensbrott inte längre kunde bo kvar i sin lägenhet, fick hon ett rum på just Åvallegården, där hon själv arbetat under så många år. Hon bodde där sina sista 5 år i livet. För lever, det gör hon fortfarande i vårt minne. Jag tänker på henne nästan varje dag i ett eller annat sammanhang, för hon var så glad och pigg och hade så många roliga uttryck. Uttryck och talesätt som verkligen gjort henne odödlig, inte bara hos oss ”flickor” utan även bland gamla arbetskamrater.
De här orden fick bli mina tankar kring min mamma. Om jag varit en bra mamma själv? Det vet jag inte, men jag vet att jag har gjort så gott jag kunnat. Det kanske inte har räckt, men mycket mer kan man inte göra. För övrigt är det väl kanske inte upp till mig att avgöra – svaret på den frågan får komma från annat håll.
Fler som bloggar på temat Mamma kan du hitta på Bloggvärldsbloggen.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Nostalgi, Veckans bloggtema och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *