Veckans bloggtema – Tid

Den här veckan tycker Mymlan på Bloggvärldsbloggen att vi ska diskutera begreppet tid. För min del tycker jag att sättet att se på tid har skiftat under årens lopp.
Så oändligt långsamt tiden gick när man var barn. När man väntade på att fylla år, att man skulle få börja skola och att det skulle bli jul till exempel. Sekunderna tickade fram oändligt långsamt när man låg i sin säng på morgonen och väntade på årsdagsuppvaktning – Ja må hon leva, ja må hon leva….. Och hur lång tid före jul skulle man börja bli snäll för att vara säker på att man skulle få julklappar?
Mitt i livet ville tiden inte riktigt räcka till för allt man skulle velat göra. Man var styrd av klockan, det gällde att passa tiden, för annars sprack all planering. ”Jag har inte tid”, hur ofta fick man inte säga det till barnen när de ville att vi skulle göra något trevligt. Men när jag ser i backspeglen är jag förvånad över att man ändå hann med allt som skulle göras, oftast räckte tiden till, för man var ung, stark och effektiv. ”Morgonstund har guld i mund” heter det ju och min tid har alltid varit morgonen, då har jag varit i farten, medan jag därmot aldrig gillat att jobba kvällstid. Kvällarna var min tid, min fritid. Jag vill dock inte sätta några som helst moraliska aspekter på det här med morgon- respektive kvällsmänniska. Vi är alla olika och bara vi sköter det som ska göras, spelar det ingen roll om det blir uträttat klockan 05.00 eller 21.00.
Idag har jag all tid i världen. Jag gör det jag vill, när jag vill och lever ett liv nästan utan klocka. Nu gäller det bara att man inte är alltför generös med tiden, då är risken att saker och ting över huvud taget inte blir gjorda. Samtidigt går tiden väldigt fort, åren bara rasar iväg och den där förväntan inför årsdagarna, som man hade som barn, har förbytts i lätt ångest när man inser att ens utmätta tid snart är slut.
Det finns tre olika sätt att hantera tid: Man kan vara tidsoptimist, tidsperfektionist eller tidspessimist.
Tidsoptimisten har stora problem med att passa tiden. Tidsoptimisten stjäl tid av andra när han låter andra stå och vänta. Varför ska jag behöva förslösa min egen tid till att vänta på någon som inte klarar att planera så att han kommer i tid? I Sverige gillar vi inte tidsoptimisten när han lite flåshurtigt dyker upp en halv timme försent – ”Du har väl inte väntat?” Annat är det bland annat på Sicilien. Där är alla mer eller mindre tidsoptimister. Utsatt tid är lika med en halv- eller hel timme senare. Bussen som ska komma 8.15 dyker eventuellt upp vid 8.45-tiden, om den över huvud taget kommer. Man har ett helt annat sätt att se på tiden och det fungerar för att de flesta vet vad som gäller. Fast det kan vara försmädligt med den där bussen………
Tidsperfektionisten är en person som klarar av att komma på utsatt tid, varken för tidigt eller för sent. Han kan planera bilresan exakt, han vet hur lång tid det tar att gå och han är en idealisk gäst. Man vet att man inte behöver befara att han dyker upp medan man håller på att snofsa till det där sista och man vet att det inte är någon risk att han blir så sen att det varma blir kallt och det kalla blir varmt.
Tidspessimisten vill alltid vara ute i god tid. Han planerar in punktering på bilen, svårigheter att hitta parkeringsplats och annat som innebär att han måste starta hemifrån väldigt tidigt. Jag lever ihop med en tidspessimist och har fått lära mig att hantera det. Vill jag gå på en promenad och få hämtning efter en halvtimme säger jag -”Kan du hämta mig om en timme!” Då vet jag att han kommer om en halvtimme eller möjligen tre kvart. Jag läste ett kåseri för en tid sedan (jag har tyvärr glömt vem som skrev det) skrivet av en tidspessimist som tagit lärdom av sitt handikapp. Han stämde numera möten på sådana platser där han kunde komma inomhus, i närheten av ett bibliotek till exempel, eller en servering och gärna ett ställe där det fanns en toalett i närheten.
Jag själv då? Jag är nog tidsperfektionist med en viss dragning åt optimisten, men jag brukar klara av att passa tiden (åtminstone för det mesta).
13/8 Jag fick ett så bra tips av Jah Hollis så jag kompletterar med den här videon, som verkligen handlar om tid.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i TV o Video o Kultur, Veckans bloggtema och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

0 svar på Veckans bloggtema – Tid

  1. Agneta skriver:

    Först vill jag bara säga att dagens ordspråk är sorgligt, men ack så sant! Ord vi behöver bli uppmärksammade på, tror jag. Ett bra val du gjort!
    Så till ämnet.
    Som den, från födseln, inbitna Tidsoptimist jag är, så får jag väl skämmas ordentligt efter att ha läst hur jag ställer till det för ”icke tidsoptimister”.
    Eller är de kanske så, att det är jag som ska bli grinig över att möta en tidspessimist/perfektionist??
    Beror ju på med vilka ögon man ser det hela:-) Som med allt annat här i livet.
    Vid flera tillfällen, när det har varit kalas hemma, så har någon alltid kommit ”mycket för tidigt” och med papiljotter i håret har jag tvingats öppna dörren och försöka se glad ut!!Det var alltså jag som skämdes.
    Men hur kul var det då?? Bättre något försent i sådana sammanhang, i alla fall.
    ”Fint folk” skulle alltid komma någon halvtimma försent, förr i tiden, tror jag.
    Det är väl så, även i dag, bland de välbeställda, kan jag tro.
    Vett & etikett…
    Nåja, allt är väl bra när det är LAGOM i Sverige som jag tycker är ett LAGOM-land. Ve den som bryter mot outtalde lagar om hur man ska vara 😉
    Måste dock tilläga att jag trivdes alldeles förträffligt bra när jag, under några år som ung, bodde i ett ”Medelhavsland” och störde mig icke på att bussen var ”något” försenad. Ej heller på att chauffören stannade för att hämta upp ett paket av en vinkande person som stod farligt nära vägen. De båda tog en rökpaus och talades vid en stund och vi andra satt i en fullpackad buss i runt +40 och svettades, men ingen gnällde. Vi kom fram till slut i alla fall, om än något sena.
    Ack, så skönt 🙂 Ordet ”Stress” var nog inte uppfunnit på 60-talet, varken här eller i andra länder?
    Till min stora glädje läste jag en vetenskaplig artikel i ämnet, som jag skrev om på min hemsida för längesedan. Man är inte Tidsoptimist medvetet för att reta andra. Man har helt enkelt en helt annan uppfattning om tid och hjärnan är programmerad så.
    En forskare hade ägnat mycken tid o möda på att klura ut varför vi människor har olika uppfattning om tiden. Vi är alla olika så vi får väl försöka att stå ut med varandra så gott det går 🙂
    En mycket intressant bok om ämnet ”Tid” finns i min bokhylla. Det är Bodil Jönsson, fysiker och professor bl.a. som skrivit boken: Tio tankar om tid”.
    Hon skriver bl.a. att: ”Vi jagar tid i vår kultur och menar därmed att klocktiden jagar oss. Men det vi längtar efter har inget med klockan att göra.
    Det är din personliga, din upplevada tid som du vill ha lång”.
    Passar väl bra som slutord på tal om ålder och tid. Upplevd tid, gillar jag skarpt!
    Dags att sluta här min kära vän, annars så citerar jag väl hela boken som är oerhört intressant !
    Ha det såg gott Ingrid och ta dig TID till att göra det du gillar allra mest!
    Kramisar, Agneta

    • IngridL skriver:

      Tack Agneta för din engagerade kommentar. Du tar dig verkligen TID och jag tar med glädje emot dina tankar. Visst är det så att vi är olika vi människor – olika programmerade och det är väl tur det. Tänk så trist det skulle bli annars om vi alla gick omkring och tänkte precis likadant. Jag har hört talas om Bodil Jönssons bok och ska nog ta mig TID att läsa den. Kram till dig Agneta!

  2. Znogge skriver:

    Själv tycker jag det är viktigt att komma i tid och vill inte behöva vänta eller låta andra vänta! Tid är pengar brukar man säga men om det är något som inte går att köpa för pengar så är det just tid… Om man då inte tänker på att köpa tjänster för att på så sätt få ledig tid. Fast den blir inte längre utan fylls bara med annat. Det är kanske att utnyttja tiden! Intressant ämne som verkligen går att fördjupa sig i och lägga ner tid på!
    Kram!

    • IngridL skriver:

      Tiden ska vi använda till det vi tycker är viktigt!
      Varför då inte köpa sig tid genom att köpa tjänster. Det man inte gillar eller kan göra själv betalar man för att låta andra göra. Sin egen tid kan man sedan använda till sådant som man själv är bra på eller tycker är roligt att göra.

  3. Elisabeth skriver:

    Skulle gärna vilja skriva att jag är en tidsperfektionist, men måste tyvärr erkänna att jag nog, precis som din man, är en tidspessimist!
    Men jag har vuxit upp med syskon som varit dess raka motsats… tidsoptimister. Så det har varit många heta strider om tider, kan man säga!
    Varm kram…

  4. Åsa! skriver:

    Tänkvärt inlägg Ingrid! Visst är det så att tiden är föränderlig genom åren.
    Vad jag är? Tidspessimist, jag kan bara inte komma för sent hur jag än bär mig åt:)

  5. Berit skriver:

    Gokväll Ingrid!
    Sitter i Lidköping och läser dinn blogg och blev så tagen av ditt inlägg om tiden. Visst är det precis så som du skriver, kanske tycker jag så för vi är ju lite samma årgång:-). Jag minns tiden som barn särskilt hur man väntade t.ex. på Julafton, det var ju en evighet dit även om det bara var några veckor:-). Ja, sånt är livet och det är bara att hänga med.
    Vi är nu i Lidköping och skall hem imorgon för att ladda om flr Legonland i helgen med William och hans pappa.
    Kramar
    Berit

  6. Karin skriver:

    Man ser ofta inlägg idag som: varför har alla så bråttom? Varför måste man skynda sig?
    Jag köpte en ny kompost bok, och där undrade också författaren, varför det var så viktigt att komposten blev färdig på kortast möjliga tid? Sätt dig ner och slappna av, låt maskarna sköta jobbet! Så löd bokens sista mening.
    Jag anammar den filosofin, jag försöker vara som skalman, skynda ingår inte i hans ordförråd!
    Vad är jag då? Tidsnjutare, Livsnjutare, tar-vara-på-tiden-människa!
    Ett filosofiskt inlägg av:
    Karin
    Kram!

    • IngridL skriver:

      Det där med kompost är knepigt som bara den. Jag komposterar köksavfall, men vet inte riktigt när maskarna jobbat klart? Som ”lite äldre” drar man nog automatiskt ner på tempot och blir lite mera livsnjutare än tidigare.

  7. a home far away skriver:

    Ja ibland skulle man absolut behöva mer tid, få världen att stanna upp..
    Ha en fin dag
    Kram Gunilla i Singapore

  8. Astrid skriver:

    Jag såväl jag känner igen hur du beskriver tiden som barn osv.
    Du är så duktig på detta

  9. Jah Hollis skriver:

    Man kan sjunga om den med.
    Som Willie Nelson med flera:
    ”Well hello there,
    my it’s been a long long time
    How am I doin’,
    oh well I guess I’m doin’ fine
    It’s been so long now and it seems that
    It was only yesterday
    Mmm, ain’t it funny how time slips away…”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *