Vi gick en promenad efter lunchen, maken och jag. På hemvägen fick jag se kvinna med rullator på långt håll och tyckte att jag kände igen henne.

-Titta! Det där måste vara Sonja, sa jag.

Sonja är också från Fröjel och har varit skolkamrat med Åke. Vi snabbade på, så att vi kom ifatt och visst var det hon.

Tänk om man kunde åldras som Sonja! Hon är 87 år, har blont (alltså inte grått eller vitt) halvlångt lockigt hår. Om halsen hängde ett guldhalsband och i öronen satt matchande guldlänkar och dinglade. Ögonbrynen var omsorgsfullt målade och hon var slät och fin i hyn, händerna var vackra och naglarna långa och välformade. Hon hade en fin klänning under jackan och snygga skor och även om hon använde rullator var hon rak i ryggen.

Jag kände mig som rena lantlollan, där jag gick i mina jeans, skev och stel i ryggen och med gympadojor på fötterna.

Olika faller ödets lotter!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...