Vilse på Säve

Igår åkte jag in till Visby på eftermiddagen och hälsade på hos Krister och Thomas. Det är länge sedan jag var där och jag var nyfiken på det nya badrummet som de håller på att bygga och på trädgården. Vi drack kaffe med en god äppelkaka till och satt och pratade.

Sedan skulle jag till Wisbygymnasiet och se en film ”BIANCA COME IL LATTE, ROSSA COME IL SANGUE” ”vit som mjölk röd som blod” för att tillsammans med andra italienvänner runt om i landet fira ”La settimana della lingua italiana nel mondo”. När jag gav mig iväg vid halvfyra-tiden hade jag ännu inte bestämt mig för om jag skulle gå på filmvisningen, eller om jag skulle åka hem.

-Jag bestämmer mig när jag kommer till avtagsvägen till gymnasiet. Antingen svänger jag höger, eller också fortsätter jag rakt fram, sa jag till Krister. Jag gillar ju inte att köra i mörker, speciellt när det regnar och visste ju att när det var dags för hemfärd skulle det vara mörkt och det blev senare än jag beräknat.

Solen sken och vädret var ännu fint, så jag svängde höger och sedan in på den stora parkeringen där det bara stod en 10-15 bilar, så jag hade lite svårt att bestämma mig för vart jag skulle ställa den lille Golfen. Jag körde rätt långt fram i en rad där den fick stå i ensamt majestät.

Vart skulle jag nu ta vägen? Det är cirka trettio år sedan jag var där senast och allt är om/till- och nybyggt, men jag visste att vi skulle vara i Steffenhuset, så det tittade jag efter. Då kom det en dam på cykel och hon visste var det låg och hon skulle också med på filmvisningen, så vi följdes åt. Vi gick in, men kom bara in i en tambur, sedan var det låst, men där fanns en trappa upp och den tog vi. Vi kom upp i en tom korridor och gick där och tittade och vi hittade hörsalen, men den var låst. Vi fortsatte fram mot biblioteket och där mötte vi en dam, som inte visste någonting alls om någon filmvisning.

-Var kom ni in? frågade hon.

-På södergaveln, sa mitt sällskap, som tydligen hade koll på väderstrecken.

-Ni måste ner igen, men ni kan gå ner här, sa hon och pekade på en trappa, så där gick vi ner och kom ut igen.

Längre bort, vid ett annat hus öppnades en dörr och det kom ut någon som stod och tittade sig omkring, så då gick vi dit. Det var en man från föreningen. Man hade ändra lokal från Steffenhuset till Hansahuset, för när de skulle gå in i Steffenhuset hade larmet gått. Inte undra på att vi inte hittade dem. Puh, vi var äntligen på plats!

Två ungdomar från gymnasiet presenterade filmen och sedan började den. Den var ganska bra, man jag förstod inte så mycket av italienskan, så det var tur att det fanns engelsk text också. När filmen var slut fick vi cider och snacks och så pratade vi om vad vi tyckt om filmen. Det hela drog ut lite på tiden, men när klockan var sju började vi avsluta och jag var ganska snabbt iväg.

När jag kom ut ur salen kändes det som om jag ville gå till vänster, men en man som gick före mig tog till höger, så jag tog rygg på honom – och kom ut på ett ställe där jag aldrig varit förut. Det var mörkt och det blåste, men som tur var var det uppehållsväder, för parkeringen var borta. Var är parkeringen?

Det stod rader med bilar här och det stod rader med bilar där, men jag såg ingen stor parkering. Jag gick och gick och precis som när man går vilse kom jag tillbaka till utgångsläget igen. Nu får jag ringa efter Krister! Neeej, då blir jag utskrattad! Och diskussionen om demens och alzheimer skulle ta fart.

Jag tänkte till lite! Jag hade ju ingen karta och kompass, men jag hörde ju trafiken från Allégatan, så jag tog en gata som gick åt det hållet och kom ut på den. Ska jag gå till höger eller vänster för att hitta rätt avtagsväg där parkeringen är? Jag tog till vänster, men insåg ganska snabbt att det var fel och vände och bara några hundra meter längre fram stod skylten – Wisbygymnasiet – och där var parkeringen. Parkeringen, som var tom när jag kom dit var nu smockfull av bilar. Var kunde Golfen befinna sig? Jag har ju inget sån där fiffigt lås, så att man kan öppna på avstånd, så det var bara att leta. Jag gick rad upp och rad ner en gång och en gång till, men ingen Golf. Tredje gången fick jag dock se den!

-Det var hemskt vad det var besvärligt att hitta dig, sa jag till den och gav den en spark innan jag låste upp och satte mig vid ratten och körde hem.

Jag som tycker att jag har bra lokalsinne!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Humor, Italiens vänner Gotland, Visby. Bokmärk permalänken.

20 kommentarer till Vilse på Säve

  1. Gunnel skriver:

    Jag log glatt igenkännande när jag läste ditt inlägg. Precis så känner jag mig allt som oftast. Någon inbyggd GPS har jag inte, men det känns tryggt att veta att det har inte du heller. Kram

  2. Znogge skriver:

    Även stjärnor har sina fläckar 😉 Skönt att du hittade bilen och kunde rulla hem i alla fall!

    Kram och god måndagskväll!

  3. Znogge skriver:

    Jag menar naturligtvis solen 😀

  4. Ja, man kan ju inte låta bli att skratta lite, när man läser hur du virrade runt, men jag kan mycket väl tänka mig att det inte var så roligt när du gick där! Jag tycker att jag ser så dåligt i mörker numera, så jag kör aldrig när mörkret fallit.
    Ha det så bra, kram, Monica

  5. Laila skriver:

    Ja inte är det lätt att hitta på nya platser och hus med olika in- och utgångar.
    Kram

  6. Kicki skriver:

    Så där brukar jag ofta få leta efter bilen när man varit på hundutställning och blivit hänvisad en plats på morgonen, som man sen inte har nån aning om vilken rad eller hur långt bort det var. Rad upp och rad ner innan man hittar skrället.
    Jag kan verkligen förstå dig, hoppas du kom hem ordentligt sen i mörkret.
    Kram

  7. Helena skriver:

    Det var ju inte bilens fel att du inte hittade den, får nog be om förlåtelse…
    Usch att köra när det är mörkt och man är lite stressad.
    Trevlig tisdag!

  8. Musikanta skriver:

    Det var tur för dig att du hittade din bil. Glömmer aldrig när vi kom ner till parkeringsplatsen och inte hittade vår bil – den var stulen. Men innan vi insåg det gick vi ju omkring och letade överallt och trodde att vi glömt bort var vi ställt den. Sen visade det sig att några ungdomar hade tagit den och roat sig med att köra runt på en åker och där lämnade de den. De hade inte ens tagit verktygslådan som låg i bilen som väl var.
    Kram

    • Ingrid skriver:

      Jag har varit med om något liknande i Taormina, men det var inga biltjuvar som varit framme, utan Eva hade parkerat där man inte fick göra det, så när vi efter en trevlig kväll skulle åka hem var bilen borta och vi fattade ingenting.
      Det var bara att ringa efter hämtning och sen fick de lösa ut bilen dagen efter.
      Kram

  9. Frida G Svensson skriver:

    vad roligt att jag hittat hit till din mysiga blogg! <3

  10. Manuela skriver:

    Hej !
    Tack för att du delger oss dina fadäser , jag tror alla någon gång varit med om liknande situationer så kul och läsa , jag själv drabbades av att jag skulle parkera på Nynäsvägen (Enskede ) parkeringsavgift MEN ingen maskin , fick tag i en kille som berättade att maskinen stod ca 2 km bort , men man kan ladda ner en App i telefonen ,hm tur att man skaffat en sådan mobil då . Det löste sig tack vare killen som hjälpte mig ,annars hade jag nog åkt hem och struntat och hälsa på min kompis , jag är inte så gammal (61) men tycker det blir värre och värre med allt som ska skötas digitalt tur att de unga finns och kan hjälpa förvirrade damer.
    MVH Manuela Ohlén Lundqvist

    • Ingrid skriver:

      Tack för feedback Manuela!
      Jag använder en sån där mobilapp när jag parkerar i Visby och den är så fiffig. Ingenting extra kostar det och man betalar bara för exakt den tid man står. Man kan förlänga tiden när man vill och så fort man närmar sig bilen avbryter man parkeringen.
      Må så gott!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *