Det blev den 24 november idag, trots att jag förra året tyckte att vi kunde slopa den dagen. Mulet, regnigt och trist har vädret varit idag, men det har inte gjort så mycket för det har varit fullt upp hela dagen.
På förmiddagen hjälpte Bosse mig att byta till vinterdäck på bilen och sedan har det varit månadsmöte med SPF i Klinte Församlingshem.
Det var inte så många som hörsammat kallelsen och det var synd, för det var en otroligt intressant föreläsare, som egentligen skulle tala om kost och motion eftersom hon är dietist, men en stor del av hennes föredrag kom att handla om henne själv och hennes liv. Men innan föredraget var det förhandlingar, kaffedrickning och lottförsäljning. Sedan steg hon fram, greppade mikrofonen och började tala.
Gabriella Löw heter hon och 1991 råkade hon ut för en svår rid- och trafikolycka som gjorde att hon fick svåra skador på hjärnstammen, vilket medförde att hon fick lära sig prata och gå på nytt. Det var otroligt gripande att höra henne berätta om sin kamp tillbaka till livet.
Hon har fortfarande stora problem med koordination och hon och är beroende av personliga assistenter för att få tillvaron att fungera. En del dagar kan hon klara sig ganska bra, andra dagar blir hon sittande i rullstol. Hon har svårt att äta, för ibland sticker armen iväg okontrollerat och maten kan hamna lite var som helst och hon känner sig inte bekväm ute bland okända människor. Och hon sörjer att hennes barn, som var små när olyckan hände, aldrig kan minnas henne som hon en gång var.
Hennes stora intresse innan olyckan var ju ridning och när hon första gången kom hem från sjukhuset på permission blev hon körd till stallet och upplyft på sin häst och där satt hon sedan och kände hästens rörelser och bestämde sig för att hon skulle bli så frisk att hon kunde rida igen.
Idag är hon med i svenska landslaget i Paralympics och har tävlat i två OS och siktar nu på OS i Rio de Janeiro 2016. Det som hjälper Gabriella är hästens tredimensionella rörelser och den rytmiska stimulansen. Men hon kan inte rida vilken häst som helst. Hästen måste ha rörelser och gångarter som passar henne.
Att man inte ska ge upp, att man ska försöka se möjligheterna och inte nedslås av svårigheter och motgångar var väl kontentan av hennes föredrag. Det är ingen ursäkt att säga att man inte kan motionera för att man inte orkar gå ut eller inte vågar gå ut för att man bor för ensligt. Man kan sitta på en stol och motionera och man kan klä på sig och gå ut på trappan och stå där ett tag och få frisk luft i näsan och dagsljus i ögonen.
När Gabrilla pratat färdigt var det dags för lottdragning och jag hade turen med mig och vann en ask Aladdin och Anne Holts bok ”Frukta inte”.
Nu är det dags för lite middag och sen väntar en tuff TV-kväll!
Motiveringen att komma tillbaka är nog så stark att man tvinga sig själv hur svårt det ÄN känns.
Idag vet alla yrkesgrupper som jobbar med handikapade hur viktigt det är med ”anpassad” motion.
margareta ha en fin söndag
Att man är motiverad är nog det viktigaste i all rehabilitering.
Här har det också varit en grå och trist dag och även de sista dagarna
Hoppas den goa solen kommer fram snart igen…..den behövs…
Så fantastiskt det du berättar om kvinnan som råkade ut för den svåra rid- och trafikolyckan och hur hon har kämpat för att komma tillbaka till livet.
och nu t.om. hon har kunnat täva i OS.
och ja, man ska aldrig ge upp.
kram och ha en fin fortsatt helg
Hon är verkligen en människa som man ska beundra och se upp till.
Här gnäller man för lite ont i ryggen… 🙄
Kan tänka mig att det var ett mycket intressant föredrag. Vissa personer har en förmåga att fånga…
Kram
Det kunde Gabriella verkligen och med lugn och lågmäld röst fängslade hon oss verkligen med sin berättelse. 😀
Jag blir rörd och får ståpåls över den obändiga energi hon visar. Och grattis till din vinst!
Varm kram,
Lambergsfrua
Tack Frua! 😀
Vilken tur du hade i lottdragningen. Du som läser så många böcker, nu får du ha Alladinasken stående bredvid dig när du sitter och läser och mumsa choklad samtidigt.
Kram!
Helt idealiskt. 😀
Grattis till både vinst och förmånen att få lyssna till och uppleva denna otroliga människa! Sådana skulle vi behöva ha runt oss flera, för att påminna oss om vardagen i livet.
Min dotters svärmor är en sådan livsglad person, trots svåra krämpor……
Inte allom givet att ha det humöret.
Idag är det exakt 10 månader sedan min mans bortgång, men jag har motionerat halva dagen, varit ute i friska luften.
Läste ditt avsnitt från förra året…. ja, så kan det vara ibland.
Varm kram /Gerd
Och den 8 december är det 10 månader sedan Åke lämnade mig. 😀
Motion och promenader rekommenderade Gabriella till den som känner sig sorgen och nedslagen, så vi får väl följa hennes råd Gerd!
Den föreläsningen hade jag velat lyssna på. Det finns så många beundransvärda människor. Människor som tar sig igenom saker som man inte ens kan föreställa sig. Att ta sig igenom är väl en sak … men sättet de gör det på är det som mest frapperar mig.
De här olycksdrabbade människorna som med glädjen kvar delar med sig till andra människor, de är de sanna hjältarna på vår jord …
Du har så rätt, de är verkligen värda all beundran. 😀
Jag förstår att det var en fantastisk kvinna att lyssna på.
Grattis! Du är verkligen en riktig turgumma när det gäller att vinna både det ena och det andra.
Kram/Kicki
Tack, idag hade jag turen med mig! 😀
Inte dåligt att du kom ihåg vad du skrev för ett år sen. Märkligt att det kan bli så. Men det verkar ju ha gått bra för dig i år.
Det är nyttigt att lyssna på personer som har kämpat sig igenom stora svårigheter. Man får lite distans till sina egna bekymmer.
Mindre än en månad till julafton….
Jag får ju upp föregående års inlägg i högerlisten, så där kollar jag varje dag. 😉
Jo du, nu drar det ihop sig!
Lät som om det var en intressant föreläsning. Det är verkligen nyttigt att höra om andras svårigheter, för man får lite distans till sina egna och upptäcker att man säkert gnäller lite i onödan.
Men så är det ju! Man inser att man egentligen är ganska priviligierad som fått leva många år fullt frisk. Att det kommer lite krämpor med åren får man nog helt enkelt finna sig i. 😉
Hejsan Ingrid !
Tog ledigt från bloggeriet och
bloggläsning i går.Fråga inte vad jag
gjorde= inte mycket.
Skulle fixat håret, blev inte av och inte
fotvård.Lika trist idag, men mellansyrran fyllde 66
och jag for inte dit.Hade skickat presentkort+vackert
dyrt grattiskort.Och ett långt samtal blev det.
Och Du var en turgumma igen.
Ja usch för att bli så skadad av att ramla av en häst,
tur att jag som trettonåring klarade livhanken.Men jag satte
mig aldrig mer på en hästrygg.
Ha en fin Söndag !
Kram Majsan
Det är lite grått och ruggigt nu, så lusten att göra saker och ting är kanske inte så stor.
Jag hoppas att du kommer ut lite idag! 😀
Kram