Äurdagen är yrvädersdagen, men ofta räcker en snöyra två, tre eller flera dagar och det kommer mängder av snö. Då kan de som annars aldrig är nöjda gå med på att de har fått tillräckligt.
Idag har det verkligen varit en äurdag, men jag hoppas att allnakku har fel när det gäller snömängden. Lite, lite snö kan jag tänka mig, men inte några mängder.
Bilden här intill, som är tagen idag från Åkes sjukrum, är lite dyster och den passar bra, för jag känner mig onekligen lite dyster till sinnet. Jag kan väl inte påstå att det blivit några förbättringar sedan jag skrev sist, men inte heller några försämringar och med lite god vilja kan man ju tycka att det är positivt.
Det värsta är tankarna och funderingarna om hur framtiden kommer att bli. Igår kväll somnade jag som en stock, men vid 2-tiden var jag vaken igen och tankarna snurrade och snurrade. Kommer vi att få uppleva våren tillsammans här på Odvalds, eller hur kommer det att bli? Jag vet ju att sånt här tar tid att läka och att det kan ta lång tid att träna upp förmågorna igen. Och att man får ta en dag i taget, men ändå…….
Igår åkte Eva och jag in till lasarettet tidigt på förmiddagen och när Åke fått lunch och lagt sig att vila, gick vi hem till Krister och Thomas och fick lunch hos dem. Sedan gick de med oss tillbaka till lasarettet och satt hos Åke hela eftermiddagen.
Idag har Eva och jag varit där ensamma hos Åke. Vi åkte iväg tidigt, för väglaget var inte speciellt trevligt och vi ville åka hem i skaplig tid för att slippa köra i mörkret.
När vi kom hem drack vi kaffe och åt årets första semla och så kom en grannfru in med en vacker tulpanbukett. Det värmde och värmer gör också alla omtänksamma kommentarer i bloggen. Jag har inte riktigt orkat att besvara dem och inte heller att bloggvandra, men jag ska väl försöka skärpa mig på den fronten.
Livet måste ju gå vidare!

Känn ingen press på dig att besvara våra kommentarer. Jag vet hur det känns när någon anhörig är sjuk, vi har varit med om så mycket i vår familj. Man orkar inte så mycket när allt är tungt och jobbigt. Det är bara skönt att veta att någon bryr sig.
Kram!
Så är det Anne-Lie, det är hemskt skönt att veta att så många bryr sig 🙂
Ta du den tid du behöver, vi väntar tålmodigt på dina uppdateringar, klart vi vill veta hur ni mår, och tankarna går ofta iväg till er, det är ju viktigast att du orkar med dagarna och nätterna
Kramar
Tack Iréne!
Jag tänker på dig och Åke. Förstår att det är jättejobbigt med alla tankar om hur framtiden blir.
Tankarna snurrar onekligen runt i olika banor just nu 🙁
Som du skrev så får man ta en dag i taget, och huvudsaken är att man har ett positivt tänkande. Det underlättar åtminstone för stunden. Kram
Jag är i regel en positiv människa, men ibland är det svårt att hålla humöret uppe 😉
Ta god tid på dig vid dina resor fram och tillbaka Klinte-Visby
allrahelst nu när det verkar bli lite vinter.
Känner med er
Jag kör VÄLDIGT försiktigt och hoppas att andra gör det också 😉
Hej Ingrid!
Ja vi möts kanske där på vägen någonstans mellan Klinte ocvh Visby.
Du åker till Visby och sitter vid sjuksäng och jag åker till Klinte och gör detsamma.
Tänker många gånger på Dig ska Du veta, detta är inte lätt. En dag i taget.
Kram Ann-Marie
Jag får hålla utkik på mötande bilar alltså 😉
Äsch inte behöver du känna press att svara eller surfa. Förstår att tankarna kommer om natten, försök ha block och penna vid sängen och skriv ner tankarna där så kan du ta tag i dem när du är utvilad. Men å andra sidan, Just nu kan du inte göra mycket mer än att ta en dag i taget, men att försöka förstå det dvs att intellektet ska fatta det som sunda förståndet redan vet – det är en annan femma. Var rädd om dig!!!
I natt sov jag så gott och vaknade utvilad och det känns skönt 🙂
skickar dig lite styrkekramar. Just stroke är väl bland det mest känslomässiga sjukdomarna som vi kan drabbas av, den oro som uppkommer och påverkan av funktionen m m. Du vet ju att vi alla bryr oss om dig och tänker på dig, jobbigt när man måste vara så uthållig och tålamod när allt känns så frustrerande svårt. Hoppas du kan få sömn och vila och känner ork för de dagar som kommer, du måste också sätta dig själv i centrum att orka med dagarna.
Många varma styrkekramar
från mig, Elisabeth
Tack Elisabeth! Det känns skönt att veta att du och alla ni andra tänker på oss 🙂
Du behöver inte tänka på att svara på kommentarer, jag tänker på er varje dag och vet också, precis som du säger att förbättringen kommer i små, små steg, huvudsaken är att det går åt rätt håll. Bara vädret blir lite bättre och solen visar sig känns det säkert skönare också.
Tur att ni har era barn och vad skönt att Eva är hemma ett tag och att de andra inte bor lika långt bort. Varma kramar!
Jag är tacksam för varje dag som inte innebär en försämring. Och givetvis är det väldigt skönt att ha stödet från Eva och sönerna. 🙂
Jag tänkte på dig och Åke idag när jag åkte förbi Stenstugu. Stroke är en sjukdom som slår på så många olika sätt och utgången är precis lika olika från fall till fall. Jag tänker på er Ingrid och du ska inte ha något dåligt samvete för att du inte surfat runt, din kraft behövs till annat just nu! / Kram på dig
Det är den där ovissheten som är jobbigast. Att inte veta vad som väntar 🙁
Bry dig inte om att kommentera hos oss och känn ingen press. Du har mer än nog med ditt och det har alla den största förståelse för. Ägna dig åt det viktigaste, nämligen Åke, och passa på att umgås med Eva.
Många kramar
Tack Znogge!
I en sån här situation gäller det verkligen att prioritera.
Yrväder har det varit här också, men snön försvann snabbt.
Ta det lugnt på vägen till Åke!
Kramar
Idag åker vi buss till Visby!
Ja livet måste gå vidare hur man än vänder och vrider på det. Förstår så väl det du skriver om utvecklingen att inget händer. Så kan det kännas för allt handlar om tid. det tar tid att ta ett steg framåt och stegen kommer att bli många. Det är svårt som anhörig att tänka så men jag som satt i Åkes sits hade själv dom tankarn. Tålamod får bli honnörs ordet.
Kramar till dig
Jag förstår att det här kommer att ta tid och ska försöka vara tålmodig 😉
Hej, Ingrid!
Att det inte blivit någon försämring är ett gott tecken och tiden får utvisa hur det kommer att bli. Han är ju i goda händer och dom gör vad dom kan. En gid idé är kanske att du kontaktar kuratorn på sjukhuset och ventilerar dina tankar och får vettiga och konkreta svar!
Varma styrkekramar till er alla!
/Agneta
Vi kommer att bli kallade till ett möte nu i veckan så får vi se vad man har kommit fram till för vårdplan för Åke. Liten förbättring kunde man faktiskt märka idag 🙂
Kram
Förstår din oro och dina tankar! Försök att ta en dag i sänder, och tag styrka av dina barn runt omkring dig!
En varm kram!
Karin
Tack Karin!
Härligt med ett livstecken från Dig.
Många med mig är nog inne och kollar om Ingrid har skrivit något.
Inte ens jag kommer på något att skriva om.
Tycker också det känns dystert att inte veta.
Bry Dig inte om att svara,ta Du hand om Dig själv och Din
Åke.Och passa på och njut av att ha Eva hos Dig.
Kram Majsan Ps. vi fick 4.5 cm nu ikväll. Ds
Ovissheten är jobbig, men man får väl tåla sig och hoppas på det bästa.
Kan verkligen tänka mig att det känns jobbigt just nu, och tankarna och oron kommer…
Hoppas verkligen från mitt hjärta att Åke blir bättre snart och helt återställd
Skickar dig en jätte-stor Kram
Tack snälla Inger!
Så skönt det känns att du fortfarande har Eva hos dig som stöd. Klart att dina tankar vandrar helt vilt nu, men det blir som det blir. Kram rara Ingrid.
Eva bli hemma den här veckan också och det känns gott 🙂
Det är väl inte alls konstigt att man tänker och funderar en massa, och att man ibland inte lyckas se något positivt, men du ska se Ingrid att allt kommer att lösa sig, även om det tar lite tid. Krama Åke och Eva från mig!
Det gäller nog att vara tålmodig. Kramarna är framförda 😉
Vi är många som tänker på dig och Åke—-Du får ta en dag i taget och hoppas på det bästa. Stor stor kram från Eva i Tyresö
Tack Eva!
Nä känn ingen press på att kommentera. Det kan du göra sen. Lägg du din kraft på att ta hand om dig själv och Åke Men tack ändå för att du skrev 😀
Kram
Lite måste jag ju titta in hos er vänner 😉
Hej min kära vän. Måste bara komma in och se hur det är med dig och Åke. Förstår att det är tungt nu och tankar och funderingar måste man ha det är en del av bearbetningen. Jag håller alla tummar att det kommer bli bra tillslut fast det ser mörkt ut nu. Men jag är så glad att du har din dotter hos dig som stöd, hade nog varit mycket jobbigare. Tänker på dig och Åke. För min del behöver du inte komma in, för jag vet vad det vill säga att ha det jobbigt omkring sig så ta du och kom in när allt har stillat sig. Må så gott och var rädd om dig och stor styrke kram // Ann-charlott
Det är verkligen gott att ha Eva hemma några dagar och få hjälp och stöd och någon att prata med 🙂
Kära du, bloggen och kommentarer är väl det sista du ska tänka på nu. Det viktigaste nu är ju Åke. Nattatankar är de värsta, för då går hjärnan på högvarv och man har inget bollplank. Man önskar ju att kroppen och hjärnan var lite mer samspelta och kunde koppla av samtidigt.
Mina tankar finns med dig och jag ger dig en stor varm tröst- och styrkekram,
Lambergsfrua
Tack snälla för goa kramen!!
Självklart behöver du inte svara på bloggkommentarerna, men man är så van vid dina dagliga inlägg, så man kan inte låta bli att ängslas extra när de uteblir.
Naturligtvis är tankarna många. Jag känner igen det så väl efter fjolårets oro, men som du märker är vi många som tänker på dig och stöttar dig så gott det går i tanken.
Kram/Kicki
Det är verkligen värmande och trösterikt att se hur många som tänker på oss.
Jag vet ju vad ni gått igenom Kicki!
Efter vad jag har förstått så är det väldigt individuellt hur fort man återhämtar sig. Jag har ett par nära vänner som har gått igenom detta. Det har tagit lång tid men dom har repat sig sakta men säkert. Förstår att du är orolig. Vem skulle inte vara det. Skönt att Dottern varit hemma o stöttat.
Skickar kramar!
Lite svaga tecken till förbättring finns, så jag hoppas att det fortsätter så. Att det tar tid förstår jag mer än väl.
Men älskade vännen!
Har läst de senaste inläggen & jag finner inga ord… Önskar så att jag hade uppmärksammat detta tidigare. Känner verkligen med er ska du veta. Min far fick ju också en kraftig stroke för lite dryga året sedan. Men är ok idag, lite mera aggresiv kanske men fullt ok. Hoppas att allt ska bli bra med Åke & att han snart ska vara på bättringsvägen. Mina varmaste kramar till er!
/Bettan (Grafik Bettan)
Det är tröstande varje gång jag får reda på att någon som blivit drabbad har kunna komma igen 🙂
Kvinnan som mötte en hund får du inte läsa nu. Bra men gastkramande.
Kram från eva i Tyresö
Den har jag redan läst! Jättebra var den.